fallen angel

Så har ännu ett år gått. År 2010 är alldeles strax till sin ända och jag tänkte göra min årliga utvärdering, i år ska den göras, so here it comes! (Och den är lång!)

- Året påbörjades i Arvika, på Ritz stentrappa. Om jag inte minns helt fel så var det jag, Tobias och Sofia som skålade och tittade på raketerna därifrån eftersom vi inte var nog snabba med att hämta ut våra champangeglas och jackor i tid. Nyårsfesten var egentligen en studentfest på Ritz. Jag var lite besviken på den eftersom de bara använde ena planet, vilket betyder att det bara fanns två rum att röra sig i, antingen hallen eller dansgolvet. Jag var flitig med att använda båda, vilket det fanns någon som hade synpunkter på. Jag hade kanske lite höga förväntningar på kvällen och den slutade lite lagomt bra med ett gräl som toppade de tidigare timmarna av det nyförlösta 2010.
Men men, en del av jullovet tillbringades uppe i Sunnansjö, men ganska snabbt igen återkom jag till de värmländska skogarna för att repa studentkonsert och börja estet igen efter jullovet. 11 januari kl 09.22, samma dag som vi kommer tillbaka efter jul kläcker Sandra en kommentar på den nyss påbörjade kursen Arbetsmiljö & Säkerhet, som var så slående att jag har sparat det i utkast på telefonen ända sen dess; "varför kan man inte gå och lägga sig och vakna upp imorn och va 30 år och ha en snygg man med toppjobb!" Så typiskt Sandra, haha :) Jag kommer ihåg det som igår, va vi längtade till sommaren!
På en av de första lektionerna av Arbetsmiljö & Säkerhet satt alla och pratade om utlandsresorna som skulle göras under året, hallå, 2010 var vårt studentår! När alla skulle utomlands började jag, Madde och Karin få panik så vi började leta utlandsresa och kom fram till att Tunisien, destination Afrika skulle bli vår studentpresent.

Jag lyssnar på you raise me up just nu vilket härleder mig till alla julkonserterna med klassen och det gör att jag bokstavligen ryser av välbehag. You raise me up to more than I can be, det kändes verkligen som om klassen gjorde det nu det sista året vi gick ihop.

Under början av 2010 jobbade jag en del med Madde och Virre i studion för Maddes projektarbete. Hade många rep med mitt och Johannas studentkonsertgäng, det var en intensiv tid där. Vi var grymt trötta och sletna och la ner oss maximalt. Johanna var så grym att jobba med, allt flöt på så bra, en riktigt härlig känsla och hon är ju så duktig! Det var en helt fantastisk tid, på både gott och ont med stress. (Men allra mest gott!)
Under årets början kämpade jag också mycket med mina känslor. Det blev en hel del grin-kvällar med jobbiga känslor, jag var ganska upprörd och kände mig åsidosatt. Pratade mycket med tjejerna i klassen, vi hade som vår egen lilla ventilationscirkel :)
När det var dags för praktik hade jag det på sjukhuset i Arvika, på kirurgavdelningen, kirurgmottagningen, sjukgymnasten och röntgen. En intressant praktikperiod och som det ser ut nu så lär något av det höra till min framtida arbetsplats.
I februari kom min balklänning. Den såg nästan ut som jag förväntat mig, förutom att den hade paljetter och inte strasstenar som jag trodde.
Tiki lämnade ut min nya vinterjacka och väska till fel person vilket resulterade i stöld, men fick ersättning av Tiki för jackan eftersom väskan med plånbok och pengar återfanns inslängd i Tattoos ingång. Tur där!
Passade på att åka lite skoter, prövade mina nya längdåkningsskidor - totalt värdelösa, gled mer bakåt på dom än framåt i sluttning. Håller mig allt till Bengts vildmarksskidor!
Studentkonserten 18 februari va minst sagt underbar! Jag har nog aldrig varit så avslappnad på en scen tidigare. Det var en av de största höjdpunkterna på året. Mitt hjärta slog dubbelslag hela tiden, vilket adrenalinpåslag! Det var så himla kul och jag kände verkligen att alla var samspelta. Låtarna gjorde sig så bra tillsammans, musiker och sångare gick verkligen in för sina uppgifter och då jag tittade på dom kunde jag verkligen se hur de gjorde det för min och Johannas skull, all in! Jag kan inte förklara helt.. Det är ett av de bästa minnena jag har inom mig. Jag kan knappt vänta tills jag får träffa Johanna igen.
Under våren rullade studentkonserterna på löpande band och jag var på nästan alla, det var Sofias jag helt omedvetet och oavsiktligt missade. Alla konserterna var lika fantastiska, alla speciella på sitt vis. Vilken låtkvalité folk hade och vilka snygga arrangemang man fick uppleva.

