söndag
Jag ska snart iväg och jobba. Ska bara få i mig lite möddah och så, så jag orkar med dagen. Redan imorse när jag vaknade kände jag hur ett nervsammanbrott var på väg, så vi kan ju tänka oss vad det kommer bli av den här s.k. underbara höstdagen.
Mm, det är verkligen höst. Det blåser så man tror att man ska flyga iväg och hela backen här hemma är fylld av stora löv. Vi har 2 stora träd som fäller löv som är lika stora som två händer typ. Så våran mark är ganska gul-brun till färgen. Det är murrigt och kallt och idag är det sådär typiskt höstväder. Grå himmel, massa moln och regn. Det är så man beskriver den svenska hösten. Wow, jätte vacker..
Till veckan (imorn) ska jag pröva i SP1C, Ankis klass. Rektorn satte mig på den för dom var bara 22 st. 'Bara' och 'bara' 22 st vet jag inte om man kan säga men. ES1MU är 26 stycken så visst, det är nog mera 'bara' detta om man jämför, haha. Lite typiskt tycker jag nog ändå att det är när vi har bytt grupper i ENS och kommer få Nisse nu. Men ja, jag får göra denna testveckan på samhäll, se om jag kommer in i klassen eller om jag blir totalt outsider. Haha, man vet aldrig! :P
Inget nytt på någon front just nu. Jo, att jag känner för att lägga mig och sova i en månad. Skita i skolan, i situationen en stund och sedan, åtminstone försöka hitta tillbaka till det som var ens liv. För det här är verkligen inget liv jag lever just nu.
Hoppas ni får en bra höstdag,
fortfarande lördag
Klockan är just i detta ögonblick 23.47 och jag har knappt varit hemma i 20 minuter, men ändå hunnit äta ett äpple, tvätta bort sminket, varit på toa och borstat tänderna och bytt om. Så nu är det egentligen bara att lägga sig i sängen, stänga ögonen och somna. Fast man somnar inte bara sådär, inte jag ialla fall. För nu måste jag få ur mig lite tankar.
Jag och Madde har varit i Gräsmark, i bystugan och spelat. Det var ganska litet, men högt i tak så det fick plats med mycket musik. Vi har spelat ifrån 19.30-22.30 ungefär, och man trodde att det skulle vara lite mera dragigt där på slutet, men då sackade alla efter, satt jag och Madde fick en del tid för oss själva. Trodde några i publiken skulle somna men det gick bra, för dom såg ganska pigga ut när vi började plocka ihop, haha! Va väl glada över att vi äntligen gjorde det antar jag. Nej, men när vi skulle åka så plockade alla andra ihop sina saker också och drog sin kos. Så vi fick bra kritik :) Jag fick en Citodon av Gunnel, väldigt schysst, för jag kände min bultande huvudvärk. Sånt märker jag alltid efter att jag har slutat helt med spelandet. Det är väl någon mental inställning. En spänning som släpper, och då faller man nästan ihop. Därför man är så himla trött i bilen hem och typ inte orkar sjunga med på allsångs låten "ge mig en öl", som går flera gånger i Maddes land cruiser :)
Nu har klockan blivit 23.53 och snart är det söndag. Usch, jag hatar söndagar. Det betyder adjö helg, hej skola. Eller så betyder det som i mitt fall att det är jobb på gång :/ Ska iväg först till morgonen, men inte på jobb förrän vid 14, 15-tiden. Jag får därmed masa mig lite, vilket jag tycker väldigt mkt om.
Måste säga att det är grymt kul att kliva in i "din" värld. Jag är inte med i den så mycket, och ser inte så många saker därifrån. Det är bara vid speciella högtider och sånt typ. Eller ja, den övervägande delen är sån iaf. Men ibland träffar jag ju dig hos farmor och sånt. Har inte blivit så mycket mer.. Hm, och i födelsedags present skulle det inte vara fel att få börja se din värld lite mera. Haha, för att låta lite cp ^^,
Väldigt glad över henne. Det gör att man känner sig lättare och tryggare. För nu hade du verkligen skärpt dig. Då växer du enormt i mina ögon.
Fuck, min värld har typ rasat i sönder. Jag går omkring i min bubbla, lever "nuet" som i ett "då". Det är därför jag är som jag är. För tillfället känner jag nästan bara trötthet, så är väl inte direkt så haj på att beskriva min situation. I och för sig så har dom flesta rätt bra koll på min situation så det är väl i stort sett bara massa frågetecken om varför jag är som jag är. Nej, tror inte ens att någon är intresserad av att veta det. Det är inte jag i alla fall. Får väl försöka bete mig normalt, trots det känns helt pepp. Pepp, det är mitt och Maddes nya uttryck. Vi tkt det var nice :)
Vet inte om imorgon kommer vara någon större skillnad än idag. Jo, bara att min lyckorus känsla ang. spelningen har falnat, jag är tillbaka i min "vanliga" värld, att jag fortsätter i samma tråkiga spår, och att jag har glömt vad jag önskat mig i födelsedags present..
Och dig är det väl inte ens lönt att nämna.
Arvika mârten upp till bevis.
lördag
Gräsmark. Japp, det är dit jag ska sen, jag och Madde, idag igen.
Vi var där igår också, på hembygdsgården och spelade på någon sorts "personalfest", eller ja. Något var det i alla fall, Ann-Katrin som frågat oss :) Det gick finfint. Insett att jag älskar att spela. Woops, måste dra på nästa spelning nu! Madde kom nu! Ciao!
you're so vain
You walked into the party, Like you were walking onto a yacht
Your hat strategically dipped below one eye, Your scarf it was apricot
You had one eye in the mirror, As you watched yourself gavotte
And all the girls dreamed, That they'd be your partner
They'd be your partner, and..
You had me several years ago, When I was still quite naive
Well you said that we made such a pretty pair, And that you would never leave
But you gave away the things you loved, And one of them was me
I had some dreams, They were clouds in my coffee
Clouds in my coffee and..
You're so vain
You probably think this song is about you
You're so vain
I'll bet you think this song is about you
Don't you? DON'T YOU?
torsdag
Kan börja med att säga att låten purple rain med Prince är alldeles fabolous! Skitbra.
