fallen angel

Så har ännu ett år gått. År 2010 är alldeles strax till sin ända och jag tänkte göra min årliga utvärdering, i år ska den göras, so here it comes! (Och den är lång!)

- Året påbörjades i Arvika, på Ritz stentrappa. Om jag inte minns helt fel så var det jag, Tobias och Sofia som skålade och tittade på raketerna därifrån eftersom vi inte var nog snabba med att hämta ut våra champangeglas och jackor i tid. Nyårsfesten var egentligen en studentfest på Ritz. Jag var lite besviken på den eftersom de bara använde ena planet, vilket betyder att det bara fanns två rum att röra sig i, antingen hallen eller dansgolvet. Jag var flitig med att använda båda, vilket det fanns någon som hade synpunkter på. Jag hade kanske lite höga förväntningar på kvällen och den slutade lite lagomt bra med ett gräl som toppade de tidigare timmarna av det nyförlösta 2010.
Men men, en del av jullovet tillbringades uppe i Sunnansjö, men ganska snabbt igen återkom jag till de värmländska skogarna för att repa studentkonsert och börja estet igen efter jullovet. 11 januari kl 09.22, samma dag som vi kommer tillbaka efter jul kläcker Sandra en kommentar på den nyss påbörjade kursen Arbetsmiljö & Säkerhet, som var så slående att jag har sparat det i utkast på telefonen ända sen dess; "varför kan man inte gå och lägga sig och vakna upp imorn och va 30 år och ha en snygg man med toppjobb!" Så typiskt Sandra, haha :) Jag kommer ihåg det som igår, va vi längtade till sommaren!
På en av de första lektionerna av Arbetsmiljö & Säkerhet satt alla och pratade om utlandsresorna som skulle göras under året, hallå, 2010 var vårt studentår! När alla skulle utomlands började jag, Madde och Karin få panik så vi började leta utlandsresa och kom fram till att Tunisien, destination Afrika skulle bli vår studentpresent.

Jag lyssnar på you raise me up just nu vilket härleder mig till alla julkonserterna med klassen och det gör att jag bokstavligen ryser av välbehag. You raise me up to more than I can be, det kändes verkligen som om klassen gjorde det nu det sista året vi gick ihop.

Under början av 2010 jobbade jag en del med Madde och Virre i studion för Maddes projektarbete. Hade många rep med mitt och Johannas studentkonsertgäng, det var en intensiv tid där. Vi var grymt trötta och sletna och la ner oss maximalt. Johanna var så grym att jobba med, allt flöt på så bra, en riktigt härlig känsla och hon är ju så duktig! Det var en helt fantastisk tid, på både gott och ont med stress. (Men allra mest gott!)
Under årets början kämpade jag också mycket med mina känslor. Det blev en hel del grin-kvällar med jobbiga känslor, jag var ganska upprörd och kände mig åsidosatt. Pratade mycket med tjejerna i klassen, vi hade som vår egen lilla ventilationscirkel :)
När det var dags för praktik hade jag det på sjukhuset i Arvika, på kirurgavdelningen, kirurgmottagningen, sjukgymnasten och röntgen. En intressant praktikperiod och som det ser ut nu så lär något av det höra till min framtida arbetsplats.
I februari kom min balklänning. Den såg nästan ut som jag förväntat mig, förutom att den hade paljetter och inte strasstenar som jag trodde.
Tiki lämnade ut min nya vinterjacka och väska till fel person vilket resulterade i stöld, men fick ersättning av Tiki för jackan eftersom väskan med plånbok och pengar återfanns inslängd i Tattoos ingång. Tur där!
Passade på att åka lite skoter, prövade mina nya längdåkningsskidor - totalt värdelösa, gled mer bakåt på dom än framåt i sluttning. Håller mig allt till Bengts vildmarksskidor!
Studentkonserten 18 februari va minst sagt underbar! Jag har nog aldrig varit så avslappnad på en scen tidigare. Det var en av de största höjdpunkterna på året. Mitt hjärta slog dubbelslag hela tiden, vilket adrenalinpåslag! Det var så himla kul och jag kände verkligen att alla var samspelta. Låtarna gjorde sig så bra tillsammans, musiker och sångare gick verkligen in för sina uppgifter och då jag tittade på dom kunde jag verkligen se hur de gjorde det för min och Johannas skull, all in! Jag kan inte förklara helt.. Det är ett av de bästa minnena jag har inom mig. Jag kan knappt vänta tills jag får träffa Johanna igen.
Under våren rullade studentkonserterna på löpande band och jag var på nästan alla, det var Sofias jag helt omedvetet och oavsiktligt missade. Alla konserterna var lika fantastiska, alla speciella på sitt vis. Vilken låtkvalité folk hade och vilka snygga arrangemang man fick uppleva.

