fallen angel

Ja ni mina damer och herrar! Nu är det 2008 och då kan man undra vad det är för skillnad på 07 och 08? Det är inte så stor skillnad såklart, förutom att jag har blivit lättare till sinnet. Det är lite av en revolution faktiskt. Känner mig allmänt gladare och lättare :)
Då ska vi se.. Vad har jag pysslat med eftersom att jag inte har skrivit blogg på typ 2 veckor, inte riktigt 2 veckor men. Till att börja med så firade vi ju nyår på parkgatan hos Joanna, det var visserligen ett tag sen nu men det är värt att ta en liten snabb resumé. Vi åkte dit vid 6-tiden, lagade tacos och jag höll ett tal om att jag skulle hålla ett tal efter 12. Något meningslöst kanske men nyår får man bara uppleva 1 gång om året så. Vi va 10 pers som spelade ölspelet och gud så patetiskt tkt jag för det gick verkligen hur sakta som helst. Sen blev det lite mera fart när vi började snapsa :D Och efter nåt som blev som ett maraton runt huset så va vi tillbaka inne, för en stund åtminstone. Vi va högt som lågt, i sovrummet, på övervåningen, vardagsrummet, minifest i köket, på gräsmattan, verandan, datorrummet, i grannens rabatt.. Vad mer finns det att säga :P plus att vid 1-snåret kom killarna vilket va skitkul också! Hager, David, Jocke och Marco. Wiie :) alla hade roligt, vi sjöng singstar och mådde allmänt bra :D en riktigt hemmastadd och go känsla! Vi har ju börjat ett helt nytt år och jag kunde rent ut sagt inte ha firat in det på ett bättre sätt! Mkt nöjd.
Under denna vecka har skolan startat, suck. Men nu går det mot ljusare tider och i tisdags satt jag och pratade med många över msn. Alla hade typ samma känsla och det var riktigt gött att höra att man inte var ensam :) Känns bra! Och gissa vad, idag har vi varit lediga. Eftersom att våra ESO-timmar är över nu och våra fredagar bara består av ESO så hade vi inga lektioner. Super gött :D
Imorn ska jag på centret en sväng och träffa Anki, typ ta en fika! Ska bli kul att prata lite oseriöst crap, eller om det blir seriöst. Det vet man aldrig! :) Sen på eftermiddan ska nog jag och Madde grab our guitars och repa litegrann i missionshuset inför söndag.
Igår satt jag här på msn och fjantade mig lite och så får jag höra det senaste. SHIT XD Vad får jag för känsla? Under veckan har jag funderat mer än nånsin på det. På mattelektionen i onsdags upptäckte jag och Madde att låten jag sa va så kass faktiskt innehöll en värdefull text. Jag fick spader när jag lyssnade på den. Va patetiskt väl. Det är exakt så. Det är du och jag verkligen och den där bilen :P Haha, va fult sagt. Men vad ska jag tro och vad ska jag göra egentligen. Lyssna bara på detta, den är så betydelsefull.
You got a fast car, is it fast enough so we can fly away?
We gotta make a decision, leave tonight or live and die this way
So remember when were driving driving in your car, the speed so fast I felt like I was drunk
City lights lay out before us, and your arm felt nice wrapped 'round my shoulder
And I had a feeling that I belonged, and I had feeling I could be someone, be someone, be someone
Det känns som jag fortfarande har tro på det. Nåt slags hopp, det är så typiskt att sånt ska nagla sig fast i en. Även om man inte vill, men jag vill. Och nu frågar jag mig, varför ödsla tid. Precis som jag skrev i en blogg i juli förra året. Det känns inte alls avlägset, men jag tror jag har lite samma känsla nu. En sån känsla av att man ingenting vet. Sen, lite senare när jag hade kommit dig närmare, kollade jag faktiskt den bloggen och tänkte; jag kommer ihåg den känslan, den var hopplös. Men nu har jag lite av panik och lite av beslutsångest, så vad ska jag bestämma mig för? Och nu idag, den 11 januari 2008 kl 23.55, känner jag lite av fjärilar, lite känslan av att ingenting veta och en liten känsla av att göra bort sig om man tar reda på nåt. Livet är verkligen ett enda stort spel, men det är roligt trots alla sorger och motgångar och tur är väl det. Att man kan resa sig igen. Usch, vad jag tycker om dig.
Per Gessle sjöng ikväll; Om du kommer ihåg, det var nästan igår. Du var oemotståndlig i ditt bruna hår. Om du kommer ihåg vad du kände just då. Du visste från början, det skulle bli vi två. Om du kommer ihåg, det var nästan igår .
Och jag kommer ihåg, hur mitt hjärta det slog, hur fingrarna sökte, hur läpparna log. Och jag kommer ihåg vad jag tänkte just då. Jag tror att du anade, det skulle bli vi två. Jag kan komma ihåg, det var nästan igår.
Vi var tillsammans hela natten du och jag. Jag minns du sa att du var ensam liksom jag och jag minns den första gången dina ögon svarade ja. Och jag kommer ihåg, nästan nu, nästan här. Det sägs att tiden står stilla när man blir kär. Och jag kommer ihåg vad jag önskade just då; att tiden stod stilla. I månader, år. Jag kan komma ihåg, det var nästan igår. Och vi dansade hela natten du och jag. Jag minns du sa du bodde ensam liksom jag och jag minns den första gången, dina ögon svarade ja.
Jag hörde den för första gången idag och den texten fick en riktig innebörd, den med. Förut kändes det som det var tecken överallt att det var lönlöst, att det bara var att vända huvudet och kolla på nåt annat för livet skulle fortsätta ändå. Klart det fortsätter men, poängen är att nu blev det så mycket annorlunda. Dumt av mig att sitta här och skriva ner detta men hur som helst. Jag vill inte att inget ska hända.. Jag vill ha ett sms, eller nåt. Your arm felt nice wrapped 'round my shoulder and I had a feeling that I belonged.