fallen angel

Tidigt uppe i morse, var ändå hyfsat pigg. Låg i sängen och tänkte en stund, gick sen upp för att göra mig i ordning. Kände hur oroligt nerverna betedde sig. Klädde mig och spenderade minst en 45 minuter på toan för att fixa sminket och håret.  Satte mig sedan och åt och då började illamåendet smyga sig på lite fint. 2 smörgåsar och ett glas juice blev det. Självklart hade vi bråttom iväg när klockan blev 10.15 och i sista stund satte jag mig för att greja med noterna, fylla i lite extra och såna saker som jag glömt. Vi slängde oss i bilen och kom på i backen nedanför Conny att jag hade nog glömt nässprayen. Mamma blev förbannad på mig men jag kom på en lösning och vi svängde upp till mormor för att kidnappa hennes. Sen for vi till Charlottenberg. In i missionskyrkan, slängde av mig jackan och började öva en låt för att höra om ljudet var bra. Kollade hela tiden lite oroligt mot dörren, försökte dölja det men nerverna satt ju som planerat utanpå kroppen. Spelade låten Sensommar och i slutet ser jag hur det lilla folk som hunnit komma vänder sig om och ler glatt mot någon som kommer in genom ytterdörren. Sen bara spatserar han på och kommer in i salen, med portfölj och allt. Då kändes det bra att sluta. Där, på scenen hoppade nämligen Torsten Åhman upp. 'Härligt Emmelie, ropade han och håret flög omkring hans huvud. Fatta vad längesen det var. Kanske 5-6 år sen. Jag var verkligen rädd att jag inte skulle känna igen honom, för på lappen Anders eller Kjell hade satt upp liknade han sig inte alls. Jag visste ju att han hade halvlångt hår, glasögon och var en kul typ, en som aldrig fixade sitt hår, som typ bara lät det hänga där för att det växte där, men mer än så kunde jag inte minnas. Men när han kom in visste jag med en gång att det var något bekant över han. Så plötsligt stod han där, gubben man inte hade sett sen barnsben, med det ostylade, flygande håret. Det var som att träffa nån man kände väl men ändå inte, för hur många gånger hade jag och Christina träffats? Inte många. Det var ju bara dom där breven. Fast tanken på att hennes gubbe stod framför mig, var helt ofattbar. Kan inte förstå varför den kändes så ofattbar, det bara kändes. Ordet tjäck var bara förnamnet. Vet ni vad han skulle predika om? Om jungfru Maria var feminist. Haha, jag skrattade när jag hörde det och tänkte att det hade knappast de gamla göbbera i Charlottenberg, Åmot och Arvika nånsin tänkt tanken att göra. Han stod och hoppade under hela predikan, kastade med armarna, gjorde stora gester. Jag satt och log för mig själv och tänkte på Madde som troligen, om hon suttit bredvid mig, hade skrattat ihjäl sig åt hans flamsande.
Du, sa han till mig. Sen när jag har predikat och grejer, då tänkte jag att vi skulle sjunga en vers eller så tillsammans allihopa. Du hakar bara på mig om jag säger nåt sånt va? Jag har ingen aning om vad det bli, det blir någon låt ur din reportear i alla fall. Du hakar bara på va? XD Jag bara nickade.
Sammanfattningsvis gick spelningen jättebra. Det var många som kom fram efteråt och tackade och frågade efter nya spelningar. Camilla, Mats och Agneta var där och på slutet kom pastorn i Koppom fram till dom och frågade om Agneta var min farmor och Camilla min syster. Då höll jag, som vanligt, nästan på att dö :D Hahah. Det tror jag Camilla gjorde också för hon vek sig av skratt. :)
Nu sitter jag med ett kort framför mig och kollar in adressen till Torstens hemsida. Har varit inne på Christinas och kollat lite diskografi för håll i er nu, till sommaren då vi ska åka till Göteborg, ska vi åka inom Vårgårda och hälsa på Torsten! Fatta, att få åka hem till dom känns rätt overkligt. Att gå in i deras hus, kanske läsa igenom dom breven jag skickade till henne för 6 år sen, se noterna.. Det är inte sånt man fattar. Jag ska höra av mig i alla fall. Har numret, mailen, hemsidan, adressen. Adressen kunde jag redan sen förut. Den sitter där bak i huvudet. Herregud vad man kan kma på sig själv med saker ibland. Med detaljer..
Och sånt.         eller hur sofia?

(v