fallen angel

Det är lite taskigt väder ute idag. Imorse va det uppehåll men nu regnar det ganska bra. Är inte speciellt förtjust i regn, inte som mormor. Hon älskar att vara ute i det, fast nu går hon nog inte ut. Hon är ute ganska sällan nu efter vad jag har förstått. Igår kom hon hem ifrån Karlstad sjukhus, hon har varit inlagd i två nätter för ytterligare provtagning och utredning. Det har kommit ett beslut om remiss till Uppsala, så om någon vecka ska hon inläggas där hos nån ALS-specialist. Undrar hur länge hon blir där. Så länge som möjligt vore bra. Sjukhusen har platsbrist så nog bör det alltid hända grejer under tiden man är där. Jag tycker om henne så otroligt mycket, önskar att jag kunde hjälpa till mer. Det är inte så mycket mer att göra än att finnas till och försöka peppa och samtidigt försöka hitta lösningar och se möjligheter.
Igår morse, halv 4, vaknade jag av en duns. Min första tanke var "Oj, Gustav ramlade ur sängen!" så jag slog upp ögonen och lutade mig över sängkanten och sneglade på golvet. Det låg ingen på golvet, bara min stora IKEA-kudde och Gustavs täcke. "Har han gått upp?" Då kom jag på att Gustav sov i Börtan och att kudden och täcket hade ramlat ner från pianot, därav dunsen. Då log jag åt mig själv och somnade om. Drömde sen på morgonkvisten en luddig mardröm om Disney-Ariel. Imorse tror jag att Gustav försov sig. Tror hans alarm stod på halv 7 (!) och herrn var inte uppe förrän 7, i vanliga fall kl 5. När dom jobbar eftermiddagen en vecka är dom lediga på fredagar men eftersom det har varit lite sjukdomsfall och så denna vecka skulle han köra idag också, kanske till och med även under helgen. Jag själv är ledig, woho. Har jobbat intensivt nu. De två senaste dagarna har jag varit mycket lättretlig. Det är inte lätt att vara genomlycklig och tillmötesgående i ett oräkneligt antal dagar i rad när man befinner sig under tidspress för att hinna färdigt med beställningarna som är svåra att göra eftersom jag i princip aldrig behöver göra dom annars, och samtidigt väller folk in i affären, en kund vill ha just den hundmatsäcken som är slut i hyllan men som det finns en kvar av under 20 andra säckar inne i skrubben. Vid kassan mitt på dagen är det lång kö och kunderna längst fram ska till råga på allt handla fisk, inte bara en påse utan tre, fyra, fem, till och med sex ibland, någon ska in och titta på djur vilket gör att man automatiskt blir en man kort ute i affären. Inte en chans att hinna med att se om någon "missar" att betala för något. Madde ropar tvärs över affären och frågar om något, kunderna flockas på en ute i hyllorna - sitter man ner och försöker kolla i lådorna vad som finns kvar av tidigare beställning så ställer dom sig i vägen. När man väl kommer till koppelsektionen kan även den lugnaste och sävligaste människa få ett hysteriskt nervsammanbrott. Där drar folk ut kopplen, från sin ursprungliga plats bakom halsbanden, och lämnar dom hängandes över halsbandshängarna, ihoptrasslade. Dom drar ut ett halsband och vrider och vänder på det och hänger tillbaka det, på fel hängare. När man kommer dit och ska beställa får man först stå i tjugo minuter, eftersom det hela tiden kommer kunder och avbryter en, och sortera dom så att dom hänger på rätt plats så man ser hur många som fattas! Ni förstår, det räcker inte med bara en dag till en Imazo-beställning. Det är med nöd och näppe jag fixar det. När klockan var 18.30 igår och Madde hade jobbat över en halvtimme, då skulle jag börja faxa iväg beställningen. Då kom det ytterligare kunder. Gudskelov slog jag ut kassan två minuter i åtta och drog ner portarna till affären nån gång mellan 5 och 10 över. Kvällen innan hade jag fått jobba över 40 minuter efter stängning för att pengarna från gårdagens bankning hade glömts kvar i kassan. Då förstår ni om jag var lycklig över gårdagens stängning. Tack och lov för ledig helg! 

(v