fallen angel

I torsdags hände en liten incident. Vi uttryckte oss väldigt korkat när vi satt på tåget. Kändes förbannat dåligt sen efteråt eftersom att jag uttryckt mig om något som jag egentligen inte har en aning om. På min front finns inte några erfarenheter alls av denna människa. Vilken bra början kände jag då.. Jag ångrar det, det var jäkligt dumt gjort. Man ska inte döma människor man inte känner eller inte har någon bekantskap med. Fördomar är icke att gilla. Hoppas det inte blir nån affär av det hela, jag vill långt ifrån ställa till med något.

(v

Igår bestämde jag, Anki och Sara oss för att ta en hamburgare på McDonald's och sen fortsätta hem till Sara i Lina. Gött att umgås, kvällen bestod av en massa prat och det gav mig lite välbehövlig ny energi :) Va inte hemma förrän vid 2, tiden gick rasande fort! Härligt att ta igen lite tid tillsammans, det är många man verkligen borde göra det med.

Lite Lil Wayne och Eminem;

So I pick the world up and I'ma drop it on your fuckin' head,
Yeah, bitch I'ma pick the world up,
And I'ma drop it on your fuckin' head,
Yeah, and I can die now, rebirth motha'fucka',
Hop up in my spaceship and leave earth motha'fucka',
I'm gone, motha'fucka', I'm gone.

(v

Höstterminen är avslutad och det känns, ursäkta mitt uttryck, för jävla bra. Hade sista tentan för första halvåret igår, i patofysiologi. Det känns underbart att veta att första terminen är avklarad, jag fixade att ta mig igenom detta ända hit i alla fall! Och om 3 veckor återstår det att se om jag klarade 30hp eller ej, då kommer tentaresultatet. Jag och Madde tog saaben in till Karlstad igår och avverkade sammanlagt 3-4 timmar med härligt prat om allt mellan himmel och jord. Saaben krånglade nästan inte alls förutom att jag blev lite nervös när den inte gick att låsa upp (!), men tillslut så. Vi va in på OK och fyllde spolarvätska också och man kan väl säga att det tog en stund innan spolarvätskan kom ner i sin behållare xD
Drog igång och röjde lite på rummet när jag kom hem, hade kläder fulla soffan eftersom att latmasken varit aktiv i en dryg månads tid. Nu är garderoben lite mer smockfull! Somnade sen gött med Gustav bakom ryggen :)
Nu sitter jag med en kaffekopp i soffan, vi gick upp för en och en halv timme sen. Gustav skulle iväg till Peter och hjälpa honom med en panna till garaget och jag ska snart ränna ut och se till hästarna. Lite senare ska jag och mamma inom morfar och hämta plåster till mormor och vidare till mormor på sjukhuset.
I torsdags var Erics begravning. Den var jättefin med mycket folk, så mycket att det öppnades upp till läktaren. Under avskedet spelades den akustiska versionen av Forever - Fireflight och det var så känslosamt, märkligt hur musik bidrar så mycket. Det är så ofattbart, det finns så många frågetecken? Kan bara föreställa mig hur frågorna snurrar i huvudet på hans närmsta.

I know you didn't bring me out here to drown
So why am I ten feet under and upside down
Barely surviving has become my purpose
Cause I'm so used to living underneath the surface

(v

Du är en av de allra bästa människor jag känner. Tålmodig, klok, ömsint, stöttande, aldrig dömande.
Det var du som var tryggheten och tillsammans med morfar utgjorde ni stabiliteten under min ångestperiod.
Du har gett allt av dig själv under hela min uppväxt, hela tiden.. Utan att kräva det minsta tillbaka.
Det var du som låg bredvid mig under 5, 6, 7 års tid och tröstade mig när mardrömmarna kom. Och det var jag som buttade till dig när du hade mardrömmar, eftersom jag själv vaknade och blev jätterädd när du lät sådär oroligt. Jag var rädd att det var du den här gången som var rädd och mådde dåligt.. Men det var ju alltid bara tillfälligt. Sen vaknade du till och vände du dig om i sängen och somnade om igen.
Allt är så himla flyktigt. Det där var inte ens längesen. Det var inte längesen jag började sova hemma, ändå var det ungefär 6 år sen. Ni var, på delad plats med mamma, de mest centrala personerna i mitt liv. Jag brukade drömma att du dog och då vaknade jag i en hysterisk gråtattack då jag knappt fick luft. Du var tvungen att öppna fönstret och hoppa över till min säng och hålla hårt om mig, länge, innan det gick över.