Gjorde den förbannade redovisningen idag, av snackor och låtar! Gissa om jag har mått psykiskt illa för dessa snackorna då. Helt underbart att dom är gjorda. Kan inte riktigt fatta det. Imorse kände jag att, nej detta lär bli min domedag, men på ngt vis kmr jag väl ändå ta mig igenom den. Min förbaskade otursdag är väl idag. Men 11.15 började ENS iaf och det kändes att det var nervöst innan alltså, men gällde bara att gå in för rollen. Jag och Maja satt visserligen och väntade tills sist med snackorna, för ingen av oss ville, men vi tog oss upp iaf och jag presenterade. Försökte se samlad ut, haha! (Om jag lyckades). Pratade så långsamt jag kunde, tkt jag själv, men jag rusade väl på som vanligt antar jag ^^, hur som helst så fixade det sig! Och eftersom att vi var sist med snackorna stod låtarna på tur sen. Då skrek jag att vi skulle köra våran och då var det bara att dra med Karin och Anders upp :) Gick bra, jag stod och diggade på mitt sätt och svängde med armarna, klappade på benen och skit fast Ia spelade mktmkt sakta. Haha, så det lär väl ha sett flum ut. Men så är det med Emmelie Larsson! Då har ni lärt er det också. Underbart gött att få det gjort! Första jag gjorde när jag kom tillbaka var att andas. Det hade jag inte gjort förut :P Så njöt jag av att kolla på alla andra som återstod istället. Gick fint för alla :D Det var lycka <3 sen hade vi gemensam sång, och kör och kören är förfan alltid kul. Det älskar jag! Att få sjunga ihop med alla dessa människor i stämmor. Gött. Ett halleluja moment faktiskt. Sista timmen på torsdagar. Det är nog en av de saker jag skulle sakna allra mest. Haha, men idag kände jag att jag kanske skulle stanna ändå.. Men så hinner verkligheten ikapp en igen och jag blir osäker, vill ändå över på ngt annat. Egentligen är det nåt mitt emellan jag är ute efter. Jag kan inte välja bort det ena lixom. Musik är alltid en del av mig, ihop med underbara människor. Fan :D Like thiis.
Dig kan jag förstås inte sluta tänka på. Om du bara visste vad svårt det är att ignorera. When you're gone. So lonely inside, so busy out there. Det är dagens sanning! Men fattar fortfarande inte att du gjorde så? Du. Ingen av oss hade nog kunnat tro det. Du var ju till och med besviken, men nu förstår du inte för fem öre hur det är på min front. Thought you cared. I wish I could tell you. Haha, och nog ska jag försöka med det, och du ska inse att du har.. Ja, satt din sista potatis.
onsdag
Idag grinade jag nästan, när jag pratade med Martin. Jag var nog inte tårögd eller så men jag kände att det rörde mig. Man börjar med att ställa den vanliga frågan och jag tänkte, nu får jag spö eller utskällning för mitt tvekande på estetprogrammet.. Men det var inte alls så. Inte ens i närheten. Va bara vi 2 på musikskolan, eller ja, åtminstone i 'hallen', så vi pratade ganska ostört. Han rådde mig till att göra det jag kände, och jag ställer mig då till frågan, vad tycker jag. Jag tycker ingenting. Snälla fråga mig inte för jag vet ingenting! Det står helt still i huvudet, eller så rör det sig så innihelvete snabbt att det är en inbillning. Jag sitter här framför min jävla dator, försöker fundera ut ett svar, men det är tydligen ett svar som aldrig kommer! Varför finns det inget mitt emellan? Blir ju förfan bara värre och värre detta.. Nu stängde jag till och med av musiken. Då äre allvarligt va. Nej, och jag kan liksom inte sitta här och babbla upp alla fördelar och nackdelar med sam och est, det går inte. Det är onödig tid, det är wasteless. Dessutom ska jag på gospel snart så jag har inte so much time to do it on.
Nee, varför känns det så himla mörkt nu? Jag har ärligt talat gått i dvala i en hel månad. Alla trodde att det skulle bli bättre.. Det trodde kanske jag med till en början, börjar tvivla kraftigt på det nu. Jag lever inte längre, men kan fortfarande känna och sånt, det är inte det, men jag är inte med på det sättet som jag var förut. För att jag ska må bra måste jag känna mig lycklig. Jag har haft dagar i mitt liv då jag har gått upp utan att känna att jag faktiskt är vaken, jag har genomför hela dagen men inte känt av ett dugg, eller upplevt något.
Men när jag pratade med Martin fick jag i alla fall ett sting av Viksholmsfestivalen känslan, tidigt i somras. Redan i vår, i maj. Det var så himla underbart. Har verkligen inte känt den känslan på länge och jag saknar den.. Han sa att GEMU läraren tyckte jag var väldigt bra på GEMU:n och han sa att han inte hade hört mig så mycket, men det jag sjöng och spelade på antagningsprovet tyckte han va väldigt bra. Så sa han såhär: musik är din grej. Det ska du inte sluta med. Då blev jag typ stum. Just orden: musik är din grej, av en sån som han. Viksholmsfeeling flashback!
Tänk att jag inte ens fick berätta för dig hur jag tkt. Vad jag hade för tankar och vad som rörde sig i huvudet, jag fick aldrig säga dom till dig. Och jag tror knappast jag säger dom nu, när så mkt har hänt så det blir alldeles snurrigt bara man tänker på det. Men skulle ge mkt för att få dela dessa tankarna med dig. Du är väl ändå redan så förvirrad, du behövde egentligen inget mer. Behöver menade jag. Presens.. Varenda gång jag går förbi fönstret och kollar upp mot vägen, tänker jag på dig. Öppnar man det, så känner man lukten av frihet. En sommarlängtan, av tidlös förundran. En värld som inte har fått blivit upptäckt än. Woow, vad det känns långsökt just nu.. Hade du varit med till västkusten hade mycket kunnat hända där. Nu spekulerar vi för mycket. Jag kommer ifrån ämnet. FUUUUCK!
Äcklig redovisning imorn också. Blääh :/
Snälla, någon, hjälp mig. Vem som helst. Men tro inte att jag inte har tänkt igenom det här, för det är det jag sysslar med varje dag.
Feel so much pain.
romrace
Jossan fick lite för mycket ;) Inte så kul jämt det men förövrigt var det jävligt kul iaf. Ett tag va vi ute på gräsmattan och min s.k. "väst" är full i kuddstoppning, gräs och ntt annat. Fast ok, det ska ju synas att man har partajat!
Bara så ni vet så misstänker jag en lätt stukning i mitt högra pekfinger. Det gör skitont när jag sitter här och trycker ner tangenterna. Är jag smart så byter jag till långfingret istället, men det är bara OM jag är smart.
