fallen angel

Jag måste bara lätta mitt hjärta. Varenda gång jag kommer hem får jag världens skit rätt i ansiktet. Antingen så är det mig det är fel på och då är det oftast mitt beteende som är åt helvete. Att jag har blivit otrevlig och snäsig t.ex. Eller att jag är trött. Jag får inte vara trött när jag kommer hem och jag får inte klaga över det. Speciellt inte när jag har varit i dalarna. Då är det strängeligen förbjudet och det blir krig direkt. Jag kan inte minnas senaste gången jag och mamma inte rök ihop efter att jag varit i dalarna. Jag har alltid en ordentlig diskussion att vänta mig vid hemkomst, det kan rentutav börja direkt jag har klivit av tåget och satt mig i bilen.
Jag vet inte vad som händer med mig riktigt. Jag upplever inte mig själv så, så jag har svårt att bedöma om jag faktiskt blir på ett annat sätt när jag har varit ute och rest? Jag vet att jag blir väldigt trött, vilket oftast leder till att jag har kort stubin och vänder mig emot det mesta - det brukar ta på mig att vara bortrest och då klagas det naturligtvis på mig varenda gång. "Det här fixar du inte. Speciellt inte till sommaren när du ska jobba och till hösten när du eventuellt ska läsa vidare. Du kommer inte orka och det kommer inte finnas tid." Åhå, jag vet innerst inne att så mycket av det är sant. Jag blir ju trött efter resan. Jag blir sliten efter våra tjafs, en del minimala saker som blossar upp och blir onödigt stora men också en del som faktiskt är relevanta.. För mig. Jag blir galen i huvudet av att bli hackad på varenda gång jag kommer hem. "Ser du inte att du håller på att gå in i väggen?" Ibland känner jag det så, ibland känns det som om det kommer ur tomma luften bara för att dom ska ha något att klaga på. Ibland ställer man sig frågan om man verkligen ska berätta för sina föräldrar, även om det är viktiga saker som har med känslor att göra. När det väl känns bättre och det går bra igen, ja då vet ju dom hur det var när det var som värst och dåliga saker väger tyngre. Åtminstone när det handlar om någon närståendes välmående.
Jag kom hem idag från dalarna. Det började när vi klev innanför dörren hemma. Ifrågasättande, sarkasm. Sånt man dör av när man tillslut har fått för mycket. Jag dör lite inombords varenda gång. Bara av att höra på dom här sakerna gör mig illa till mods. Jag vet att dom vill mig väl, och jag är tacksam för att dom bryr sig men det här funkar inte i längden.

(v