my heart goes boom


Vi var färdiga med labben 10.30 idag, gött, åkte hem med tåget halv tolv och eftersom det är banarbete mellan Kil och Karlstad tills i december så blev vi försenade (bussen tar förstås längre tid). När jag kom hem fick jag för mig att vara effektiv och starta fyrhjulingen och åka bort till mormor och morfar vilket visade sig vara lättare sagt än gjort, fick ringa både Rasmus och Gustav. Mamma hade bråttom om hon skulle med så hon åkte iförväg, lagomt irriterad och där stod jag och tjinnade och tryckte på knappar och försökte fatta om jag gjorde något fel. Stod och tjinnade i en kvart med Gustav i telefonen, tillslut skrek han (för att försöka överrösta mig och mitt tjinnande) att jag skulle leta upp batteriet. Jaha, tänkte jag då. Jag har väl sett ett batteri förut - ett bilbatteri. Nej okej, experten i telefonluren berättade då att det inte såg ut som ett bilbatteri. Happ, hur ser ett sånt batteri ut då, det kan ju inte vara allt för olikt. JA MEN DU VET VÄL HUR ETT BATTERI SER UT, fick jag till svars - JA JAG TRODDE JAG VISSTE! Haha, vilken typ. Blev då rådd att titta under skrämen vid bakdäcken eller under sitsen. Inte ett tillstymmelse av nått batteri där inte. Den episoden slutade med att Gustav, givetvis något irriterad, beslöt sig för att ringa Martin och fråga eftersom att han också har en Suzuki. Jag hade ju lite ont om tid så jag tog istället bilen till mormor och morfar eftersom det egentligen var meningen att jag skulle ha tagit fyrhjulingen dit och bogserat upp min gräsklippare på lon. Fick då skjuva den för hand istället :P Sen ringer Gustav tillbaka och säger att batteriet antingen ska ligga under sitsen (vilket redan är kollat) eller i en lucka där fram, och mycket riktigt så fanns det där. Stod och grejade i ytterligare en kvart när jag kom hem och tillslut, efter mycket tjinnande startade den. Bättre sent än aldrig! 

(v


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0