Jag & Louise sov över hos Sofia i natt. Vi sov på golvet, på massa kuddar och på en filt. Stenhårt, men det kände jag knappt. Jag sov i jeans och stort jävla skärp och t-shirt, väst, lixom värsta i ordning. Det gick det också! Vad var klockan när vi gick och la oss då? Det var strax efter Jossan hade gått hem iaf. Shit, undra om vi gick direkt ifrån köket in till sovrummet? För det har jag inget minne av. Jaja, vem bryr sig :D
Så vid 5, 6-tiden på morgonen där kommer Lars hem. Och Louise sträcker trött på sig där på golvet bredvid mig. Jag ligger fortfarande i samma ställning som när vi la oss. (Typ vid 2, 3-tiden tror jag). Så sträcker hon på sig iaf och dörren åker upp. Så ser jag, i sömnen, hur en man står i dörröppningen, som en uppenbarelse. Och det lyser upp bakom honom som, ni vet, på småstjärnorna? När dom kommer ut ifrån den dära rök-saken? Eller som ett helgon, lixom upplyst som fan bakom honom. (Vilket i själva verket var ljuset ifrån köket, på diskbänken som vi låtit stå tänt). Och ja, jag inbillar mig att han står där i uniform, stor och stark med mössan som han håller mot bröstet och beredd att fara ut i krig eller till sjöss eller i nåt jetplan eller va man nu gör när man ser ut så! Precis som en uppenbarelse :D Jag bara: åååååååh. Haha xD Det var lite kul och berätta det för flickorna sen när vi vaknade! Louise hade drömt, och hon kom till och med ihåg vad det var, tillskillnad från mig som också hade drömt med som inte har en aning om det. Ska bli gött kul att prata med alla sen!
Minnen stannar föralltid. Jag tycker alltid vi har lika roligt tillsammans :) Älskar er allihopa så hiimla mkt <3 You make my day. Alla lika retarded ^^,
mylifeasitis
I was sure.
- I see your face with every punch I take, and every bone I break, it's all for you. I'm only alive when the wind moves my body under a heaven full of stars. What if I'd fall, then where would I go? Still I will always believe in you and fight on for you. I think I'm breaking out, guess it's time to leave you now. There's nothing for me here, it's all the same.. And even though I know that everything might go downhill from here, I'm not afraid. Away from here I'll be. Away so you can see how it feels to be alone and not believe anything. Cutting off my words before I speak. Letting out the noise inside of me. This is how it feels to not believe. -
I'm a human. Not perfect, not at all. Need space, need time. Something is turning my life upside down. Can't tell you what, even if you're desperate for me to answer. Something is holding me back, I can feel it. It's like walking around in another world, without speaking, without living as I used to do. My goal used to be freedom and happiness, but right now? Feels like I don't know what a goal is. Changed a lot, yes, but I still have the strength to keep on fighting. Believe something good have to happen. It started this summer, it started for real a month ago. I've lost my security as my former life walked away from me, now I have to pretend I never lost control. But I did, and I don't know how to get it back. A new period in life has started. I'm scared to hell, don't know anyone that isn't, actually.. This time it's very complicated. Now I know how it feels to be let down. I've learned a new lesson. Someone that you trusted for a little while is going to leave your life. Don't know what tomorrow will give, have no power to change your choice. Just have to pretend it's alright. You never let me down. Well, that's a lie. You can't hold me down, you can't keep me here. I'm on my way.
Hey, I know you want me the best, but sometimes "the best" means "have to let go". You're keeping me tight, and sure, I need you tight too. But to feel this again, we need space. So think above the limits. The limits do not exist in our world. We can reach our strenght whenever we want it, cause we have a lot of skills and possibilities! You know it!
I even have to pretend something is what it used to be. But it's not. Not even close. Yeah, this can be a new start, but it hasn't started any good, atleast not from my perspective. It better change!
I had a time once. In the beginning of the summer, when the night had just started to fall. We sat by the rocks by the sea or lake or whatever I should call it! It felt like the sea anyway. And you know what? I felt freedom! Memories never die [v
I don't think you'll understand. You're happy. I'm happy for you being happy, but.. I'm in a different world. That day someone comes up to me and tell me excatly the same I've experienced, I'll tell you. You'll be the first one to know. I won't try to explain anything right now. I've got too many thoughts so we'll just leave it where it is.
One person said to me once: I like unhappy fairy tales.
Hymn to the sea..
// emmelie
cykelklassikern
*AJ, MIN RAV! :/
Igår cyklade vi 67 km och tro fan inte att man inte får ont i rav och armar och ben efter det! När vi kom bort till Åmot hade jag typ kramp i framsida lår, men fortsatte ändå. Maja och Madde cyklade dubbelt så fort som mig och dom hade tänkt sig och vänta in mig så medan dom cyklade före, kom jag efter med min cykel som låt som en hönsgård. Ja, det låt som jag hade en låda med kycklingar fastspänd någonstans på cykeln. M, ganska fult och inte ett dugg kul. Borta i Flögne tappa jag dom nästan helt, men så när man inte hade sett dom på 5 minuter så hitta man dom i ngn backe där dom hade stått och väntat på mig. Alltså fick jag cykla nästan hela tiden, medan dom hade paus. Lyckat.