Sportlovet tillbringades i Sunnansjö och en visit gjordes till Örebro, då vi var ner för att hälsa på Ola och Carina. Vid min hemkomst blev jag och mamma vansinniga på varann. Hon tyckte att jag skulle öppna ögonen och använda min hjärna lite mer och sluta ta så mycket skit. Jag hade gjort det i ett drygt halvår. Det hade hon rätt i, jag var bara arg på henne för att hon hade insett det innan mig (hade fortfarande inte insett det vid detta tillfälle). Det är oftast så, utomstående inser allvaret innan man själv gör det. Fick han ha kul fick väl jag också..? Så vitt jag vet.
Det blev lite spontana fik med tjejerna, vi var hos Jossan och såg på film och tjötade lite, sånt som inte händer så ofta men som man verkligen värdesätter när det väl händer!
Solberga var iväg till Karlstads universitet på information, där snurrade man runt som en annan borttappad stackare och visste inte vart man skulle gå. Jag hade panik över uttrycket "ta tillfället i akt" så jag tog mig iväg på sjuksköterskeinfon och tandläkarprogrammet vid Göteborgs universitet som jag egentligen trodde var nått annat, haha.
Pluggade en massa GeMu, NuKo och Matte C som jag hade kvar. Jag satt med vid antagningsproven till musikestet. Lite nervöst måste jag säga, men det var kul. Jag kan tänka mig att ha sett mitt antagningprov för 3 år sen. DET var nog nervöst det.
Besökte Caroline och Sarah, Magnus och lille Oscar. Vilken sötunge. Jag, Caroline och Johanna bjöds på tacos och en massa mysigt tjejprat och givetvis lite vad gäller jobb också.
Gick på Tiki, träffade roligt folk och medverkade på Majas studentkonsert och framförde tillsammans med Johanna Bright eyes av Simon & Garfunkle. Vår kör var med i "End Polio"-projektet ute på Ingesund tillsammans med Arvikas andra stora körer och Iriskören. Vi sjöng bl.a. två satser ur Carmina Burana vilket var riktigt tufft. Samma kväll, 27 mars, var det utgång på Tiki. Ett datum värt att minnas.
Tjaa.. Jag hade ytterligare problem med mina känslor. Ledsen stup i kvarten, åsidosatt, arg och irriterad över ett uppvisande av en omogen attityd. Kämpade som en idiot inombords och tillslut rann bägaren över. Finally säger jag bara! 29 mars var sanningen ett faktum och vi gjorde slut. Ganska väntat, ganska skönt. Det var ungefär som att en sten skulle ha släppt från mitt bröst.
Torsdagen efter det stod det utgång på schemat, påsk! Förfest hemma hos Stina sen blev det Tiki. Lördagen den veckan va det dansgala i ishallen i Charlottenberg men eftersom Madde är ett så stort stön och ville på Tiki var jag chaufför till och från stan. Det blev en sen kväll med pizza på Victors, parkeringen vid Palladium för att hämta upp folk och stri med gönnerskefôlk (framförallt Gustav som också var chaufför denna kväll, märk att då var vi inte tillsammans). Det slutade med att jag fick skjutsa hem Änkispänki och Micke, utan nån Madde.