Sportlovet tillbringades i Sunnansjö och en visit gjordes till Örebro, då vi var ner för att hälsa på Ola och Carina. Vid min hemkomst blev jag och mamma vansinniga på varann. Hon tyckte att jag skulle öppna ögonen och använda min hjärna lite mer och sluta ta så mycket skit. Jag hade gjort det i ett drygt halvår. Det hade hon rätt i, jag var bara arg på henne för att hon hade insett det innan mig (hade fortfarande inte insett det vid detta tillfälle). Det är oftast så, utomstående inser allvaret innan man själv gör det. Fick han ha kul fick väl jag också..? Så vitt jag vet.
Det blev lite spontana fik med tjejerna, vi var hos Jossan och såg på film och tjötade lite, sånt som inte händer så ofta men som man verkligen värdesätter när det väl händer!
Solberga var iväg till Karlstads universitet på information, där snurrade man runt som en annan borttappad stackare och visste inte vart man skulle gå. Jag hade panik över uttrycket "ta tillfället i akt" så jag tog mig iväg på sjuksköterskeinfon och tandläkarprogrammet vid Göteborgs universitet som jag egentligen trodde var nått annat, haha.
Pluggade en massa GeMu, NuKo och Matte C som jag hade kvar. Jag satt med vid antagningsproven till musikestet. Lite nervöst måste jag säga, men det var kul. Jag kan tänka mig att ha sett mitt antagningprov för 3 år sen. DET var nog nervöst det.
Besökte Caroline och Sarah, Magnus och lille Oscar. Vilken sötunge. Jag, Caroline och Johanna bjöds på tacos och en massa mysigt tjejprat och givetvis lite vad gäller jobb också.
Gick på Tiki, träffade roligt folk och medverkade på Majas studentkonsert och framförde tillsammans med Johanna Bright eyes av Simon & Garfunkle. Vår kör var med i "End Polio"-projektet ute på Ingesund tillsammans med Arvikas andra stora körer och Iriskören. Vi sjöng bl.a. två satser ur Carmina Burana vilket var riktigt tufft. Samma kväll, 27 mars, var det utgång på Tiki. Ett datum värt att minnas.
Tjaa.. Jag hade ytterligare problem med mina känslor. Ledsen stup i kvarten, åsidosatt, arg och irriterad över ett uppvisande av en omogen attityd. Kämpade som en idiot inombords och tillslut rann bägaren över. Finally säger jag bara! 29 mars var sanningen ett faktum och vi gjorde slut. Ganska väntat, ganska skönt. Det var ungefär som att en sten skulle ha släppt från mitt bröst.
Torsdagen efter det stod det utgång på schemat, påsk! Förfest hemma hos Stina sen blev det Tiki. Lördagen den veckan va det dansgala i ishallen i Charlottenberg men eftersom Madde är ett så stort stön och ville på Tiki var jag chaufför till och från stan. Det blev en sen kväll med pizza på Victors, parkeringen vid Palladium för att hämta upp folk och stri med gönnerskefôlk (framförallt Gustav som också var chaufför denna kväll, märk att då var vi inte tillsammans). Det slutade med att jag fick skjutsa hem Änkispänki och Micke, utan nån Madde.

