fallen angel

En sak till innan jag går ut. Va bra det känns att ha blivit av med den "dåliga energin". Jag visste inte vad jag skulle ta mig till för nån månad sen och jag visste inte om beslutet vi tog va rätt. Jag hade inga logiska känslor, allt, hela situationen var som ett frågetecken för mig. Asså, det var en slags ångestliknande känsla där man inte kunde se vad som var rätt och fel. Att höra av en person det var vad jag ville. Det var absolut inte vad jag fick. Jag var inte heller den bästa på slutet men jag var ändå mer angelägen om att höra av mig. Jag var nog blind. Jag försökte att överväga och se det mesta positivt. Ärligt talat, vad var positivt där på slutet? Vad tusan var det jag försökte se! "Jo men, det blev bara så för att det inte fanns tillräckligt med pengar", "det är okej att knappt höra av sig för det finns inte nog med tid", "det är normalt att spela på svartsjuka", "det är normalt att någon känner sig i behov bekräftelse hela tiden", "det är normalt att vara lat". Jag visste ju att det inte var det här jag ville ha! Herregud, va såg jag med. Jag är så stolt över mig själv. Jag har fått så mycket erfarenhet av det här. Jag är så glad över att Sverige är demokratiskt och glad över att vi är fria människor. Att vi betalar skatt för att samhället ska bli bättre för unga och äldre och att monarkin fortfarande lever kvar, för det är fint. Vår kungafamilj har väl inte gjort en människa förnär. Jag är så glad över att jag har insett vilket otroligt bra val som gjordes i slutet av mars. Tack! :D
 

(v