3 km ifrån Koppom svängde vi av i Boda-korset. Där satte vi oss och jag hade KRAMP som aldrig förr. Det drog i benen och det gick nästan inte att sitta still, så ont gjorde det. Jag ringde upp Bengt för han hade ringt, och han tyckte det var svärt att vi hade tagit oss såpass långt som till Boda-korset, på den relativt korta tiden (för att vara oss). Sen sa han att det mest bara var nerförsbackar påvägen hem och jag sken såklart upp! Jag ringde Jossan och fick besked om att hon bara var 3 km ifrån oss! Hon hade startat 09.36 och jag hade startat 09.07 så jag låg lite efter i planeringen, men vafan! Jag bryr mig inte om vilken jävla placering jag kom in på, jag genomförde fanskapet iaf! :D Jossan kom först till plats och hon klagade på värk i ben hon med, och sa att hon cyklat ifrån Amanda, Louise och Anki. Men dom kom ganska snart dom också. Så efter lite main* pausande så knäppte vi hjälmarna och drog iväg, tsms med Anton och Marco. Man kan uttrycka det så att jag och Anki hamnade lite på efterkälken ibland och det visade sig speciellt på slutet då iaf inte jag hade nån kraft kvar alls. Pröva att otränad, cykla 6,7 mil så ska ni få se på fan! KRAAAMP! Men vi fick lite extra kraft där ett tag och jag cyklade som sjutton och drog förbi alla :D Till och med Madde, som vid det tillfället cyklade ensam, långt före. Men ok, det var raksträcka och nerförsbacke så det kanske var därför jag drog alla med mitt power trampande. Så kom vi till en busskur, där vi stannade hela högen, förutom Jossan som var ett par kilometer framför. Jag hade kramp igen, varför är jag inte förvånad.. Anton ville hinna med bussen som skulle gå vid 2-tiden, och det hade Amanda också lust med så dom flesta haka på dom, och vi hade en av världens längsta backar framför oss, som lutade lite sådär smått irriterande uppåt. Jag & Anki blev lite efter.. Och när vi har cyklat ungefär halva backen i slowmotion, ganska tätt inpå höger vägkant (jag har råkat preja ut Anki), så får hon spader och skriker! Jag bara; va äre som händer..? Och kollar ner på vägkanten. Anki har nästan cyklat på en orm! Så lyfter hon hela cykeln och ska med däcket kolla om han lever. Ja, jag skratta så jag blev ännu mer uttröttad. Så har vi Diana bakom oss som också ser ormen och får världens roligaste ansiktsuttryck :) Vi fortsätter iaf och som vanligt skrattar jag fortfarande. Ormen var död, och det fanns inte skäl i världen att vara rädd för den, för det var en snok. Vi trampade på, trots magont, huvudvärk, armont och kramp och ont i rava. Det var mycket som gjorde ont! (y) Vi tjötade oss igenom hela vägen och det var verkligen highway to hell. "Jag har inte ett enda problem här i världen om jag jämför med dethär!", skrek jag och bara; AAAAAAAAAH! för att orka cykla denna jävla vägen till Jössefors. Va drygt! Såg bakdel av Madde, Louise, Amanda ganska mkt. Vi tog oss ut på stora vägen, JIPPIE, och sedan bort mot Jössefors. Trampa, trampa, trampa. Miiina lååår! :S Känner hur ont det gör.. Anki bara, "FYFAN va trött jag är på att cykla! Jag ska inte se på en cykel på hur länge som helst. Åååh, det gör så ont i rava! Jag hatar att cykla. Cyklat hela tiden, cykla, cykla, cykla! Guuud va trött jag är på det!" På något gudomligt sätt tog vi oss in i Jössefors och förbi, ut mot Arvika. Vi blev omcyklade av Ola som hade en gammal skrotig damcykel och en grön hokeyhjälm på huvudet. "Tjenare! Gåååre bra?" Haah, vi var så trötta och uttjatade så det gick bara att skratta åt situationen. Men har vi klarat 6,7 mil, otränad (åtminstone jag), på cykel, klarar vi allt! Ingen tvekan om saken! Så ääääääntligen cyklade vi förbi Arvika-skylten, och sen uppför och förbi, det som varit första rastplatsen för Anders och Johanna som cyklat tandemcykel med SLÄP! Fatta vad jobbigt dom måste ha haft det. Dom va nog inte framme förrän igår natt. Förutom att Anki, som final, höll på att dra sig på cykelvägen, några hundra meter innan det att vi hade gått i mål så gick det bra! (y) Jag och Anki gjorde upp att vi skulle göra en målgest och gå i mål samtidigt men det blev jämt som det blev! Vi lyckas väl med det mesta.. Så nu säger jag bara: YES! :D Underbart att ha genomfört det! Bort med nummerlappen och fort iväg till Anders som skulle hämta mig och Madde. Jag va så sleten så jag va tvungen att lägga mig ner raklång på gräset bredvid bilen. Då kände jag krampen igen. AAJ.. Madde skratta som bara den och när jag skulle gå upp från gräset ramla jag omkull, DET GICK INTE ATT STÅ PÅ BENEN! Precis som när man har lyckats dricka lite för mycket. Man kommer inte upp, det var helt stopp, jag lovar! Men sen tog jag mig in i bilen och då brast vi 2 ihop i skratt. Vi skratta av övertrötthet. Vi låt som gamla häxor! Rösterna hade förändrat sig helt och när vi skrattade låt det som vi hade rökt i 60 år, ni vet, när man blir sådär hes. Patrik syntes inte till på hela vägen. Han startade iofs mycket senare än oss, men det hade inte förvånat mig om han hade cyklat om oss, trots att han cyklade i jeans och på en damcykel!
Sliiiiiitsam dag :/ Usch, men det går att skoja om den också.
Sen följde jag med Laila på gospel och där träffade jag Sofia som varit hos doktorn och därmed sluppit klassikern. S-n-i-k :) Jag blev alt, Sofia sopran. Så kom även Lina och Sara och dom klev över på varsin sida. Alltså, Sara gick till sopranerna och Lina gick till altarna :) Blir säkert kul med en sån typ av kör, kan inte tänka mig annat!
Feels like my legs are going av! Dessutom har jag fruktansvärt ont i nacken och axlar och är allmänt dåsig och trött. Idag får det bli slappardag. Se på film eller nåt, va lite dryg. Va med mamma som också är sängliggande, vilket hon har varit ett bra tag nu. Proooblem med benen.
Om ändå alla stolar vore som toaletten.
- Med hål i!
