when the children cry
Nyårsafton tillbringades till en början hemma med lite mys och god mat för att fira mamma. Bengt bjöd Gustav på cognac och öl vilket resulterade i att jag fick köra caddyn till Börtan. Det såg ut att bli en lugn kväll i soffan hos Maj-Britt. Maj-Britt satt som vanligt vid spisen när vi kom, Eskil och Linus hade redan åkt till stan. Lite senare kom Peter och han och Gustav korkade upp några cube, smirnoff ice, öl och värmde starkglögg. Maj-Britt bjöd på en hutt av sin jägermeister, jag läste tidningen och glodde på dragshowen som gick på 4:an, men sen ringde både Daniel och Johan och tyckte att vi skulle komma till stan. Efter lite övervägande undrade sen pöjkera på om jag kunde vara chaufför så vi begav oss mot stan vid 23. Väl inne ringde vi till Daniel och mötte upp honom, Lisa, Johan, Lisette och nån mer vid Sunday, sen gick vi bort till torget för att kika på tillställningen och fyrverkerierna. Mycket stämningsfullt med en väl framförd Värmlandsvisa och mysigt med en kramgo Gustav bakom ryggen :) Hittade lite känt folk på torget och när klockan började dra sig mot 12 gick vi ner till tågstationen för att titta på fyrverkerierna som avfyrades från hamnen. Där hade det lagts ner pengar, en del fyrverkerier var verkligen grymma! Direkt efter satte vi sikte mot Gönnerske och Gårdsås. På gården va det oplogat så vi fick trippa i bilspåren för att inte försvinna i all snö :) Där va det fest, med skorna på. Tro mig, det fanns en anledning, det var öl överallt. Det var en hel del känt folk och vi blev kvar i en timme eller så! Men strax efter 1-tiden fick en kille ett samtal som förändrade hela kvällen..
Det blev fart på pöjkera och telefonerna gick varma, jag uppfattade inte vad som hade hänt först men efter att ha vässat öronen lite hörde jag. Och det jag hörde slog andan ur mig! Eric Älvstrand hade skjutit sig för bara nån timme sen. Det blev världens pådrag. Alla var chockade och började gråta. Efter kl 2 begav vi oss hemåt och det var som att vi alla försvann in i en varsin bubbla. De sena timmarna förflöt som i ett vakum. Det ringde chockade folk till långt utpå morgonen, det var ingen som kunde tro det..
Igår va sanningens dag. Det som hade hänt, hade verkligen hänt. Daniel och Lisa kom förbi och vi satt och pratade en stund. Efter frukost gick vi över till dom och tittade lite på tv. Sen gick vi upp till Martin för att se hur det var med honom. Vi satt en kort stund och tog sen med honom ner till Maj-Britt. Gustav visade pöjkera på traktorgrävaren och vi stod en stund ute på gården och hämtade lite energi från januarisolen. Den stod lågt på himlen och hade en varm gul-orange ton. Det kändes som att solen försökte gottgöra, eller kompensera på något konstigt vis för det som hade skett natten innan.
På kvällen åkte jag, Gustav och Peter ner till Charlottenberg för att handla lite käk och godis. Vi åkte sen bort till Daniel och Lisa i Lina och såg på film. Precis när vi hade satt oss och börjat titta så ringde det och vi fick reda på att det var minnesstund på torget för Eric. Vi åkte dit. Det var ganska många där. Klockorna ringde när klockan slog 18. Vi tände marsaller för honom. Det var många ljus på fontänen och fina bilder. Många stod och grät. Några av hans närmsta fanns där. Det tändes en rislampa för honom som sen flög iväg mot himlen. Det var hemskt. Det var riktigt hemskt..
Maybe there's a God above
And all I ever learned from love
Was how to shoot at someone who outdrew you.
And it's not a cry you can hear at night
it's not somebody who's seen the light
it's a cold and it's a broken Hallelujah
Hallelujah
(v
