fallen angel

Han stack in handen, drog ut hjärtat, rev i sönder det, tejpade det och stoppade in det tillbaka. Kunde inte ens i min vildaste fantasi föreställa mig att det var såhär det skulle bli. Trodde mitt innehåll skulle rinna ut där för ett tag. Det blev helt tomt på nåt vis. Det är fan 30 mil mellan men det känns som en nära del har, inte försvunnit, utan mer slitit sig loss. Han har suttit där sen förskolan, ganska omedvetet vill jag lova och med åren blivit mer och mer inbäddad. Vare sig jag vill det eller ej.. Det blev som ett tomrum. "Inte just nu.. Hemskt ledsen men inte just nu." Nej jag vet hur det är att inte känna just nu. Har känt precis likadant. Är ibland helt säker, andra stunden helt från vettet, knappt koll på mina känslor alls. "Jag klarar inte vara kär i två personer samtidigt." En sak vet jag - Det gjorde ont. Det var som att hjärtat tappade en pusselbit. Förlåt, förlåt, förlåt. Fortfarande svårt att definera känslan, bara vet att jag blir galen om det tar slut här. Raderade allt, allt sen i mars och innan. Finns ingen vits med att ha det kvar. Han har suttit där länge, alltid i bakhuvudet att ta fram när jag känner för det. Som en slags trygghet vilket får mig att känna mig så himla patetisk. Tror jag börjar inse saker, inser också att jag har växt en del som människa, för först nu ser jag ett sätt att förverkliga allt snack! Undrar massa massa saker, skulle kunna prata timvis om gamla minnen, tankar, framtiden. Men nu är det så för sent och om det här är rätt eller inte får vi se. Jag var en idiot i högstadiet, nu är vi kvitt i alla fall. Den här gången var det inte jag. Varför tar du upp plats i mitt hjärta för? Kan du inte bara, nästa gång vi ses, säga direkt ut till mig vad du känner så vi får prata med varandra riktigt allvarligt nån gång. Vare sig det är som kompisar eller inte. Kan inte gå och dra på massa känslor. Vi kommer båda bli galna förr eller senare.
You got a piece of me, and honestly.. My life would suck without you!

(v