fallen angel

*AJ, MIN RAV!   :/

Igår cyklade vi 67 km och tro fan inte att man inte får ont i rav och armar och ben efter det! När vi kom bort till Åmot hade jag typ kramp i framsida lår, men fortsatte ändå. Maja och Madde cyklade dubbelt så fort som mig och dom hade tänkt sig och vänta in mig så medan dom cyklade före, kom jag efter med min cykel som låt som en hönsgård. Ja, det låt som jag hade en låda med kycklingar fastspänd någonstans på cykeln. M, ganska fult och inte ett dugg kul. Borta i Flögne tappa jag dom nästan helt, men så när man inte hade sett dom på 5 minuter så hitta man dom i ngn backe där dom hade stått och väntat på mig. Alltså fick jag cykla nästan hela tiden, medan dom hade paus. Lyckat.
3 km ifrån Koppom svängde vi av i Boda-korset. Där satte vi oss och jag hade KRAMP som aldrig förr. Det drog i benen och det gick nästan inte att sitta still, så ont gjorde det. Jag ringde upp Bengt för han hade ringt, och han tyckte det var svärt att vi hade tagit oss såpass långt som till Boda-korset, på den relativt korta tiden (för att vara oss). Sen sa han att det mest bara var nerförsbackar påvägen hem och jag sken såklart upp! Jag ringde Jossan och fick besked om att hon bara var 3 km ifrån oss! Hon hade startat 09.36 och jag hade startat 09.07 så jag låg lite efter i planeringen, men vafan! Jag bryr mig inte om vilken jävla placering jag kom in på, jag genomförde fanskapet iaf! :D Jossan kom först till plats och hon klagade på värk i ben hon med, och sa att hon cyklat ifrån Amanda, Louise och Anki. Men dom kom ganska snart dom också. Så efter lite main* pausande så knäppte vi hjälmarna och drog iväg, tsms med Anton och Marco. Man kan uttrycka det så att jag och Anki hamnade lite på efterkälken ibland och det visade sig speciellt på slutet då iaf inte jag hade nån kraft kvar alls. Pröva att otränad, cykla 6,7 mil så ska ni få se på fan! KRAAAMP! Men vi fick lite extra kraft där ett tag och jag cyklade som sjutton och drog förbi alla :D Till och med Madde, som vid det tillfället cyklade ensam, långt före. Men ok, det var raksträcka och nerförsbacke så det kanske var därför jag drog alla med mitt power trampande. Så kom vi till en busskur, där vi stannade hela högen, förutom Jossan som var ett par kilometer framför. Jag hade kramp igen, varför är jag inte förvånad.. Anton ville hinna med bussen som skulle gå vid 2-tiden, och det hade Amanda också lust med så dom flesta haka på dom, och vi hade en av världens längsta backar framför oss, som lutade lite sådär smått irriterande uppåt. Jag & Anki blev lite efter.. Och när vi har cyklat ungefär halva backen i slowmotion, ganska tätt inpå höger vägkant (jag har råkat preja ut Anki), så får hon spader och skriker! Jag bara; va äre som händer..? Och kollar ner på vägkanten. Anki har nästan cyklat på en orm! Så lyfter hon hela cykeln och ska med däcket kolla om han lever. Ja, jag skratta så jag blev ännu mer uttröttad. Så har vi Diana bakom oss som också ser ormen och får världens roligaste ansiktsuttryck :) Vi fortsätter iaf och som vanligt skrattar jag fortfarande. Ormen var död, och det fanns inte skäl i världen att vara rädd för den, för det var en snok. Vi trampade på, trots magont, huvudvärk, armont och kramp och ont i rava. Det var mycket som gjorde ont!   (y) Vi tjötade oss igenom hela vägen och det var verkligen highway to hell. "Jag har inte ett enda problem här i världen om jag jämför med dethär!", skrek jag och bara; AAAAAAAAAH! för att orka cykla denna jävla vägen till Jössefors. Va drygt! Såg bakdel av Madde, Louise, Amanda ganska mkt. Vi tog oss ut på stora vägen, JIPPIE, och sedan bort mot Jössefors. Trampa, trampa, trampa. Miiina lååår! :S Känner hur ont det gör.. Anki bara, "FYFAN va trött jag är på att cykla! Jag ska inte se på en cykel på hur länge som helst. Åååh, det gör så ont i rava! Jag hatar att cykla. Cyklat hela tiden, cykla, cykla, cykla! Guuud va trött jag är på det!" På något gudomligt sätt tog vi oss in i Jössefors och förbi, ut mot Arvika. Vi blev omcyklade av Ola som hade en gammal skrotig damcykel och en grön hokeyhjälm på huvudet. "Tjenare! Gåååre bra?" Haah, vi var så trötta och uttjatade så det gick bara att skratta åt situationen. Men har vi klarat 6,7 mil, otränad (åtminstone jag), på cykel, klarar vi allt! Ingen tvekan om saken! Så ääääääntligen cyklade vi förbi Arvika-skylten, och sen uppför och förbi, det som varit första rastplatsen för Anders och Johanna som cyklat tandemcykel med SLÄP! Fatta vad jobbigt dom måste ha haft det. Dom va nog inte framme förrän igår natt. Förutom att Anki, som final, höll på att dra sig på cykelvägen, några hundra meter innan det att vi hade gått i mål så gick det bra!  (y) Jag och Anki gjorde upp att vi skulle göra en målgest och gå i mål samtidigt men det blev jämt som det blev! Vi lyckas väl med det mesta.. Så nu säger jag bara: YES! :D Underbart att ha genomfört det! Bort med nummerlappen och fort iväg till Anders som skulle hämta mig och Madde. Jag va så sleten så jag va tvungen att lägga mig ner raklång på gräset bredvid bilen. Då kände jag krampen igen. AAJ.. Madde skratta som bara den och när jag skulle gå upp från gräset ramla jag omkull, DET GICK INTE ATT STÅ PÅ BENEN! Precis som när man har lyckats dricka lite för mycket. Man kommer inte upp, det var helt stopp, jag lovar! Men sen tog jag mig in i bilen och då brast vi 2 ihop i skratt. Vi skratta av övertrötthet. Vi låt som gamla häxor! Rösterna hade förändrat sig helt och när vi skrattade låt det som vi hade rökt i 60 år, ni vet, när man blir sådär hes. Patrik syntes inte till på hela vägen. Han startade iofs mycket senare än oss, men det hade inte förvånat mig om han hade cyklat om oss, trots att han cyklade i jeans och på en damcykel!
Sliiiiiitsam dag :/ Usch, men det går att skoja om den också.
Sen följde jag med Laila på gospel och där träffade jag Sofia som varit hos doktorn och därmed sluppit klassikern. S-n-i-k  :) Jag blev alt, Sofia sopran. Så kom även Lina och Sara och dom klev över på varsin sida. Alltså, Sara gick till sopranerna och Lina gick till altarna :) Blir säkert kul med en sån typ av kör, kan inte tänka mig annat!
Feels like my legs are going av! Dessutom har jag fruktansvärt ont i nacken och axlar och är allmänt dåsig och trött. Idag får det bli slappardag. Se på film eller nåt, va lite dryg. Va med mamma som också är sängliggande, vilket hon har varit ett bra tag nu. Proooblem med benen.
Om ändå alla stolar vore som toaletten.
- Med hål i!