fallen angel

Gaah! Två dagar på sjuksköterskeprogrammet vid Karlstads universitet och jag är sliten. Dock inte så sliten att jag är totalt slutkörd men nog för att jag ska känna mig stressad och uppjagad och tycka att det är jobbigt. Stundtals under dessa dagar har jag tänkt tanken på att jobba ett år. Kan däremot inte säga om dessa tankar är "värdiga" än, det har jag själv inte listat ut än nämligen (det har ju bara gått två dagar!).
Första dagen var bara ett enda stort virrevarr. Vi gick omkring och tittade oss omkring, jag var inte ett dugg orienterad. Vid stora entrén kände jag igen mig och vid Gläntan, för där stannade vi och fikade när vi var på besök på universitet i vår (?). Annars är det väldigt stort, nytt och fräscht. Det är ett trevligt ställe, bortsett från en del korridorer, troligen de korridorer sjuksköterskorna kommer hålla till i när vi börjar med mer "vård" (om man nu börjar.) Okej, nu var jag rolig men jag tycker inte om att ta ut saker och ting i förskott. Dessa två dagarna har varit ganska intensiva för min del.
Igår kväll var jag hemma vid 22-tiden! Vi var ju kvar på nollningen på kvällen, dock satt jag och Madde och diskuterade och utbytte tankar om en massa roliga saker, så när Sofia och Tina kände sig klara begav vi oss hemåt. Åh, jag älskar västra Värmland. Det blev en sen kväll igår. Somnade vid 12 och gick upp vid 5 imorse! På allvar, det funkar inte för mig. Det funkade nu, i och med att jag har varit så utvilad innan, men flera dagar i sträck. Nä nä.. Därför känner jag att det inte går att stanna kvar på kvällstid i Karlstad. Pluggandet inte får bli mitt liv. Jag orkar inte det! Jag kommer gå i väggen, få nervösa sammanbrott (händer titt som tätt när jag får mycket press på mig och förresten så är det egentligen ingen som pressar mig, det är bara jag som får för mig det!) och bli urless på det. Liksom känna att det är pest och tycka att det är tvång, hur kul är det? Jag behöver få åka till universitetet, känna att jag är fullt koncentrerad, så gott det går åminstone för alla dagar är man bara inte på topp, plugga på tåget och bolla tankar med tjejerna, och sen komma hem till något helt annat. Verkligen släppa det när jag kommer hem!
Jag är ingen superplanerare. Jag gör övergripande planeringar i mitt huvud och lite snabbt i min almenacka, men jag har svårt för att helt strukturera upp min vardag. Vissa människor har t.ex. ett tidschema dom följer till punkt och pricka. Det här gör jag innan skolan, detta gör jag i skolan, på den håltimmen läser jag detta, på den rasten går jag dit, på den tiden ringer jag dit, efter skolan gör jag detta i 45 minuter, sen tar jag en timmes lunch och läser samtidigt tidningen, sen sätter jag mig med läxorna i en timme, tar en tjugo minuters paus, sitter en timme till, går ut och går i tjugo minuter, återvänder, går på toa och lägger mig. Struktuerat. Får panik. Förstår inte hur man kan lyckas! Eller framförallt, hur man kan följa det. Dock är det typiskt mig, att sätta upp en slags mall men att ändå inte lyckas följa den. Se här t.ex.. Skulle ha suttit och läst en massa på kurstorget (det nya coola stället att hänga på internet). Nej allvarligt, där har alla program på Karlstads universitet en "info-sida" där de lägger ut material inför föreläsningar, grupparbeten, tentor etc. Hade första riktiga lektionen idag. Introduktion till kapitel 1, Anatomi och fysiologi. Förresten. Jag har haft världens skitdag idag. Jag har;
•  Tappat bort Anatomi och fysiologi-boken som inte ens var min, någonstans på universitetet! Den kostar 1700kr ny. Dock runt 250kr begagnad, tack gode Gud. Har varit vansinnig hela dagen.
•  Trott att jag tappat bort mina bilnycklar. Kom nämligen hem till Madde, letade igenom mina jackfickor för där ligger den nästan alltid och där är den inte! Inte i någon ficka heller. Märker då att jag har låst in nycklarna i bilen. Flyt. Bra Emmelie. Mamma var halvvägs ut till stora vägen, hon var påväg att gå ut för att jag skulle hämta upp henne. Skulle till Charlottenberg och tanka eftersom bensinlampan plötsligt lyste imorse! Då fick hon gå tillbaka och komma med reservnyckeln.
•  SEN, får jag bensinstopp utanför Thonandersgårn. JA! MITT I KURVAN. Dryga kilometern från Charlottenberg. Arne Janson räddade mig, vi fick åka och tanka fem liter och hälla i.
Det är inte min dag idag. Jag är så glömsk, det är hemskt. Jag är slarvig också. Jag skulle behöva köpa mig ett arkiv, hänglås på väskan, stöldsäkert. Jag är så arg på mig själv. Jag slarvar faktiskt med nycklarna, jag vet inte hur många kvällar på djuraffären som jag haft andan i halsen och en maxpuls för att jag inte har hittat mina bilnycklar. Jag är så sorglig, ärligt talat. Jag blir rädd för mig själv ibland, förstår inte hur jag kan vara så glömsk! Ringde Gustav förut mitt i allt elände. Då hade inte bensinstoppet hänt än. Han skrattade och jag klagade men jag skrattade lika mycket själv och tog inte så hårt på allt. Sen precis när vi hade lagt på, då la bilen av. Då fick jag bensinstopp! Mamma var vansinnig (hon tycker att den här typen av incidenter är väldigt typiskt mig) och hon gick in till Kjell och Kerstin för att ragga hjälp. Jag ringde i gapskratt upp Gustav som blev helt tyst i telefonen. Sen nu ikväll blev jag bara allmänt bitter. Över allt. Över tiderna, att jag är hemma så sent. Över att folk ska vara så ambitiösa, över att jag inte orkar vara speciellt ambitiös, över att jag faktiskt vill ha ett liv och vill hinna träffa Gustav, vill hinna röra på mig, vill hinna se min familj och vänner och inte bara leva för studierna och över att det inte verkar gå att ha "både och". Men nu ska jag kika lite mer på kurstorget, borsta tänderna och krypa i säng. Ska upp vid 5 imorn, kanske lite senare eftersom att vi som bor längst bort har kommit underfund med att vi kan ta ett senare tåg och ändå vara inne i tid! 06.50-tåget istället för 06.20 :) Och sen kommer Gustav! :)

(v