♦ 

Jobbade en del runt påsktider, Karin och Madde kom hem till mig på planeringsfika inför Tunisien och jag gjorde mina första besök upp till Börtan med en hel del pirr i magen. Nog för att det fortfarande pirrar lite då och då ;) I mitten av april blev jag och Gustav tillsammans. Han är en inspirationskälla för mig, en jordnära, trygg och lättsam person, en av de bästa människor jag känner. Jag har sån tur som får vara med honom och jag släpper då inte i första taget! :) Jag och Madde var iväg och hämtade Jocke, Linus och en kompis till honom på Nöjes i Karlstad, det blev en sen kväll med bilsnurrande i Koppomstrakten (?).
Hjälpte mormor och morfar att måla vindskyddet åt korna, i samma veva fick de åka in med mormor eftersom att vi inte visste vad det var för fel på henne när hon fick sina "attacker". Då var vi fullt ovetande om ALS.
I valborgstider var jag och Karin i Karlstad på studentklänningshopping - hittade ingen men det var ett bra försök. Var hos Louise på kvällen på härlig middag, de andra skulle vidare till stan för utgång men jag åkte vidare till Börtan. Efterföljande dag tillbringades tillsammans med Jossan och Dennis på parkgatan där vi dolade med Walles 20-års present, ett album och The Walle Theme Song :) Det var riktigt kul att se Walles min där på kvällen när hon bjöd in till fest i Lersjöhyttan med kallskuret och dricka! Gaah, jag hade köpt världens äckligaste dricka, ett riktigt sötsliskigt vin, så det fanns en anledning till att jag somnade nykter den kvällen.
Sen började resan till Tunisien närma sig! Jag hade en del att göra innan, projektrapporten skulle utskrivas, NuKon skulle övas på och redovisas muntligt och inte allra minst, det skulle införskaffas grejer och PACKAS! Den 7 maj var jag färdig med gymnasiets alla skolarbeten! Då var NuKon redovisad och jag väntade i princip bara på att ta studenten.
Resan till Tunisien var då ett minne för sig! Haha, det finns då inte mycket som har varit så komiskt som den resan. Karin va förbannad på alla tunisier som försökte ta i henne och lura henne på pengar och jag har nog aldrig varit så rädd för utlänningar förut. Va fan hade jag gett mig in på? Madde var vansinnig på all mat som bara smakade papper och tunisiern som gjorde allt för att få hennes uppmärksamhet. Och begreppet "supermarket", det har då fått sig en ny innebörd efter denna resa.. Sjukt!
Klasskampen drog igång när vi kom tillbaka och vi bedrev en massa klädbyten under veckorna. Det flitiga arbetet resulterade i ES3MU som 2:a i klasskampen :)

Jag och Madde var iväg till Deje och hämtade hennes födelsedagspresent, en liten katt. Vi var också iväg och spelade lite country/rockabilly på Carinas 50-års kalas. Och så var vi framme vid.. JUNI - MÅNADEN!! Varför ska sommaren vara så hysteriskt rolig! Jag och Anki var på spontantripp till Köla där vi åt oss mätta på digistive och ballerina ute på bryggan ihop med alla tusen myggor. Vi var också iväg till Sara och drack kaffe bara sådär :)
Jag fick med mig Rasmus till Euronics och införskaffade en bilstereo för 4,5 tusen att spela skiten ur på studenten. Vi drog sladdar och kopplade ljud och tillslut låt det riktigt jävla bra i Mitsubishin.
Nere vid dammen i Börtan grillade vi kött och fiskade. Jag vågade inte bryta huvudet av fisken så så fort jag drog upp fisk gjorde jag ett kast med metspöt mot Martin eller Daniel beroende på vem av dom som satt närmast. Pöjkera spelade hög musik i valpen, ställde sig på taket och körde runt dammen för att se om de klarade stå upp under hela färden. Galningar men kul att se på. Samma dag var vi hos Anton och fick tårta och kaffe. Martin och Daniel kom på en tandemcykel som de senare punkterade, en riktigt underhållande syn.

