why, oh why
Jag blir helt sur nu! Vad har jag känslor för egentligen? Trött på att drömma, trött på att leva i ett vakum, trött på att tro på något som inte är sant. Har ingen aning om vart jag får grejer ifrån ibland. Fattar inte vad vitsen är! Ärligt, vad är vitsen med dom här känslorna? Vet jag ställde i stort sett samma fråga i ett tidigare blogginlägg, för ganska längesen nu.
Blir helt trött på mig själv. Lessen också. Känner mig som ett stort känsloknippe. Jag kommer inte ifrån känslorna. Hur jag än vrider och vänder på det, hur jag än intalar mig att jag bara inbillar mig saker så händer inget. Kommer inte ifrån, men blir ändå ständigt överbevisad. Jag lär mig aldrig! Jag bara tror och hoppas. Varför?! Varför är det såhär! När det ändå inte händer något, varför finns dom där? Dom vill mig nåt. Jamen vad? Jag blir så otroligt förbannad. Allt bara skriker 'gå vidare och jag vill det själv också, innerst inne. Jag ser ingen vits längre. Du är flera tusen mil härifrån. Bara massa slöseri med tid och det var inte alls så jag ville att det skulle bli :/ Trodde du skulle bidra till nårra ändringar i livet, göra mig sådär riktigt grymt glad, hitta en ny känsla. Problemet var att du gjorde det, det är därför jag är stuck here! Och vad med dig som gjorde det vet inte jag. Bryr mig inte om svaret heller bara att du var där. Jag blir såå lessen på mig själv. Nu fan får det börja röra på sig! Det får visa sig vara bra eller inte! Se till att det blir så då!? Om det finns några högre makter! Om det är meningen..