Det här är så himla vidrigt. Du är på sjukhuset nu. Penna och papper är ditt "säkraste" kommunikationsmedel. Det finns ingenting jag hellre skulle vilja göra än att ge dig en bamsekram och aldrig, aldrig, aldrig någonsin släppa taget. Jag skulle vilja hålla hårt om dig och säga att allt blir bra, att det snart går över, det är bara en fånig mardröm precis som när jag var liten. När slutade vi prata? När slutade vi leva som vanligt? Va det i juli, två dagar innan pappas begravning, när du fick diagnosen? Jag skulle vilja säga 'du ska inte dö', du ska ju leva i många år till. Hänga med på centret och ta en fika, simma i simhallen, hjälpa mamma att måla husväggen, skaka mattorna, gå på mötena och träffa Mona och Hebbe, prata syskonskvaller med Marianne och Lisa i telefonen, laga mat och ta emot Martin efter skolan, vara med på min 20-årsdag, höra om mina tentaresultat och frågor, uppleva barnbarnsbarn.. Jag vet inte hur jag ska hantera det som händer. Tiden bara sipprar ur händerna och paniken rent ut sagt överfaller mig ibland. Du ska ju inte dö, eller hur? Snart vänder det, tror du inte det..

(v

Då så, ny vecka och allt vad det innebär!
Idag har jag varit i Karlstad en sväng. Sov till 06.45 vilket inte gjorde någon märkbar skillnad på mig, går vanligtvis upp 05.00, jag var lika trött som innan. Var inte det minsta produktiv på tåget in till Karlstad heller, lyssnade på musik, men det var både längesen och nyttigt :) Idag hade vi sista föreläsningen innan tentan, om endokrina (hormon) sjukdomar. Nu gäller tentaplugg. Köpte lite böcker av Johanna förut också. Sammanlagt 1451kr fattigare, goosh!
Under helgen har jag jobbat, varit i Börtan och läst lite. Vi har sett på film bl.a. Splice som var - jaa, jag kan inte direkt påstå att den var sevärd. En helt störd Sci-Fi/thriller. Det var verkligen bortslängda pengar, 179kr känns gaaanska surt. Igår lagade Gustav mat efter eget recept - det var verkligen dretgôtt! Kycklingröra med ris till. Puh, nu vet jag vem som ska få stå för maten i vårat hushåll ;)
Veckan kommer för min del i sin korthet att innebära tentaplugg, frågestund, tenta och begravning. På torsdag begravs Eric. Det blir en riktig sorgens dag. Det är så svårt att förstå..?

(v

Jag är så trött att jag kan sitta upp och somna. Imorse gick det inte att låsa saaben - paaanik. Ringde Gustav 06.20: Duu! Det går inte att låsa dörren. Har tryckt på knapparna på insidan och då funkar det men inte när jag sätter nyckeln i låset och vrider om! Har pillat på låset också och nu går det helt plötsligt INTE ENS ATT STÄNGA DÖRREN!
Emmelie, du behöver inte ha nån panik, intalade jag mig själv - det är tio minuter kvar tills tåget går, du är i god tid. För en gångs skull. Slutade med att jag gav upp och Gustav fick ta svängen om stationsparkeringen.
Ringde upp honom vid halv 10: Hej! Hur gick det med saaben?
Han: Tjaa, det gick väl bra, jag bara stängde dörren.
Jag: "Bara stängde dörren", vaddå bara stängde dörren!
Han: Ja, det var bara att trycka ner handtaget och smälla igen den.
Jag: Mäh! Det försökte väl jag också med! Jag försökte ju smälla igen den flera gånger men den bara studsade tillbaka, jag hade ju pillat på låset så det stod helt fel.. *värsta utläggningen*
Han: Jaja, nu är den stängd i alla fall.

Min tanke: Jahapp, klyftigt Emmelie, du kan inte ens smälla igen en dörr ordentligt. Folk som inte förstår sig på bilar, ska egentligen inte ha bilar.

(v

I måndags och tisdags var det dags att besöka universitetet igen för första gången detta år. Vi hade Rune Johansson från neurologen i Karlstad och han föreläste givetvis om nervsystemets patofysiologi.
I tisdags efter skolan klev jag av tåget i Kil, Malin hämtade mig på stationen och vi for hem till dom. Där blev det en hel dels pratande eftersom vi inte ser varann så ofta! Sen kom Maggan och mamma hem från Karlstad för de hade varit och besökt mormor på sjukhuset. Då blev det lite mat och kaffe och eftersom att Maggan är otroligt underhållande och komisk så blev det en hel del skratt! :) Ola hade blivit jättestor. Nu låter det som att det är en liten pöjk vi pratar om, han går andra året på gymnasiet så jag menar snarare att han har växt och att han i kroppsbyggnaden har blivit riktigt grov. Vi lämnade Kil vid 8-halv 9 och då följde Malin med till Arvika. Sen raka spåret till Charlottenberg eftersom att saaben befann sig där. Där var det en halvmeter snö så efter en kvarts sopande kunde man bege sig hemåt.
Här om dagen stod det grillning i Börtan på schemat. Jag, Gustav, Daniel, Lisa, Marcus, Martin, Hans, Christopher, Millan och Nova tog diverse transportmedel; fyrhjuling, cross och snöskoter ut på sjön och grillade. Det snöade som tusan men vi fick fyr på brasan (vi hade ingen aning om hur tjock isen var) och grillade korv. Efter nån timme packade vi ihop och åkte upp till grillkåtan. Där blev det lite varmare :) Där blev vi tills mörkret började smyga sig på och tills Ledin skulle försöka få start på sin skoter. Det resulterade i att Gustav fick skjutsa hem ett gäng och åka efter startspray. En mysig dag i alla fall! :)
Igår va jag iväg på jobb i några timmar. Jobbade istället för Linda eftersom hon skulle iväg till veterinären på koll med sin dräktiga vovve. Träffade på Sofia och Anki, det var grymt längesen :) Efter jobbet åkte jag in till Johan och drack kaffe, också något som jag inte har gjort på länge. Blev kvar i drygt 3 timmar, det fanns mycket att prata om :) Kvällen avslutades efter en snabbstädning av rummet.
Nu ska jag ta mig en sväng ut till djuren.

