fallen angel

Söndag igen då! Knappt brytt mig om söndagar i sommar, de har känts som vilken annan dag som helst. Men när jag kikar tillbaka på mitt föregående inlägg så har jag självfallet hyllat helgen. Inser bittert att den nu är över :P Måndagsångest. Fast det känns rätt lugnt den här gången, har varit med om värre :) Jag tror faktiskt inte att måndagsångesten kommer bli som förut. Det känns just nu som att studierna på universitetet är lite mer på mina villkor. Det är delvis sant, men sen finns det en plan att följa, ett visst tempo som man inte får sacka efter i för då ligger man risigt till. Men som sagt, tror att måndagsångesten kommer bli på ett annat vis nu - till det bättre.
Då ska det bli en liten resumé av helgen. I fredags tog jag det bara lugnt, verkligen hur lugnt som helst, slutade tidigt från universitetet och var hemma vid 2. Åt mat och satt vid tvn med laptopen i knät. Madde svängde in på gården helt otippat, sen kom även Rasmus och lite senare anlände även Gustav! Vi pratade och skrattade och såg på film. Pöjkera va även ute och skruvade på vår åkgräsklippare som inte ville sig riktigt. Somnade i armarna på mitt hjärta och vaknade vid 7 för då skulle han upp och gräva hos Peter. Sov vidare till halv 10 och började sen min dag med att köra in ved, gå ut och gå med våra tre "nya" busfrö (hundvalpar) och en tur till Charlottenberg. Fick tag i ett par jeans vilket egentligen inte var speciellt nödvändigt men dom var fina och förberedde mig för att åka bort till Börtan och visa upp busfröna. Ändrade planer, Gustav ringde och jag följde med honom och Peter upp till Tvällen på mat. Gustavs och Peters mat gick sammanlagt på drygt en tusenlapp och min på 250kr plus kaffe. Svindyrt men gott :) Kom till Maj-Britt, vi såg alla på film som slutade vid 12-slaget. Gustav åkte till Ch för att hämta hem folk, Peter åkte hem och jag och Eskil kikade på facebook tills klockan nästan blev 1! Då kände jag att det var mer än tillräckligt sent för mig.
Imorse vaknade vi vid halv 9. Mjölken hos Maj-Britt var slut så Gustav åt gröt med jordgubbsyoughurt och lingonsylt. Genomtänkt! :P Mamma kom vid 12 och vi åkte ner till Charlottenberg, fixade en rem till generatorn på Pontiacen, nya koppel till busfröna och jag köpte den efterlängtade blå adidaströjan som jag var avundsjuk på Martin för att han hade ;) Bytte några ord med Amanda och träffade på Rasmus och Gittan. Åkte sen hem, hämtade busfröna och åkte upp till Maj-Britt och Eskil. Det har varit världens underbaraste väder :)
Nu sitter jag ute på verandan i tofflor och min blå adidaströja och lyssnar på Katy Perrys Teenage dream. Giller't! Ska egentligen läsa cellbiologi - har inte rört boken på hela helgen! Så ambitös är jag, knappt tänkt på det. Känner mig inte så störd av det heller, det är det värsta, haha. Väntar på att Gustav ska komma istället.
Tittade i postlådan förut när jag och mamma kom tillbaka från promenaden med hundvalparna. Brukar för det mesta göra så, ifall det ligger nåt kvarglömt brev där eller så. Och ikväll gjorde det det.. Ett brev till mig, ett brunt, skrivet med fin handstil. Det var från Mona och Hebbe. En bild på mig och pappa, på min studentmottagning. Jag stod och hjälpte honom med hans telefon, brukade alltid få göra det, det var liksom standard. Va det något tekniskt problem med t.ex. telefoner och datorer så ringde han mig. Och där stod vi, utanför missionshuset. Jag med mitt plakat i ena handen, studentmössan på och försjunken i hans problem med hans mobil i andra handen. Han stod bredvid och tittade på när jag förklarade. Det var den 10 juni. Nästan en månad efter dog han. Det värsta är att jag inte har kunnat minnas att han var där, men nu kan jag faktiskt komma ihåg att jag hjälpte honom och få det svart på vitt - han var där. Det är det "senaste" minnet jag har av honom, det var sista gången jag såg honom i livet. Jag har nog aldrig varit med om en finare gest i hela mitt liv. Det rörde mig till tårar. Bara en enkel utskriven bild på fotopapper men texten Emmelie och pappa Stefan på studentfest i Fjäll juni 2010. Hälsningar Mona och Hebbe. Det har nog aldrig någonsin värmt så mycket. Vilka underbara människor det finns.

(v