tisdag
Ångrar mig gaaaanska mkt .. :/ Fan att Madde inte hoppa på mig och slog ner mig för det jag gjorde! Hon skulle ha tagit tag i handen och slagit den i huvudet på mig själv för sen efteråt kändes det inte alltför bra. Jag bara; GÅÅ SAAAAAAKTA! Ujj. Gympalektionen, då vi hade teori, gick ju väldigt bra efter det.. Ni kan ju tänka er. Madde skratta så hon höll på och dö :S Och inte nog med det! Efter att jag för EN GÅNGS SKULL, kollar in, så.. GAAAAAAH! Nej men fyfan. Så ser jag det igen och jag bara; nuuuuu stiiicker jag, o så sprang jag in i gympasalen! Madde stod kvar.. Hehe ^^, smaaasko smaarthoo! Sen skämtade vi vidare om det hela dagen då, så dagen har i sin helhet varit ganska komisk och lustig och har gått fort. Sista timmen hade vi svenska och det går alltid såååååå överdrivet fort. Njaa, nej det är inte alls trögt. Vi får ut mest möjliga av lektionerna svenska och engelska! Mm precis, YEAH! (y) Men det va hyfsat skoj på sista faktiskt då det var vi i gruppen som satt och stre i ett rum med självaste pratkvarnen. Jag, Sanna, Isac och Adin, och det censurerade ordet, Kristina. Haha, vi har alltid sånt jävla flyt, hinner så långt på lektionerna och det dära! Inte gjort ett piss i svenskan. Fast vi fixar det ändå, otroligt nog. Anförande då? Ja preciiis. Ska ha det v 40. Jag har ingen aning om va jag ska snacka om! Jag är otrolig på den fronten med. Meen vafan, va skare bli av mig? Jag har lust o bara skita i detta med skolan nu, springa emellan programmen, få pröva på, få tid! Kunna känna lite frihet och till helgen, om det nu blir ngt då, ha dreeetkul m flickorna! Jaaa :D Mârten snart också. Om det nu blir ngt drickande där, det återstår att se.. Jag tror jag ska va nykter. Men snarast möjligt blir det rejs, för det bokstavligen längtar jag efter (y)
Förut fick jag plötsligt lite mysko fobi för ******? ^o)
Mysweetshadow
söndag - en av de dagarna jag hatar allra mest
Efter att jag jobbat från 12-19 så gick, sprang, cyklade vi till Sofia. Flickorna kom nämligen ner på Statoil och vi köpte det som kvarstod av vad vi skulle handla till kvällen. Vi gjorde egentligen inte så mkt, vi tapetserade Sofias nya rum med svart tejp från Ankis sportbag. Jossan fixade R;et, jag gjorde E, Louise gjorde T, Amanda gjorde A;et och jag gjorde ett R. Ja, från början var det meningen att det skulle vara med ett D, ett E och ett till D, fast så långt kom vi inte innan jag hade bort tejpen och Sofia hade fixat maten. Jossan, Amanda och Louise fixade en till sak på Sofias vägg med vit tejp, ett ord som är censurerat i denna blogg och som absolut inte får nämnas i offentlighet. Jag fixade Sofias taklampa med Louises silkespapper som Glitter så generöst hade försett henne med. Blev riktigt snyggt, men Anki mobbade mig för min geniala idé, bara för att hon inte kunde kma på något smartare ;P Älskar er grymt mkt allihopa. You make my day (v.
Btw, jag snackade nyss Änki Spänki i tlfn, och lite med Jossan. Anki och Jossan hade varit på fotbollsmatch! Och så kom vi på att i vinter blir det rejs i Valfjället, med antingen pulka eller längdskidor. (Jag kan INTE åka längdskidor för fem öre, om ngn var intresserad av att veta det.)
Shiit, allt för mkt som snurrar i mitt huvud just nu. Feels like shit.
hälften så förvirrad som du
Jag blev en aning stum igår faktiskt. Eller förskräckt, eller livrädd eller hamnade i chocktillstånd om man ska uttrycka det så. Det finns massor av skit i världen, ibland hamnar man mitt i den men som jag har skrivit förut så gäller det att jobba sig upp ur den där dyngan. Det vill jag att du gör. X och jag pratade igår om att du blivit väldigt förvirrad på senaste tiden, kanske för att du har allt för mycket att tänka på nu. Vänd dig inte om nu. Lyckas någon vända dig ut och in vill jag gärna bevittna det, det lär inte hända men.. When you want it the most, there's no easy way out. Kmr du ihåg det där jag sa till dig om att rycka upp sig? Det är väl bara du själv som kan fixa det. Vi var bra nära där en gång, men nu kan man väl säga att du sabbat det ganska gött. Lr ja, det beror väl på om du klarar ta mod till dig och svara på frågan. Fast det är ju upp till dig! My life is brilliant, my love is pure.. Jao, man kan väl se den första lögnen som man vill, men mitt samvete är åtminstone rent. (Ditt går väl att diskuteras). Och det går väl att diskuteras om du är så mycket starkare och duktigare. För ett sms verkar ytterst svårt att svara på.. Nej, det är verkligen inte lätt här i världen! Undra egentligen hur mkt som är sant. Haha, jisses vad jag skulle skratta om just du kom in idag. Baha, det hade varit en klockren händelse, men chansen är 0,01% så! Jag ska bjuda er på glass om det händer, yes.
Förstår dig på ett vis, du tänker nog i sönder dig själv. Jag trodde jag var den som gjorde det men, njaa, tveksamt nu. Varför måste jag alltid göra nåt komiskt av det? Haha, för nu ler jag jämt. Nej sorry, back to allvarligt igen. Kan bara tala om för dig att du hade en speciell plats i hjärtat. Men nu förstår jag inte mig på dig och den här gången kan inte "jag vet inte", eller "ja, det kanske jag är", rädda dig. Nu är det dags för ett riktigt svar.
trevligt som i otrevligt
Men det är väl upp till dig också!
vafaaaaan? `
VA I HELVETE !? ååååååh :S are you kidding with me? Hoppades fan inte att det skulle va så. Jag visste att det var så, jag visste det men ändå så, ja.. Är jag som jag är och bara.. Neej!
- Crash.
Som att tappa ett glas rakt ner i marken. På hård asfalt. Skrävorna flyger åt alla håll, ja det blir inte ens skärvor! Det blir bara kras! K-R-A-S. Öhh, va håller jag på med.. Jag vet fan aldrig vad jag vill! Ena stunden är det, åh njaa.. hm, jag vet inte. Sen bara; JO JAG VET VISST, FAAAAAN!
Förbannade skit. Och det var la som jag misstänkte en gång.. Men så bara, ja.. Gissa om livet kan förändras på ett ögonblick, och bara pågrund av ett namn.
onsdag
Fler hål i öronen. Och vet ni va? Nu har jag hela 5 st, för jag orka inte hålla mig så det blev ett till som inte var planerat. Inte för att det första var spec planerat heller men Gunnel fick kärringen att tro att jag va hennes dotter så det gick vägen det också, utan att morsan visste om det. För visste ni att på "guld och gåvor" måste man vara 18 år :P Och på Tatto är det 15-års gräns på alla typer av piercingar xD Onödigt med 18 års gräns då iaf! Så jag och Madde drog oss ner på stan ett slag och medan vi väntade på Gunnel som var på sjukhuset så ringde mamma och ger besked om att det är lika bra om jag stannar i stan hela tiden, eftersom vi skulle göra syntest hos synoptik inför körkortstillståndet! För jag har ju oturligt nog inte fått börja köra än :/ Jag får ju inte börja förrän jag fyller år och det sker den 23 oktober. Seeeegt!
Gymnasiet, gymnasiet, gymnasiet.. Det är allt en fråga för sig det. Egentligen orkar jag inte med den men den stör min vardag, min nattsömn och i helhet mitt liv något fruktansvärt. Så helst vill jag bli av med det, och det går väl antagligen bara att fixa på ett sätt.. Att jag bestämmer mig för något, men tror ni det kommer hända under detta sekel? Ja, nej, då tror ni fel. Jag är grymt trög av mig. Don´t let the sun go down on me.
