torsdag

Kan börja med att säga att låten purple rain med Prince är alldeles fabolous! Skitbra.
Gjorde den förbannade redovisningen idag, av snackor och låtar! Gissa om jag har mått psykiskt illa för dessa snackorna då. Helt underbart att dom är gjorda. Kan inte riktigt fatta det. Imorse kände jag att, nej detta lär bli min domedag, men på ngt vis kmr jag väl ändå ta mig igenom den. Min förbaskade otursdag är väl idag. Men 11.15 började ENS iaf och det kändes att det var nervöst innan alltså, men gällde bara att gå in för rollen. Jag och Maja satt visserligen och väntade tills sist med snackorna, för ingen av oss ville, men vi tog oss upp iaf och jag presenterade. Försökte se samlad ut, haha! (Om jag lyckades). Pratade så långsamt jag kunde, tkt jag själv, men jag rusade väl på som vanligt antar jag ^^, hur som helst så fixade det sig! Och eftersom att vi var sist med snackorna stod låtarna på tur sen. Då skrek jag att vi skulle köra våran och då var det bara att dra med Karin och Anders upp :) Gick bra, jag stod och diggade på mitt sätt och svängde med armarna, klappade på benen och skit fast Ia spelade mktmkt sakta. Haha, så det lär väl ha sett flum ut. Men så är det med Emmelie Larsson! Då har ni lärt er det också. Underbart gött att få det gjort! Första jag gjorde när jag kom tillbaka var att andas. Det hade jag inte gjort förut :P Så njöt jag av att kolla på alla andra som återstod istället. Gick fint för alla :D Det var lycka <3 sen hade vi gemensam sång, och kör och kören är förfan alltid kul. Det älskar jag! Att få sjunga ihop med alla dessa människor i stämmor. Gött. Ett halleluja moment faktiskt. Sista timmen på torsdagar. Det är nog en av de saker jag skulle sakna allra mest. Haha, men idag kände jag att jag kanske skulle stanna ändå.. Men så hinner verkligheten ikapp en igen och jag blir osäker, vill ändå över på ngt annat. Egentligen är det nåt mitt emellan jag är ute efter. Jag kan inte välja bort det ena lixom. Musik är alltid en del av mig, ihop med underbara människor. Fan :D Like thiis.
Dig kan jag förstås inte sluta tänka på. Om du bara visste vad svårt det är att ignorera. When you're gone. So lonely inside, so busy out there. Det är dagens sanning! Men fattar fortfarande inte att du gjorde så? Du. Ingen av oss hade nog kunnat tro det. Du var ju till och med besviken, men nu förstår du inte för fem öre hur det är på min front. Thought you cared. I wish I could tell you. Haha, och nog ska jag försöka med det, och du ska inse att du har.. Ja, satt din sista potatis.

(v


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0