Först efter att jag och Rasmus kopplat in ljudet i bilen fick jag mina första riktiga studentkänslor. Det var riktigt härligt. Måndagen i studentveckan erbjöd jag mig att vara chaufför och skjutsade runt Magda, Sandra, Bettan, Madde, Linnéa och stundtals någon annan i Arvikas alla gatuhörn. Jag höll på att åka på mitt körkort, pg.a. det.
Nästa dag, då jävlar var det min tur att gå ut. Mamma var chaufför och jag, Madde och Rasmus hade stadiga platser i bilen. Och den kvällen var så jäkla frän. Det blev precis lagomt med dricka, träffade en massa glatt och härligt folk, stod vid Shell, va in i bil efter bil och den slutade med att Madde blev liggandes i vår bil och sa massa konstiga saker som underhöll mamma.
Torsdagen, då var det STUDENTEN. Hårt ut med champagnefrukost kl 7, alla fina Solbergatreor var samlade i stadsparken med egen dryck och tilltugg och sen bar det av till missionskyrkan för avslutning. Puuh, det var en upplevelse. Där kan man säga att det hela gick på känsla, finns stor risk för att det lät surt, det hörde då inte jag i alla fall. Sen var det lååång väntan till själva utspringet men då ta mig fasen va det allt dags också. Vi skrek som idioter! Möttes av glad familj, släkt och vänner :) Resan på flaket bakom Virres bror Christer rådde i alla fall inte under tystnad, där vankades givetvis stämsång, vad annars! Alltså, som ni märker så kan jag hålla på med det här för alltid..
Studentmottagningen gick fort, fick fina presenter och kanske viktigast att nämna så var pappa där, och mormor och morfar. Begav mig till Ste för att åka amerikanare in till stan med Madde, Anders, Rasmus och Eskil. Vi åkte en stund och sen kom mamma ner för att ta över med Mitsubishin och stereon. All in. Något påverkad den kvällen, vid halv 2 skyndade jag mig ut från bryggan till bilen och konstaterade att nu var precis rätt tidpunkt att åka hem. En riktigt rolig kväll!
Nästa dag var det bal på Oscars. Alla var så otroligt fina. Höll mig fräsch hela kvällen, drack bara det som bjöds till maten och åkte hem innan bryggan stängde. Väldigt god mat!
Lördagen, den var känslosam. Klassen hade enligt tradition sin sista spelning tillsammans nere vid Olssons brygga. Det var tufft. Konserten gick helt okej att genomföra, men det fanns i bakhuvudet hela tiden att det här var det sista vi någonsin skulle göra tillsammans som klass. Efteråt samlades vi på musikskolan och tog adjö. Oj oj oj, det är knappt så jag klarar prata om det nu, så känslosamt är det. På kvällen blev jag nerskjutsad till stan där jag hoppade in i valpen, bara att sitta med i den är ju en upplevelse. Det är en fest bara det. Landade i Börtan tidigt nästa morgon, och så var studentveckan över. En fantastisk vecka!!