Ska pröva på samhäll på fredag tror jag vi bestämde. Egentligen hade jag tänkt masa mig till Laila ikväll för hon har alltid bra kommentarer och råd! Men jag drog ut på cykeltur istället, det är ju snart cykelklassikern och min röv kommer ta jävligt mycket stryk om den inte har fått smakat på en sadel förut. Jag har insett att det kommer ta hela dagen för mig att cykla 67km. Jag kommer nog inte överleva men jag får väl försöka ta det som jag kommer. Förbereda mig med mycket energi, vila, och vatten framförallt! Massa godis och skit ;) Nej, vi får väl se! Men ikväll cyklade jag runt åtminstone 2/3 av Fjäll city, tog dock inte med kära Vabyn. Visst, jag tog ganska lång tid på mig för jag hade både begravning, ett antal dikesincidenter och 200 sms att svara på, så tro inte att jag inte hade fullt upp! Fast ok, jag hatar när det är helt dött också.. Jag måste ha något att klaga på xD Som t.ex. mina beslut, mitt öde, gymnasiet.. Åh shit jag får rysningar bara jag tänker på det och jag kan inte förklara vad er vad det är för fel! Det går inte, tyvärr. "Jo, men det går bra! Det går fint, det ordnar sig! Vi får se!" - Det är bra lösningar. Men det ordnar sig inte alltid självmant. Haha, jag har varit ute för massa såna tillfällen :P Men om 2 minuter börjar ett program som mamma tjatade om, som tydligen skulle va jättekul. Så jag tänkte masa mig, ska till Laila imorn iaf :D
Jag hör av mig imorn säkert..
tisdag
- Skrev aldrig någon riktig blogg igår Sofia ;) Och det var kanske tur!
Idag började vi 08.00 och slutade 08.55 med engelska :P Rätt perry schema det, passa mig perfekt! Så jag gick ner till Nordells, bra ställe det, och inväntade Madde som skulle ha ENS på AKM med Nisse. Hon slutade vid 10 men vid 09.01 ringde morsan och tala in ett meddelande på min tlfnsvarare om att mormor hade ärende till stan så dom skulle kma och pick me up. Wiihoo, så jag åt upp min krämbulle och varma choklad och dom kom och joinade mig vid 10-tiden. Madde misstänkte att fikat skulle ta länge så hon tog hellre bussen hem och var väl hemma vid kvart i elva eller nåt! Men det kanske var tur att jag stannade kvar också, för jag fick se Niss-Erik, den filuren har jag inte sett sen jag gick ur 6:an! Inte för att jag pratade med honom eller så men såg han gjorde jag!
Satt och filosoferade ett tag på parkeringen och skickade dubbelsms till Sofia och Anki som tydligen jämförde sms;en och insåg ganska snabbt att jag vidarebefodrade lika sms till dom! Haha :D Jag satt alltså och skickade samma sak till dom (y) Men iaf, så drog jag mig hemåt senna och på kuppen lärde jag också mamma, mormor att skriva sms. Får bli läxa tills nästa gång det, att dom ska klara av det. Sen rullade jag upp rullatorn på gårn hemma och gick in. Nu satte jag mig här och funderade på om jag skulle dra till mormor och använda USB minnet och få ut mina berättelser! Wöheeej ^^, Lyssnar på "Raise your voice"- soundtracket, "Watching over me"- Hilary Duff. So I won´t give up, no I won't break down, sooner than it seems life turns around. And I will be strong, even when it all goes wrong.. When I'm standing in the dark I'll still believe.. That someone's watching over, someone's watching over, yeah someone's watching over me.
Det var jämt jävligt gött att lyssna på den. Har lust på att dra härifrån. Fick värsta sommarkänslan förut på pakeringen! Shit xD Det var helt underbart måste jag säga! Såg vattnet vid hamnen glittra, satt där vi satt på Hamnfesten och jaa.. söp till! Men wtf, vi lever bara en gång! Och till er girls: we´ll rock the house, för snart är vi på benen igen xD So I won´t give up! (y) lyssna på låten så fattar ni ;)
datasalen på solberga
bananmix
Nu äntligen har den frisläppta känslan kmit tillbaka. Kanske inte för att stanna, jag tror tyvärr att den är borta imorgon men jämt för stunden är den här. Jag har lust att läsa psykologi. Japp. Inspirerad av Karin Andersson, jajjemän och har lust på massa nya projekt! Skulle kunna starta ett med barnen här och nu. Ledig lokal finns ju i missionskyrkan, för att låta väldigt andlig :P hehe. Men det är en möjlighet! Just nu känns fanimig inget omöjligt. Bryan Adams - I will always return. Ja den låten höll jag helhjärtat på att grina ihjäl mig till tidigt i somras innan vi slutade 9:an. Som jag antydde i förra bloggen, "man måste resa sig igen!"
Jag har lust att dra här ifrån, skaffa lite mera inspiration. Varför inte gå på ett GODIS-möte? :O Sandra sa att det verkar bra. Bara för att testa på lixom. Ok, ingenting verkar vettigt just nu.. Men jag är happy för stunden och det är viktigt för mig!
ischocko pucko
Jag måste skriva en meningsfull blogg idag, jag känner för det. En viktig en. Men tyvärr finns det allt för många tankar för att ens inbilla sig att det skulle få plats. Jag tänker en hel del :P
"Jag har insett att X inte kan göra någonting åt sig själv. Det var otroligt svagt. Om man ska vinna sitt slag måste man vara stark och kämpa in i det sista. Frågan är om man har stake nog att vara stark och stå på egna ben och klara säga nej. För igår undrade jag nästan.. Sabba inte detta nu."
