begravning
Gick upp vid halv 8 imorse och gjorde mig i ordning. Åkte till Arvika vid 9 med mormor och morfar och satt i Mikaelikyrkan lagom till kvart i 10. Usch, det var riktigt olidligt. Tung tystnad men ändå en ok stämning. Det var två tjejer som sjöng solo och jag lyckades att inte gråta ända tills låten 'mamma, allt ska bli bra' kom. Tror inte ett enda öga var torrt då. När vi sen skulle gå upp och lägga rosor så klarade jag att hålla masken förvånansvärt bra. Men så kollade jag på första bänken och när vi sen kom tillbaka till våran bänk kände jag mig som en forsande flod. Men det var så fint, och Sandra och Ola var där också. Efter begravningen åkte vi till missionskyrkan och drack kaffe, saft och åt smörgås och tårta. Sen höll några av dom närmaste tal och ett var sådär riktigt rörande så man verkligen fick anstränga sig för att inte börja grina igen. När jag och Sandra sedan gick tillbaka till kulturhistorian var inte det med lätta steg precis. Hann aldrig säga tack eller hejdå heller så för tillfället känner jag mig en aning tungsint. Ångrar mig att jag aldrig kramade dom vid kyrkan, fast åtminstone så hälsade mormor och morfar från mig och förhoppningsvis så kommer ett brev inom en snar framtid.
Tänker på dig Kickan.
Steg för steg,