Sen följde massa jobb under sommaren, kungabröllop, Gunnevi med vagnen (också något värt att uppleva). Då spelade jag krocket med några norskar som hade slagit camp på parkeringen.
I slutet av juni/början av juli började jag på Farmartjänst och jobbade några timmar i stan med ogräsrensning, häckklippning, lövrakning etc. Fick det genom vår granne Conny, men det varade inte så länge eftersom att pappa helt plötsligt gick bort den 5:e. Det officiella dödsdatumet är satt då i alla fall, eftersom han hittades av AC då. Hela världen vändes upp och ner under de efterföljande dagarna men det var ändå som att jag inte förstod vad som hade hänt. Jag vet fortfarande inte om jag egentligen förstår.. Jag vet men jag förstår inte.
Juli och augusti var mycket händelserika månader. Det hände konstiga, jävligt onödiga saker. Två dagar innan pappas begravning fick vi reda på att mormor har ALS, en progressiv nervsjukdom som blockerar nervimpulserna och gör att musklerna i kroppen förtvinas. Prognosen är himla dålig. Omkring hälften av de insjuknade avlider inom tre år efter de första symptomen, 20 procent lever längre än fem år och tio procent längre än tio år. Hur känns den statistiken? Helt klart en av de värsta diagnoserna man kan få.
Pappas begravning förflöt. Det var otroligt många människor där och musiken jag hade valt, framförde Johanna och Carin över förväntan. Flera av mina vänner var där, några hade skickat kondoleans. Mormor och morfar var där, trots eländet.
Jag jobbade på för att ha annat att tänka på, hade alltid saker att sysselsätta mig med. Umgicks en hel del med Gustav, pratade mycket med Maj-Britt och så. Jag och Madde gjorde ett besök till Töcksfors köpcenter. Jag, Gustav, Madde, Rasmus, mamma och Martin gjorde också ett besök till Göteborg och Liseberg.
Dyrego bytte kassasystem vilket även ledde till reducerad personalrabatt, något som jag absolut inte gillar. Mer ansvar lades på de fastanställda och, låt oss säga att "kollen" på oss blev bättre ur chefsynpunkt. Det var en hel del nytt att lära sig men det var ju inte omöjligt.
Hade några spelningar i Arvika missionskyrka och i Charlottenberg. Tjejgänget hade myskväll då vi fetade oss med fläsksvål, godis, chips och coca cola. Jag var på läkarmottagningen 3 gånger under sommaren för bl.a. halsont, i skrivande stund har jag sammanlagt varit där 5 ggr.
I slutet av augusti var jag i Järnskog och spelade på en konfirmandinskrivning och efterföljande dag började jag vid Karlstad universitet, på sjuksköterskeprogrammet. I samma veva råkade jag ut för lite olyckshändelser; tappade bort anatomi & fysiologi-boken som jag hade fått låna av Madde men som inte var hennes så den fick jag ju ersätta. Jag låste in mina nycklar i bilen och lite senare samma dag fick jag bensinstopp drygt 2km från Statoil i Charlottenberg. Härliga tider.
Vi fick hem 3 nya vorsteh-valpar. Jag, Gustav och Peter va iväg upp till Tvällen och åt middag. Vi gjorde misstaget att köra in blött hö i början av hösten, som nu givetvis har möglat. Jag har hittills haft 3 tentor, ett seminarium och några laborationer och klarat samtliga. Mormor och morfar reste till Uppsala för vidare undersökning. Sveriedemokraterna kom in i riksdagen. Madde och Karin var hos mig på förfest på mârten, det var riktigt roligt. Mamma och Gunnel skjutsade in oss till stan och kvällen blev en höjdare, så vitt jag kan minnas :)
I oktober hämtade jag alla maskiner, saker, möbler från pappas hus i Borrsjön. Till min hjälp hade jag Rasmus, Gustav, Madde, Conny och morfar. Nu är det soprent.
I november va jag och Gustav iväg till Lisa och Daniel i Lina och hälsade på. Bytte till vinterdäck. Varit i stan hos Peter och Pernilla eftersom det har varit farsdag och Peter har fyllt 45. Jobbat. Jag följde med Maj-Britt till missionskyrkan i Tvärud och såg på musikalen "Saffran & Russin". Samma kväll gick jag ut och träffade tjejerna på Annas, eftersom att veckan efter skulle Louise fara till Australien, där hon befinner sig just nu. Spelning på adventsfest i Tvärud, tentaplugg, hockeymatcher, Martins födelsedag, julbord med jobbet, julklappshysteri, julafton, juldagen.. Jaa, det sistnämnda här har ni ju läst ganska nyligen så finner inte så stor mening med att gå in djupare på det. Jag menar, ni har ju haft så mycket annat att läsa om här ovan, VERKLIGEN. HAHA.

Som det ser ut just nu kommer året avslutas på ett lugnt sätt med penicillintabletter och julmust i soffan på något håll. Febern, frossan och ömheten i kroppen är borta, nu återstår bara halsont (men det har blivit bättre) och ett vansinnigt ömt tandkött, för er som vill veta lite mer ingående. Idag ligger mormor i Karlstad och får näringsdropp eftersom hon kommer opereras för att få sond här i dagarna. Imorgon fyller mamma 44 också så det blir väl ett litet firande av henne. Jag hoppas innerligt att ni alla får en bra nyårsafton men kanske allra mest att ni får ett fantastiskt 2011! Jag hoppas för egen del också. Gott nytt år!

(v

JAAA! ÄNTLIGEN har jag fått penicillin! Sköterskan tog halsprov på mig förut men strept-snabbtestet var negativt. Då höll jag på att avlida, men så sa hon att hon var tvungen att låta läkaren titta eftersom jag är full av blåsor och var och har haft 39,7°c i feber och han sa direkt att jag skulle få penicillin. Han gissade på att det ändå var nån streptokocker som inte syntes på snabbtestet. Blev så glad att jag nästan brast i gråt, löjligt, men det var sååå underbart att äntligen få nått som kanske gör att det försvinner. Det gör så ont att det enda jag kan svälja är sånt som är flytande. Och med det så försvinner väl antagligen febern och frossan! :) Tills dess, soffläge, penicillinknaprande och gurglande med bakteriedödande varannan timme. Då vet ni vart ni har mig.

(v

GOD JUL!