♦ 

Jobbade en del runt påsktider, Karin och Madde kom hem till mig på planeringsfika inför Tunisien och jag gjorde mina första besök upp till Börtan med en hel del pirr i magen. Nog för att det fortfarande pirrar lite då och då ;) I mitten av april blev jag och Gustav tillsammans. Han är en inspirationskälla för mig, en jordnära, trygg och lättsam person, en av de bästa människor jag känner. Jag har sån tur som får vara med honom och jag släpper då inte i första taget! :) Jag och Madde var iväg och hämtade Jocke, Linus och en kompis till honom på Nöjes i Karlstad, det blev en sen kväll med bilsnurrande i Koppomstrakten (?).
Hjälpte mormor och morfar att måla vindskyddet åt korna, i samma veva fick de åka in med mormor eftersom att vi inte visste vad det var för fel på henne när hon fick sina "attacker". Då var vi fullt ovetande om ALS.
I valborgstider var jag och Karin i Karlstad på studentklänningshopping - hittade ingen men det var ett bra försök. Var hos Louise på kvällen på härlig middag, de andra skulle vidare till stan för utgång men jag åkte vidare till Börtan. Efterföljande dag tillbringades tillsammans med Jossan och Dennis på parkgatan där vi dolade med Walles 20-års present, ett album och The Walle Theme Song :) Det var riktigt kul att se Walles min där på kvällen när hon bjöd in till fest i Lersjöhyttan med kallskuret och dricka! Gaah, jag hade köpt världens äckligaste dricka, ett riktigt sötsliskigt vin, så det fanns en anledning till att jag somnade nykter den kvällen.
Sen började resan till Tunisien närma sig! Jag hade en del att göra innan, projektrapporten skulle utskrivas, NuKon skulle övas på och redovisas muntligt och inte allra minst, det skulle införskaffas grejer och PACKAS! Den 7 maj var jag färdig med gymnasiets alla skolarbeten! Då var NuKon redovisad och jag väntade i princip bara på att ta studenten.
Resan till Tunisien var då ett minne för sig! Haha, det finns då inte mycket som har varit så komiskt som den resan. Karin va förbannad på alla tunisier som försökte ta i henne och lura henne på pengar och jag har nog aldrig varit så rädd för utlänningar förut. Va fan hade jag gett mig in på? Madde var vansinnig på all mat som bara smakade papper och tunisiern som gjorde allt för att få hennes uppmärksamhet. Och begreppet "supermarket", det har då fått sig en ny innebörd efter denna resa.. Sjukt!
Klasskampen drog igång när vi kom tillbaka och vi bedrev en massa klädbyten under veckorna. Det flitiga arbetet resulterade i ES3MU som 2:a i klasskampen :)

Jag och Madde var iväg till Deje och hämtade hennes födelsedagspresent, en liten katt. Vi var också iväg och spelade lite country/rockabilly på Carinas 50-års kalas. Och så var vi framme vid.. JUNI - MÅNADEN!! Varför ska sommaren vara så hysteriskt rolig! Jag och Anki var på spontantripp till Köla där vi åt oss mätta på digistive och ballerina ute på bryggan ihop med alla tusen myggor. Vi var också iväg till Sara och drack kaffe bara sådär :)
Jag fick med mig Rasmus till Euronics och införskaffade en bilstereo för 4,5 tusen att spela skiten ur på studenten. Vi drog sladdar och kopplade ljud och tillslut låt det riktigt jävla bra i Mitsubishin.
Nere vid dammen i Börtan grillade vi kött och fiskade. Jag vågade inte bryta huvudet av fisken så så fort jag drog upp fisk gjorde jag ett kast med metspöt mot Martin eller Daniel beroende på vem av dom som satt närmast. Pöjkera spelade hög musik i valpen, ställde sig på taket och körde runt dammen för att se om de klarade stå upp under hela färden. Galningar men kul att se på. Samma dag var vi hos Anton och fick tårta och kaffe. Martin och Daniel kom på en tandemcykel som de senare punkterade, en riktigt underhållande syn.