Lever, gör man det hela tiden? Lever man genom hela sitt liv, som borde bli 2-siffrigt, alltid? Svaret kan diskuteras, men jag skulle nog vilja säga nej. Ett levande ögonblick för mig är att se nåt växa, nåt uppstå och må bra och nå ögonblicket man väntat på, en känsla som varken består av ord eller ljud. Finns bara en enda sak man strävar efter, det är att må bra inombords, friheten. Att man lär sig uppskatta det viktiga och fina i tillvaron. Varje människa har en tro som bär en genom livet. Svåra stunder, det är som djupa dalar. Det är bäcksvart och en sådan stund kan komma helt utan förvarning, bara dyka upp och dra en långt, långt under vattenytan. Samtidigt som jag hade väldigt roligt igår så fanns det en sak som direkt drog mig under ytan. Det gick otroligt snabbt och först kanske det verkade som man tog det med en klackspark, just bara för att jag inte insåg allvaret. Jag vill att alla ska förstå, ska våga tro att det finns ett ljus i den mörka tunneln ändå. För det finns det nästan alltid. Jag har sett det själv och har man en tro klarar man leva vidare efter en svår händelse i ens liv, vare sig det är ett gymnasiebeslut, en vänskap som falnat, någon eller något man har förlorat, som har betytt mycket - mentalt eller fysiskt. Man ska våga tro ändå, på att ljuset kommer och att känslan kommer tillbaka. "Det handlar om att hålla andan när man är 10 kilometer under vattenytan, då det är helt mörkt överallt och änglarna i dina drömmar inte kan rädda dig."
Det handlar om att kunna överleva när hela världen försöker krossa dig.
lördag - farmor
Christer, ja det är fan en man det xD som spelar i en division för sig. Han har lätt lyckats åstadkomma de flesta skratten ikväll iaf. En av de många roliga berättelserna handlade om när han och Ludde var på gaybar i Stockholm. Ofc så hamnade de där utan att ens veta att det var en "homosexuell bögbar" som Ludwig uttryckte det ;) DET ÄR BRA! Ja, det går inte att nämna allt roligt. "Byglare" och fritidsledare, äg väl! Värsta homien xD "- Vaddå är jag homo då eller?!" Haha ^^, eller denna; "- Vad betyder xD ?! Menas det att jag är typ idiotförklarad då?" Mohahahahaha, den tycker jag också är äg.
Nej men med härligt släktkära vänner så går allt. Tänk att kunna se livet på det sättet, ta det med en klackspark, göra allt till något roligt. Det är fantastiskt! Ett plus är att man kan göra massa saker utan hämningar. Finns ingen klar och tydlig gräns lixom. Det är grymt skönt. Ikväll kändes det som hemma där i farmors lilla lya :) Ett till plus var såklart Ann-Katrin som också var där!
Linn hade blivit 2 meter lång och Ludwig hade blivit värsta smala fotbollsproffset. Faster var sig lik såklart, och hon hade med sig vovvarna. Härligt gäng xD Ååååh, awsome!
Meen det måste ju finnas ett men med detta också.. Ja det kommer alltid ett men.
To be drunk when your family is visiting for the first time on a very long period.. That´s low. Och det går inte ens att skämta bort.
Vi hörs!
fredag
What´s up idag då.. Jo, det verkar vara fest överallt. I Gunnarskog, i Ch-berg.. Och jag lyckas vara väldigt sugen (y), förbaskade dret att det ska skita sig nästa helg då. VARFÖR :/ Jag vill juuuuuuu. Åh :@ Och jag kan inte trösta mig med nån Årjängsmârten heller för jag ska jobba lördag.. Nu kan allt gött ta säh i rava.
onödigt vetande
Ja, för idag är det onsdag och jag sitter just nu och ha smällt i mig fullt med pimpim. För er som inte vet så är dt små gelé bitar med fruktsmak och det innehåller glukossirap, socker, vatten, invertsockersirap, gelatin, majsstärkelse, mjölksyra, arom, vegetabilisk olja, stabiliseringsmedel (mono- och diglycerider av fettsyror), färgämnen (E 120, E160a), ytbehandlingsmedel (bivax). Dessutom så tuggar jag tuggummi, extra fresh. Sugarfree till och med. Innehåller sötningsmedel står det. Inte alla tuggummi som har det.
Jahapp, jag känner att jag är på ett riktigt onödigt humör idag så därför får ni som är intresserade lite onödig fakta här. Kan ju va rätt bra att veta någon gång. Jaa, visste ni att nästan alla läppstift innehåller fiskfjäll? Och att man inte hör lika bra när man är proppmätt? Hjärtat på en räka sitter i dess huvud. 50% av alla bankrån sker på fredagar. Man bränner fler kalorier när man sover än när man tittar på TV. Araknofobi är benämningen på vår rädsla för spindlar. Och förresten så va Winston Churchill född på en damtoalett :P Det ni, det visste ni inte! Visste ni att ett strutsöga är större än en strutshjärna? Och att hönor tydligen har fler nackkotor än en giraff? Drar man en haj baklänges så drunknar den, och att de allra flesta kvinnor gapar när de ska ta på sig mascara.. Väldigt viktigt att veta. Och så finns det ju olika små saker i vardagen som vi säger han, hon till osv. Solen t.ex. säger vi alla "hon" till. Varför? Jo för att det är den som ger värme, skyddar, trygghet, får allt att gå runt och klara växa. Ingen man klarar ju av den stora uppgiften ;) (För att kritisera det manliga könet lite, ja ni killar, ta inte alltför illa upp men det mesta är sant). Fryspåsar t.ex, dom är manliga. Varför? De håller inne med allting men går att se rakt igenom. Kopieringsmaskiner då? Kvinnliga eftersom de, när de väl stängts av, tar en stund att värma upp igen. De är effektiva reproduktionsapparater om man trycker på rätt knappar, om man inte gör det kan helvetet braka lös.. Så watch out! - Däck? Manliga eftersom d e ofta tappar greppet när de blir gamla och ofta är för uppblåsta. Webbsidor? Kvinnliga eftersom de får så många träffar.. Tunnelbanan är manlig eftersom den använder samma gamla ställen att plocka upp folk på. Hammare - Manlig eftersom den inte har utvecklats mycket de senaste 5000 åren, men den är händig att ha hemma ;) Fjärrkontrollen då?! Kvinnlig.. HA!! Ni trodde säkert att den skulle vara manlig, MEN tänk på att den skänker mannen glädje, han skulle vara helt "lost" utan den och, trots att han inte alltid vet vilka knappar han ska trycka på, så fortsätter han försöka! En smart tjej på från passagen som kmit på det! En ankas kvackande ekar inte, och ingen vet varför. 100 personer dör årligen till följd av att ha satt en kulspetspenna i halsen. Det är möjligt att leda en ko uppför en trappa, men inte nedför. Det är fysiskt omöjligt för dig att slicka din egen armbåge. - PRÖVA! - En snigel kan sova i tre månader. Ajaa, det var allt onödigt vetande för idag folkens ^^,
måndag
Idag är det måndag och vi vet ju alla vad vi tycker och tänker om just måndagar.. Man börjar om på nytt. En ny dag, en ny vecka, en ny början. Eller ja, åtminstone så tänker en del så. Jag tänker, "Åh, jippie det är måndag och skolan och YES".. Eller nej, det gör jag inte.