Nu har jag åkt på nån slags influensa. Det började på juldagskvällen när jag va chaufför åt Gustav, Anton, Ljosdahl och Peter. Körde Antons flanknya merca - automat, bara bromsa och gasa ;) Kom till Anton vid 18.30, bytte några ord med Åke medan pöjkera gjorde sig i ordning för vidare färd och dryga halvtimmen senare var vi iväg. Det bar av till Sälboda och sen stan. Där blev det McDonald's och vi snurrade runt lite för att hitta diverse folk. Gustav och Peter lämnade bilen efter att två stassinger istället intagit baksätet (polisen upptäckte oss). De intog Tiki och jag skjutsade runt de andra tills det var dags för Rajjens. Där blev vi till stängning och efter en helnykter (!), minst sagt spontan dans med Christer så bar det av hemåt. Eller inte riktigt så kanske. Vi lämnade stan vid 3 efter att ha väntat en timme på Anton och Ljosdahl som ändå blev kvar i stan. Men det skulle hinnas med lite spying och sånt också mellan, haha :P Som sagt, hade väldigt ont i kroppen och halsen efter att ha suttit och skrikit inne på Rajjens i drygt fyra och en halv timme men det värsta släppte när jag klev innanför dörren i Börtan kl 03.45. Jag hade i alla fall haft ganska roligt under kvällen :)
Kl 10.00 vankades en ny dag och jag gjorde mig i ordning för jobb. Fy fan, städning av 25 akvarium, där fick jag då min beskärda del av kakan kan man säga. Panodilen gjorde åtminstone sitt och när jag satte mig ner och kopplade av efter städningen började febern komma tillbaka och kroppen värka. I natt har jag haft lite mysig frossa med fortsatt kroppsont och vita, förstorade halsmandlar, M-M-M. Nu har jag återtagit soffläge, med värmeomslag stup i kvarten. Tror att panodilen kanske börjar verka.

(v

.. minns att jag skrev något liknande i en dagbok för typ 10 år sen! Tiden går jättefort. I övermorgon är det julafton, vi befinner oss mitt i vintern. Det är som att det skulle vara midsommar fast på vintern. Det är ordentligt mycket snö ute, hur mycket jag än står och skrapar snö av bakrutan på morgonen så försvinner det inte, och om det mot förmodan skulle tina (vilket det knappast gör på saaben) så hinner det frysa och bli lika mycket några dagar senare! Vilket resulterar i att jag inte ser något alls genom bakrutan. Haha, jag gillar saaben. Bortsett från att den drar gaaaanska mycket bensin. Tankade för 500 i slutet av förra veckan, nu har jag halv tank.
Jag är inte klar med julklapparna. För någon vecka sen såg det riktigt ljust ut, men jag har kommit underfund med att jag har hela fyra personer kvar. Mor, Eskil, Bengt och mormor. (Ev. Martin - men vad gäller honom så kommer jag bara lägga med lite pengar i en tv.) Men, detta faktum ska givetvis ändras imorgonbitti! Jag tänkte infinna mig på centret direkt kl 10.00 ihopp om att slippa den värsta rusningstrafiken - det är nog nämligen bara galna, panikdrabbade norskar, framförallt män tror jag?, som kommer irra runt på centret imorn.
Sitter och dricker glögg nu :) Jag och Martin har klätt granen och snart ska jag packa in lite paket, ta en extra titt på vad jag har köpt till var och en. Trist om jag kommer hem imorn och kommer på att jag har glömt någon. Igår slutade skolan för detta året. Jag åkte direkt ner till djuraffären och jobbade som en galning - 14 pall med varor skulle packas upp! Varit hos tandläkaren idag och sen självklart jobbat, hann ju inte få upp alla pallarna igår så jag har i princip nyss kommit hem. Ingen ro, ingen rast!