Först efter att jag och Rasmus kopplat in ljudet i bilen fick jag mina första riktiga studentkänslor. Det var riktigt härligt. Måndagen i studentveckan erbjöd jag mig att vara chaufför och skjutsade runt Magda, Sandra, Bettan, Madde, Linnéa och stundtals någon annan i Arvikas alla gatuhörn. Jag höll på att åka på mitt körkort, pg.a. det.
Nästa dag, då jävlar var det min tur att gå ut. Mamma var chaufför och jag, Madde och Rasmus hade stadiga platser i bilen. Och den kvällen var så jäkla frän. Det blev precis lagomt med dricka, träffade en massa glatt och härligt folk, stod vid Shell, va in i bil efter bil och den slutade med att Madde blev liggandes i vår bil och sa massa konstiga saker som underhöll mamma.
Torsdagen, då var det STUDENTEN. Hårt ut med champagnefrukost kl 7, alla fina Solbergatreor var samlade i stadsparken med egen dryck och tilltugg och sen bar det av till missionskyrkan för avslutning. Puuh, det var en upplevelse. Där kan man säga att det hela gick på känsla, finns stor risk för att det lät surt, det hörde då inte jag i alla fall. Sen var det lååång väntan till själva utspringet men då ta mig fasen va det allt dags också. Vi skrek som idioter! Möttes av glad familj, släkt och vänner :) Resan på flaket bakom Virres bror Christer rådde i alla fall inte under tystnad, där vankades givetvis stämsång, vad annars! Alltså, som ni märker så kan jag hålla på med det här för alltid..
Studentmottagningen gick fort, fick fina presenter och kanske viktigast att nämna så var pappa där, och mormor och morfar. Begav mig till Ste för att åka amerikanare in till stan med Madde, Anders, Rasmus och Eskil. Vi åkte en stund och sen kom mamma ner för att ta över med Mitsubishin och stereon. All in. Något påverkad den kvällen, vid halv 2 skyndade jag mig ut från bryggan till bilen och konstaterade att nu var precis rätt tidpunkt att åka hem. En riktigt rolig kväll!
Nästa dag var det bal på Oscars. Alla var så otroligt fina. Höll mig fräsch hela kvällen, drack bara det som bjöds till maten och åkte hem innan bryggan stängde. Väldigt god mat!
Lördagen, den var känslosam. Klassen hade enligt tradition sin sista spelning tillsammans nere vid Olssons brygga. Det var tufft. Konserten gick helt okej att genomföra, men det fanns i bakhuvudet hela tiden att det här var det sista vi någonsin skulle göra tillsammans som klass. Efteråt samlades vi på musikskolan och tog adjö. Oj oj oj, det är knappt så jag klarar prata om det nu, så känslosamt är det. På kvällen blev jag nerskjutsad till stan där jag hoppade in i valpen, bara att sitta med i den är ju en upplevelse. Det är en fest bara det. Landade i Börtan tidigt nästa morgon, och så var studentveckan över. En fantastisk vecka!!