(v

Nyårsafton tillbringades till en början hemma med lite mys och god mat för att fira mamma. Bengt bjöd Gustav på cognac och öl vilket resulterade i att jag fick köra caddyn till Börtan. Det såg ut att bli en lugn kväll i soffan hos Maj-Britt. Maj-Britt satt som vanligt vid spisen när vi kom, Eskil och Linus hade redan åkt till stan. Lite senare kom Peter och han och Gustav korkade upp några cube, smirnoff ice, öl och värmde starkglögg. Maj-Britt bjöd på en hutt av sin jägermeister, jag läste tidningen och glodde på dragshowen som gick på 4:an, men sen ringde både Daniel och Johan och tyckte att vi skulle komma till stan. Efter lite övervägande undrade sen pöjkera på om jag kunde vara chaufför så vi begav oss mot stan vid 23. Väl inne ringde vi till Daniel och mötte upp honom, Lisa, Johan, Lisette och nån mer vid Sunday, sen gick vi bort till torget för att kika på tillställningen och fyrverkerierna. Mycket stämningsfullt med en väl framförd Värmlandsvisa och mysigt med en kramgo Gustav bakom ryggen :) Hittade lite känt folk på torget och när klockan började dra sig mot 12 gick vi ner till tågstationen för att titta på fyrverkerierna som avfyrades från hamnen. Där hade det lagts ner pengar, en del fyrverkerier var verkligen grymma! Direkt efter satte vi sikte mot Gönnerske och Gårdsås. På gården va det oplogat så vi fick trippa i bilspåren för att inte försvinna i all snö :) Där va det fest, med skorna på. Tro mig, det fanns en anledning, det var öl överallt. Det var en hel del känt folk och vi blev kvar i en timme eller så! Men strax efter 1-tiden fick en kille ett samtal som förändrade hela kvällen..
Det blev fart på pöjkera och telefonerna gick varma, jag uppfattade inte vad som hade hänt först men efter att ha vässat öronen lite hörde jag. Och det jag hörde slog andan ur mig! Eric Älvstrand hade skjutit sig för bara nån timme sen. Det blev världens pådrag. Alla var chockade och började gråta. Efter kl 2 begav vi oss hemåt och det var som att vi alla försvann in i en varsin bubbla. De sena timmarna förflöt som i ett vakum. Det ringde chockade folk till långt utpå morgonen, det var ingen som kunde tro det..
Igår va sanningens dag. Det som hade hänt, hade verkligen hänt. Daniel och Lisa kom förbi och vi satt och pratade en stund. Efter frukost gick vi över till dom och tittade lite på tv. Sen gick vi upp till Martin för att se hur det var med honom. Vi satt en kort stund och tog sen med honom ner till Maj-Britt. Gustav visade pöjkera på traktorgrävaren och vi stod en stund ute på gården och hämtade lite energi från januarisolen. Den stod lågt på himlen och hade en varm gul-orange ton. Det kändes som att solen försökte gottgöra, eller kompensera på något konstigt vis för det som hade skett natten innan.
På kvällen åkte jag, Gustav och Peter ner till Charlottenberg för att handla lite käk och godis. Vi åkte sen bort till Daniel och Lisa i Lina och såg på film. Precis när vi hade satt oss och börjat titta så ringde det och vi fick reda på att det var minnesstund på torget för Eric. Vi åkte dit. Det var ganska många där. Klockorna ringde när klockan slog 18. Vi tände marsaller för honom. Det var många ljus på fontänen och fina bilder. Många stod och grät. Några av hans närmsta fanns där. Det tändes en rislampa för honom som sen flög iväg mot himlen. Det var hemskt. Det var riktigt hemskt..

Maybe there's a God above
And all I ever learned from love
Was how to shoot at someone who outdrew you.

And it's not a cry you can hear at night
it's not somebody who's seen the light
it's a cold and it's a broken Hallelujah

Hallelujah

(v