(v

Vilken helg det har varit! Här har det varit full sula. I lördags var jag iväg till universitetet och gjorde tenta, mikrobiologi. Tror att det gick bra, det kändes så. Åkte med Madde hem och raka spåret från Aschtan till Charlottenberg och Dyrego. Jobbade till kl 19, jag och Rebecka fixade en liten julgrupp från Ernas och sen åkte arbetslaget till Linda på inflyttningsmiddag. Det var trevligt och god mat! Vi var i hennes gamla hus i somras på middag och det var jäkla kul, det blev sent vilket det även blev denna gång. Var hemma halv 12, fick köra hem Madde också eftersom hon inte har någon bil. Somnade direkt kan jag säga och med ens jag hade lagt huvudet på kudden ringde klockan och det var dags för spelning. Var i missionskyrkan i Charlottenberg vid 10 och kl 11 började adventsgudstjänsten. Mormor och morfar kom :) Packade ihop mina saker efter gudstjänsten och satte sikte hemåt där mor väntade eftersom vi skulle vidare till stan för julklappsshopping. Nu har jag bara mamma, Martin och Eskil kvar och till två av dem är jag helt säker på vad jag ska köpa och den tredje vet jag åtminstone vilken affär jag ska gå till :) Kanske behöver titta på nån mer julklapp till mormor.. Det får vi se när det närmar sig dagen! Och så behöver nog Gustav lite hjälp med julklapparna, så riktigt färdig blir jag nog inte än :) Jul är egentligen inte sådär himla speciellt. Det var speciellt förr men det har liksom bleknat lite, men det kanske bara är naturligt, alltså att det är viktigare när man är mindre. Men jag känner inte riktigt av julstämningen måste jag säga och det känns konstigt.. Det är kallt och snöigt ute, och visst, glöggen gör mina eftermiddagar, och förmiddagar ;) men så mycket mer är det inte. Kunde ju inte följa med Karin imorse på lussefirandet i Trefaldighetskyrkan. Allvarligt, det gör faktiskt lite ont i hjärtat. Det har alltid varit luciafirande, alltid, alltid men jag, jag hade kursintroduktion (patofysiologi) och föreläsning om cellskada och inflammation.. Men men, ingen idé att vara bitter. Jag har i alla fall tänkt pallra mig iväg på julkonserten nästa måndag :D

(v

Grattis Martin! ♥

Det här är bilder sen Martins födelsedag 2007, då blev han 8 år.
Idag är exakt denna dag fast 3 år senare. Och tiderna har förändrats, en hel del på flera håll och kanter.
Mormor och morfar har inte gjort besök idag, numera är det vi som får åka dit.
Det är klart jag förstår det, jag kan eller får omöjligen bli arg för det.
Det jag händelsevis råkar vara arg för är inget som någon av dem kan rå på, varken dom eller någon annan.
Såhär såg det ut, ganska mycket förr.
Mysiga fik, raska promenader och utflykter tillsammans.
Stöttning och engagemang..
Speciellt mormor, hon har alltid varit så grymt intresserad av skola och jobb.
Hon har alltid varit en stöttepelare och en trygg famn!
De har alltid funnits där.
Men de kommer inte alltid att finnas kvar.
Jag inser inte alltid det.
Varför är jag aldrig där numera?
Varför hör jag så sällan av mig?
Det är nu det skulle behövas som mest, varför gör jag ingenting åt det?
Jag kan inte vara rädd för en sjukdom, som inte ens är smittsam.
Men jag är det och jag är livrädd för vad den har gjort och vad den kommer att göra, det finns inga botemedel.
En av de absolut bästa, starkaste och mest betydelsefulla människor i mitt liv har drabbats av den och den går fram så jävla hårt!
Den tar givetvis överhanden över hela hennes liv och jag, vad fan är det för fel på mig!
Jag borde vara den som är där och stöttar, jag som har fått så obeskrivligt mycket av henne.
Men jag är så rädd, för hon säger aldrig någonting, aldrig någonting om att jag borde vara där mer.
Hon säger inte att hon mår dåligt, hon berättar inte att förlamningen har börjat smyga sig på mer och mer, hon bara accepterar.
Och jaa, vad ska hon annars göra?
Jag är så rädd att hon ska få ångest, mer än den ångest hon redan har.
Jag vet att hon inte är redo än!
Herregud..
Jag får sån panik när jag tänker på det här, allt vänds upp och ner.
Jag vet hur betydelsefull hon har varit och är för mig.
Jag vill att vi ska få uppleva en massa mer tillsammans.
Älskade mormor.