Det var längesen jag skrev en novell eller berättelse nu. Sen vi fick den nyare datorn så har jag bara skrivit en sak, och det är ganska ovanligt för att vara mig. Iofs så håller jag ju den här bloggen i gång ganska så gott men..
För att byta lite samtalsämne så har jag varit i skolan idag. ES1MU, Solberga. Började kl 9.00 med engelska tsm med Kristina, mentorn. Sen hade vi matte och sedan GEMU nere på AKM med en tjej som hette Klara. Det var perry, d mesta kunde man sen förut, men det är alltid bra att repetera. Sen hade jag lunch och jag, Sandra, Linnéa gick och åt. Jag och Sandra hade värsta seriösa samtalet om mor och far och det dära, så det blev att vi följde med henne till lägenheten också :) En etta med kokvrå och grejer! Det ni folks, vore inte fel med en lägenhet nånstans, att dra sig tillbaka till.
Sen gick vi iaf tillbaka till skolan och drog oss neråt till ESO;n som vi skulle ha med Kim idag, på Svea. Vandrade in där med Sanna och tog plats i stolarna tills vi alla skulle upp på scen. OMG, säger jag bara. Det var grejer det! Vi skulle leka att vi var ett frö som sedan växte upp och som sedan gick tillbaka till ett frö igen. Det låter nog helt wierd om man bara hör det men vi fick uppgiften att verkligen tänka oss in i rollen och Kim sa att om man har gjort ett riktigt bra jobb och tänkt sig in i rollen, är det nästan som att bli hög när man går därifrån sen. Jag fattade vad han menade.. Det är kärnan till att jag över huvudtaget sysslar med musik faktiskt.
Drama.. Lär sig agera inför folk, vara ego och samspela. Det är väl det just denna kursen går ut på. Man lär sig en del. Som sagt, även om jag skulle byta eller så, så skulle jag aldrig kunna släppa det här. För det här är min värld.. Det är en del av mig och kommer alltid att vara. Jag har lyckats lagt märke till det.
1 september - lördag
Vilket otroligt nöje det måste vara att läsa min blogg. I´ve turned very pessimistisk. I´ve got a rough time.
Känslan jag ska beskriva nu är nåt som har förföljt mig i en och en halv vecka, utan att ha tagit ledigt nåt över huvudtaget, så den borde känna sig ganska utarbetad just nu. Det är någon slags rädsla för nåt som är nytt, och en bitterhet, en förundran, förrvirrande känsla som inte tycks falna. Fuck yoou säger jag bara!
Och idag orkar jag inte med den. Jag orkar inte med nånting, jo jag masade ner mig till Sofia förut och det känns alltid lite bättre att vara med ngn. Hon kollade på Titanic så då blev det att jag satte mig också. Den filmen är sjukt göllig :) Känns alltid lite bättre som sagt..
Men så kommer man hem, och det finns alltid en baksida på allt. Så är det ju alltid. Jag gillar det inte, men kan inte göra nånting åt det! Ehm och jag som vill så mkt. Allt tycks verka gå precis käpprätt.. Nu äre inte bara en enda sak här i livet jag tänker på. MEEEEEEEN, det ska gå ner för att det ska kunna gå upp igen. Jag hatar optimistiskt tänkande just för tillfället, mohaha. Även om jag, jaa.. Försöker tänka positivt och försöker ställa allt tillrätta! :)
Satt o läste horoskop och om vågen och grejer förut. Såhär stod det (det är mycket att läsa, men mkt stämmer):
Den typiska Vågen är vänlig och diplomatisk, och förordar rättvisa framförallt. Balans och harmoni har hög prioritet, varför Vågen lägger ner mycket energi på att ordna jämvikt i omgivningen. En av Vågens stora tillgångar är just rättvisetänkandet och förmågan att medla mellan människor. Den som är präglad av detta diplomatiska tecken tycker inte om stridigheter utan försöker alltid att mildra och ställa tillrätta.
En Våg tar stor hänsyn till andras reaktioner, kompromissar gärna och försöker i det längsta att tillfredsställa omgivningens önskningar. Det kan dock vara svårt att få en uppfattning om Vågens egna åsikter eftersom vederbörande är en aning undanglidande i sitt sätt. Vågens strävan efter att alltid vara omtyckt och tillmötesgående kan resultera i en tendens att hellre ta till små vita lögner framför att riskera bråk och motsättningar. Eller också kanske Vågen utvecklar en manipulativ läggning och lär sig att ta initiativ på ett sådant sätt att andra överhuvudtaget inte märker att något initiativ har tagits. List och smidighet hör tecknet till, liksom charm och anpassningsförmåga.
Som de övriga lufttecknen är Vågen en sällskapsmänniska, med stort behov av att känna gemenskap och samhörighet. Denna flexibla natur har god förmåga att knyta kontakter och att smälta in i olika miljöer. Tanken på ensamhet är skrämmande för en Våg, varför partnern och vännerna betyder oerhört mycket. Utan en livskamrat känner sig Vågen halv och ofullständig. Det stora behovet av omväxling och sällskap resulterar i att Vågen lätt blir rastlös och uttråkad av den grå vardagen.
Även om Vågmänniskan är utåtriktad och initiativrik föredrar hon att dra igång olika projekt i samverkan med andra framför att stå ensam med hela ansvaret. Baksidan med detta sociala tecken är tendenser till osjälvständighet samt svårigheter med att fatta beslut. Vågen kan väga för och emot i det oändliga. "Å ena sidan, men å andra sidan", är tecknets paroll.
Skönhetsplaneten Venus är den härskande planeten, vilket ger en estetisk läggning. De flesta Vågar har en välutvecklad känsla för färg och form, och uppskattar det vackra och sköna i tillvaron.
Vi finner många framgångsrika fotografer, skådespelare, musiker, konstnärer och designer i tecknet. Den diplomatiska, flexibla läggningen gör Vågen även lämpad som medlare, jurist eller rådgivare av något slag. Hårt och smutsigt kroppsarbete är däremot ingenting för en Våg.
Fysiskt associeras tecknet med njurarna och bäckenet.
|| I don´t like what we´re going to do.. :S ||
Memories <3
I´m pretty nervous and I try to be perfect - cause I know you´re worth it, you´re worth it.
Förresten, så har jag inte kmit mkt längre i mitt rent ut sagt förbannade problem!
