fallen angel

Dags att summera hälja :D Wow säger jag bara. Igår tillbringade jag först i sängen, sen framför datorn och sedan ut i skogen, tills jag får ett meddelande av Sofia: Patrik behöver pengarna NU! Vaddå, nu? Med en gång? Jodå så det var bara att skynda sig hem ifrån skogen och ner till Ch-berg i det underbart fina tillståndet jag var i. Mm, yes! Sen gick vi omkring på centret med fnask, och det barkade ganska så mycket utför. Så kom vi på den brillianta idén med hans kompis och Patrik försvann snabbt runt Oliveto. Sen kom han tillbaka med ett stort leende på läpparna. Fast ja, det är ju tur att man är med och dolar i det dära och fixar lite från egen källare också, för ja.. Kvällen blev som sagt väldigt lyckad :) Och det hade den nog inte blivit på bara det som vi fick. Vipps stod en annan Patrik i köket och på stolen satt en person jag aldrig hade sett förut. Sen kom Tobias och han lär väl ha fått en chock när Louise hojtade och skrek: Kan han inte gå snart, han är ju bara 7 år! Jag tror hon skulle säga att han gick i 7:an men det blev lite fel på vägen och orden kom inte riktigt ut som dom skulle.
Jossan fick lite för mycket ;) Inte så kul jämt det men förövrigt var det jävligt kul iaf. Ett tag va vi ute på gräsmattan och min s.k. "väst" är full i kuddstoppning, gräs och ntt annat. Fast ok, det ska ju synas att man har partajat!
Bara så ni vet så misstänker jag en lätt stukning i mitt högra pekfinger. Det gör skitont när jag sitter här och trycker ner tangenterna. Är jag smart så byter jag till långfingret istället, men det är bara OM jag är smart.
Jag & Louise sov över hos Sofia i natt. Vi sov på golvet, på massa kuddar och på en filt. Stenhårt, men det kände jag knappt. Jag sov i jeans och stort jävla skärp och t-shirt, väst, lixom värsta i ordning. Det gick det också! Vad var klockan när vi gick och la oss då? Det var strax efter Jossan hade gått hem iaf. Shit, undra om vi gick direkt ifrån köket in till sovrummet? För det har jag inget minne av. Jaja, vem bryr sig :D
Så vid 5, 6-tiden på morgonen där kommer Lars hem. Och Louise sträcker trött på sig där på golvet bredvid mig. Jag ligger fortfarande i samma ställning som när vi la oss. (Typ vid 2, 3-tiden tror jag). Så sträcker hon på sig iaf och dörren åker upp. Så ser jag, i sömnen, hur en man står i dörröppningen, som en uppenbarelse. Och det lyser upp bakom honom som, ni vet, på småstjärnorna? När dom kommer ut ifrån den dära rök-saken? Eller som ett helgon, lixom upplyst som fan bakom honom. (Vilket i själva verket var ljuset ifrån köket, på diskbänken som vi låtit stå tänt). Och ja, jag inbillar mig att han står där i uniform, stor och stark med mössan som han håller mot bröstet och beredd att fara ut i krig eller till sjöss eller i nåt jetplan eller va man nu gör när man ser ut så! Precis som en uppenbarelse :D Jag bara: åååååååh. Haha xD Det var lite kul och berätta det för flickorna sen när vi vaknade! Louise hade drömt, och hon kom till och med ihåg vad det var, tillskillnad från mig som också hade drömt med som inte har en aning om det. Ska bli gött kul att prata med alla sen!
Minnen stannar föralltid. Jag tycker alltid vi har lika roligt tillsammans :) Älskar er allihopa så hiimla mkt <3 You make my day. Alla lika retarded ^^,

(v