(v

Här sitter vi mitt uppe i pluggningen, alla anteckningar utspridda över köksbordet och med FASS uppslaget på datorn. Finfina grejer det!
Helgen har varit bra. I fredags jobbade jag och gjorde lite senare på kvällen en fasansfull upptäckt - här har man gått och trott att man fått in sitt studiebidrag på 2 och 6 i månaden men NEJ! Tyckte att det var lite väl knapert på kontot så var tvungen att kolla om jag fått in något från CSN och det hade jag mycket riktigt inte fått! Är jag klantig eller? Kommer så väl ihåg att jag har fyllt i formuläret men då har jag antagligen inte skickat in min ansökan!? KLAAANTARSLE. Så, nu får jag leva på 200kr resten av denna månad. Seriöst, det räcker till några liter bensin!
I lördags for jag från Börtan vid 10-snåret och landade hemma för att göra ett snabbt bilbyte, Martin hade ishockeymatch och det gick svinbra för dom! Träffade på lite föräldrar med mycket intressanta nyheter. For sen till Gittan och hennes nya lägenhet och hjälpte till att greja lite. Det blev jätte fint! :) Sen for jag och mamma hem och jag rustade om för julbord på brygga med Dyrego. Mycket trevligt, skjutsade vidare kollegiet till Tiki och satte åter sikte på Börtan.
Igår var jag där hela dagen! Det blev en stund i garaget, fick nämligen en lektion i svetslära :) Gustav bara "kom Emmelie, du ska få svetsa på traktorgrävaren!". Jag hoppade i overallen och sprang ut till garaget, mycket chockad över att ha fått detta förtroende. HAHA, men det gäller att inte ta allt som sägs på för stort allvar. För att jag skulle få svetsa på traktorgrävaren va väl ändå lite väl optimistiskt tänkt. Istället satt jag och förbrukade elektroder på nån skrotig järnbit, men det var nog lika bra! Kul var det i alla fall :) Det blev lite vedköring, film, en massa tjöting och mys vilket är det bästa jag vet :D Och Eskil gjorde en stark insats då han förhörde mig på bakterier!

(v

Får träsmak i röven, måste upp och röra på mig! Varit ute och gett djuren vatten, det har frusit i alla kranar ute så måste bära hinkvis med vatten innifrån. I brist på annat trevligt så lägger jag upp lite bilder på vad jag nyligen har gjort. HAHA. Varsågoda att ta del av min torsdag.

 






Precis efter att jag tagit det här kortet började hon frusta och dra åt sig näsborrarna och skaka på huvudet,
jag var helt säker på att hon skulle ta mig, så jag gjorde en snabb utvärdering av mina chanser att fly,
och tog mig hyfsat försiktigt ut ur hagen. Ärligt! Hjärtat satt i halsgropen.
(Tror hon var arg eftersom hon är den dominanta av korna och hela tiden ska vara först i vattenhinken, vilket jag absolut inte gillar så jag motade bort henne.)





Puuh, bäst att hålla sig på behörigt avstånd på rätt sida stängslet.
Beakta, dessa är ICKE att förlita sig på!





Här har vi gullepluttarna, aldrig farliga förutom dom gånger dom tror att man är mat.
Och dom gånger Tösen flyttar på fötterna utan att se vart hon sätter dom.
Och dom gånger jag rider Ian, den största,
och man håller på att fastna för att han SKA gå i skogskanten där alla buskar finns!

(v

Myspys inne!



Pärlan står på laddning!







-18°c ute och jag sitter inne med en kopp te och gissa vad! Pluggar :)

(v 

Ikväll har vi varit hos Peter på 45-års kalas :) Det var väldigt mysigt och varmt, haha. Christina och Sofia var där (Pernillas syster och systerdotter) och alla barnen var hemma så nu fick jag träffa dom allesammans. Vi fick smörgåstårta och tårta och sen bänkade sig den kvinnliga parten av sällskapet framför Bonde söker fru, vilket var ett bra initiativ eftersom det är ett mycket underhållande program. Gustav hade en ljusblå skjorta, och fy fasen va snygg han va. Jämt som en liten inflikning sådär ;) Haha! Han är som bekant en tidspessimist (jag är lite av en tidsoptimist) så han tog adjö redan när klockan var 20.55, men så hör jag Lars-Olof (Christinas gubbe), fem minuter senare, säga att Gustav rullar ut saaben från infarten. Eftersom att jag står framför Gustav måste han flytta på saaben för att ta sig ut. GÖTT, då startar den alltså inte. Happ, det är lite av min vanliga otur. Tur att han är tidspessimist!
Då får Peter ut med startkablar och jag får restriktioner om att sätta batteriet på laddning direkt jag kommer hem. Yes box, sagt och gjort, nu ligger det och laddar där ute. Livet är underbart! :)

(v