Sen följde massa jobb under sommaren, kungabröllop, Gunnevi med vagnen (också något värt att uppleva). Då spelade jag krocket med några norskar som hade slagit camp på parkeringen.
I slutet av juni/början av juli började jag på Farmartjänst och jobbade några timmar i stan med ogräsrensning, häckklippning, lövrakning etc. Fick det genom vår granne Conny, men det varade inte så länge eftersom att pappa helt plötsligt gick bort den 5:e. Det officiella dödsdatumet är satt då i alla fall, eftersom han hittades av AC då. Hela världen vändes upp och ner under de efterföljande dagarna men det var ändå som att jag inte förstod vad som hade hänt. Jag vet fortfarande inte om jag egentligen förstår.. Jag vet men jag förstår inte.
Juli och augusti var mycket händelserika månader. Det hände konstiga, jävligt onödiga saker. Två dagar innan pappas begravning fick vi reda på att mormor har ALS, en progressiv nervsjukdom som blockerar nervimpulserna och gör att musklerna i kroppen förtvinas. Prognosen är himla dålig. Omkring hälften av de insjuknade avlider inom tre år efter de första symptomen, 20 procent lever längre än fem år och tio procent längre än tio år. Hur känns den statistiken? Helt klart en av de värsta diagnoserna man kan få.
Pappas begravning förflöt. Det var otroligt många människor där och musiken jag hade valt, framförde Johanna och Carin över förväntan. Flera av mina vänner var där, några hade skickat kondoleans. Mormor och morfar var där, trots eländet.
Jag jobbade på för att ha annat att tänka på, hade alltid saker att sysselsätta mig med. Umgicks en hel del med Gustav, pratade mycket med Maj-Britt och så. Jag och Madde gjorde ett besök till Töcksfors köpcenter. Jag, Gustav, Madde, Rasmus, mamma och Martin gjorde också ett besök till Göteborg och Liseberg.
Dyrego bytte kassasystem vilket även ledde till reducerad personalrabatt, något som jag absolut inte gillar. Mer ansvar lades på de fastanställda och, låt oss säga att "kollen" på oss blev bättre ur chefsynpunkt. Det var en hel del nytt att lära sig men det var ju inte omöjligt.
Hade några spelningar i Arvika missionskyrka och i Charlottenberg. Tjejgänget hade myskväll då vi fetade oss med fläsksvål, godis, chips och coca cola. Jag var på läkarmottagningen 3 gånger under sommaren för bl.a. halsont, i skrivande stund har jag sammanlagt varit där 5 ggr.
I slutet av augusti var jag i Järnskog och spelade på en konfirmandinskrivning och efterföljande dag började jag vid Karlstad universitet, på sjuksköterskeprogrammet. I samma veva råkade jag ut för lite olyckshändelser; tappade bort anatomi & fysiologi-boken som jag hade fått låna av Madde men som inte var hennes så den fick jag ju ersätta. Jag låste in mina nycklar i bilen och lite senare samma dag fick jag bensinstopp drygt 2km från Statoil i Charlottenberg. Härliga tider.
Vi fick hem 3 nya vorsteh-valpar. Jag, Gustav och Peter va iväg upp till Tvällen och åt middag. Vi gjorde misstaget att köra in blött hö i början av hösten, som nu givetvis har möglat. Jag har hittills haft 3 tentor, ett seminarium och några laborationer och klarat samtliga. Mormor och morfar reste till Uppsala för vidare undersökning. Sveriedemokraterna kom in i riksdagen. Madde och Karin var hos mig på förfest på mârten, det var riktigt roligt. Mamma och Gunnel skjutsade in oss till stan och kvällen blev en höjdare, så vitt jag kan minnas :)
I oktober hämtade jag alla maskiner, saker, möbler från pappas hus i Borrsjön. Till min hjälp hade jag Rasmus, Gustav, Madde, Conny och morfar. Nu är det soprent.
I november va jag och Gustav iväg till Lisa och Daniel i Lina och hälsade på. Bytte till vinterdäck. Varit i stan hos Peter och Pernilla eftersom det har varit farsdag och Peter har fyllt 45. Jobbat. Jag följde med Maj-Britt till missionskyrkan i Tvärud och såg på musikalen "Saffran & Russin". Samma kväll gick jag ut och träffade tjejerna på Annas, eftersom att veckan efter skulle Louise fara till Australien, där hon befinner sig just nu. Spelning på adventsfest i Tvärud, tentaplugg, hockeymatcher, Martins födelsedag, julbord med jobbet, julklappshysteri, julafton, juldagen.. Jaa, det sistnämnda här har ni ju läst ganska nyligen så finner inte så stor mening med att gå in djupare på det. Jag menar, ni har ju haft så mycket annat att läsa om här ovan, VERKLIGEN. HAHA.

Som det ser ut just nu kommer året avslutas på ett lugnt sätt med penicillintabletter och julmust i soffan på något håll. Febern, frossan och ömheten i kroppen är borta, nu återstår bara halsont (men det har blivit bättre) och ett vansinnigt ömt tandkött, för er som vill veta lite mer ingående. Idag ligger mormor i Karlstad och får näringsdropp eftersom hon kommer opereras för att få sond här i dagarna. Imorgon fyller mamma 44 också så det blir väl ett litet firande av henne. Jag hoppas innerligt att ni alla får en bra nyårsafton men kanske allra mest att ni får ett fantastiskt 2011! Jag hoppas för egen del också. Gott nytt år!

(v