allt det där du sa
Allt det där, tiotusen gånger om. Är lycklig då. Mår bra av alla bilder i huvudet, all musik och alla känslor och framförallt då inget behöver överbevisas utan det räcker med att bara finnas där. Ingen oro över att inte räcka till. När allt bara är bra. Säger man ifrån är man en sur och irriterande person. Hur tusan ska det vara. Vad blir det då! Ingen vill känna så, det är fel. Varför gör du det på det viset. Varför känns det så. Varför måste det finnas tvivel. Förstår inte. Förstår inte varför det ska vara så. Blir orolig, fast det egentligen inte behövs. Eller hur var det med egentligen? Fattar inte om det är allvar eller ej efter allt.
Jag satt här om dagen och läste min tidning, en dag som så många förut. Och jag tänkte på alla dom drömmar man haft, som en efter en tagit slut. Då såg jag en bild av en flicka med en skadskjuten kråka i famn. Hon springer iväg genom skogen så fort som hon någonsin kan. Hon springer fladdrande lockar. Hon springer på taniga ben, och hon hoppas och tror och hon bönar och ber att det inte ska vara för sent.
Och flickan är liten och hennes hår är så ljust och hennes kind är så flämtande röd. Och kråkan är klumpig och kraxande svart och om en stund är den alldeles död. Men flickan hon springer för livet med en skadskjuten fågel i famn. Hon springer mot trygghet och värme, för det som är riktigt och sant. Hon springer med tindrande ögon. Hon springer på taniga ben. För hon vet det är sant, det som pappa har sagt - finns det liv är det aldrig för sent.
Och jag började darra i vånda och nöd. Jag skaka av rädsla och skräck, för jag visste ju alldeles tydligt och klart att det var bilden av mig som jag sett. För mitt hopp är en skadskjuten kråka och jag är ett springande barn, som tror det finns nån som kan hjälpa mig, som tror det finns nån som har svar. Och jag springer med bultande hjärta. Jag springer på taniga ben. Och jag bönar och ber fast jag egentligen vet att det redan är alldeles för sent.
Min sångläxa. Lyssnade på den först nu. Det är helt sanslöst. Vilken text, vilken melodi. Den är som pricken över i:et.
(v
