idag
Trying to figure out this life.
Vet inte riktigt vad jag ska skriva men jag känner ändå väldigt starkt för att skriva en blogg nu.
Har varit hos Laila, jag och mamma. Hon var ensam för Evert och Christian och Fredrik var i Karlstad på hockey. Färjestad mot Södertälje tror ja och dom lär väl bli borta ett tag. Så hon pratade i telefonen som vanligt och lullade runt på Jalé och lyssnade på Indian-musik. Så jävla härligt att komma dit tycker jag. Blir så avslappnat och pratigt =) Det första jag gjorde var att ta med mig Blackie ut och kasta boll, han är ett sånt energiknippe! Tog pannlampan och gick ut på åkern. När vi kom in igen gôrade han såklart ner golvet. Vad annars :P Och sen spillde Laila ut saftglaset över hela golvet typ, och stoldynan. Haha, rolig hon! Lindahl kom med kött som dom hade varit och delat upp i slaktstugan och nästan direkt efter att han hade åkt, åkte vi också. Fast vi stod ute ett tag och tjötade lite och kollade på himlen. Den är faktiskt stjärnbeströdd och det är så himla underbart att kolla på.
Vi människor är aldrig nöjda. Sanningen är inte alltid fager men så är det. Vi söker hela tiden efter nya saker och lösningar och har vi hittat lösningar och allt är bra så söker vi efter problem istället. För då tycker vi att våra liv är så meningslösa att man måste leta upp nånting för att det ska vara värt att leva igen. Ibland har man bara lust att lägga sig och dö och ibland vill man inget heller än att leva, varje minut till fullo. Vissa människor förstår inte vad man pratar på om man säger livets mittpunkt eller livets kärna. Om man förklarar att det är den känslan och de ögonblicken som får en att vilja fortsätta leva. Ibland vill man inte ens det, men man får kämpa vidare ändå. Förr eller senare så kommer den där belöningen. Så är det alltid för mig. Jag måste söka efter den där känslan och den tron. Drivkraften. Man ska inte alltid uppleva den för då blir den inte speciell längre. Kanske framförallt under den senaste tiden så har jag varit desperat efter den. Jag har inte känt den på hur länge som helst. Jag har fått vissa glimtar och smakprov av den men aldrig fått leva fullt ut i den. I somras hade jag den. På Rolling Stones kom den. På gospelen upplevde jag den på ett hörn, men aldrig fullt ut. Det kanske tycks långsökt och meningslöst att söka efter såna saker, men det är just den dära feelingen som gör att jag lever vidare. Känns som jag vill åka och uppleva nya saker. Var inte riktigt beredd på att börja skolan igen efter det här sommarlovet tror jag, kanske därför allt blev så himla fel. Jag snackade för mycket om det, jag är ledsen för det, nu har jag helt enkelt kommit till det stadiet då jag måste be om ursäkt för mitt tjat. Förlåt Sofia, förlåt Anki, ni som jag stre konstant med :P Förlåt alla andra också. Ni är hursomhelst underbara vänner.
Lust att söka nu. Det finns en enda sak som jag vill ska funka bra men samtidigt så finns det massa andra saker för att få allt "perfekt", men man kan inte få sitt liv perfekt. Vid vissa ögonblick är det perfekt. Det är ögonblick som tar tag i en och får allt annat i världen att stanna upp. Det är då man lever! Jag saknar den friheten. Visst är det ganska värdelöst att jag tjatar om det, va? But. If tomorrow never comes. Man måste ha det i beaktande också. För morgondagen kanske aldrig kommer. Men det var ändå inte känslan jag är ute efter.
Vill säga att jag tror, att jag vill ha mer tid och att jag därför måste prioritera och se i stora drag. Men som sagt, människor kan inte bara se i stora drag. Det har vi ju erfarat -.-
Mina tankar just nu. Sommar, kom tillbaka! Frihet, kom till mig! Ge mig riktig glädje i skolan! Ge mig tid att lira med Laila! Hjälp mig att slappna av, resa härifrån! Hjälp mig hitta mig själv, och på vägen.. Kanske även dig.
Vet inte riktigt vad jag ska skriva men jag känner ändå väldigt starkt för att skriva en blogg nu.
Har varit hos Laila, jag och mamma. Hon var ensam för Evert och Christian och Fredrik var i Karlstad på hockey. Färjestad mot Södertälje tror ja och dom lär väl bli borta ett tag. Så hon pratade i telefonen som vanligt och lullade runt på Jalé och lyssnade på Indian-musik. Så jävla härligt att komma dit tycker jag. Blir så avslappnat och pratigt =) Det första jag gjorde var att ta med mig Blackie ut och kasta boll, han är ett sånt energiknippe! Tog pannlampan och gick ut på åkern. När vi kom in igen gôrade han såklart ner golvet. Vad annars :P Och sen spillde Laila ut saftglaset över hela golvet typ, och stoldynan. Haha, rolig hon! Lindahl kom med kött som dom hade varit och delat upp i slaktstugan och nästan direkt efter att han hade åkt, åkte vi också. Fast vi stod ute ett tag och tjötade lite och kollade på himlen. Den är faktiskt stjärnbeströdd och det är så himla underbart att kolla på.
Vi människor är aldrig nöjda. Sanningen är inte alltid fager men så är det. Vi söker hela tiden efter nya saker och lösningar och har vi hittat lösningar och allt är bra så söker vi efter problem istället. För då tycker vi att våra liv är så meningslösa att man måste leta upp nånting för att det ska vara värt att leva igen. Ibland har man bara lust att lägga sig och dö och ibland vill man inget heller än att leva, varje minut till fullo. Vissa människor förstår inte vad man pratar på om man säger livets mittpunkt eller livets kärna. Om man förklarar att det är den känslan och de ögonblicken som får en att vilja fortsätta leva. Ibland vill man inte ens det, men man får kämpa vidare ändå. Förr eller senare så kommer den där belöningen. Så är det alltid för mig. Jag måste söka efter den där känslan och den tron. Drivkraften. Man ska inte alltid uppleva den för då blir den inte speciell längre. Kanske framförallt under den senaste tiden så har jag varit desperat efter den. Jag har inte känt den på hur länge som helst. Jag har fått vissa glimtar och smakprov av den men aldrig fått leva fullt ut i den. I somras hade jag den. På Rolling Stones kom den. På gospelen upplevde jag den på ett hörn, men aldrig fullt ut. Det kanske tycks långsökt och meningslöst att söka efter såna saker, men det är just den dära feelingen som gör att jag lever vidare. Känns som jag vill åka och uppleva nya saker. Var inte riktigt beredd på att börja skolan igen efter det här sommarlovet tror jag, kanske därför allt blev så himla fel. Jag snackade för mycket om det, jag är ledsen för det, nu har jag helt enkelt kommit till det stadiet då jag måste be om ursäkt för mitt tjat. Förlåt Sofia, förlåt Anki, ni som jag stre konstant med :P Förlåt alla andra också. Ni är hursomhelst underbara vänner.
Lust att söka nu. Det finns en enda sak som jag vill ska funka bra men samtidigt så finns det massa andra saker för att få allt "perfekt", men man kan inte få sitt liv perfekt. Vid vissa ögonblick är det perfekt. Det är ögonblick som tar tag i en och får allt annat i världen att stanna upp. Det är då man lever! Jag saknar den friheten. Visst är det ganska värdelöst att jag tjatar om det, va? But. If tomorrow never comes. Man måste ha det i beaktande också. För morgondagen kanske aldrig kommer. Men det var ändå inte känslan jag är ute efter.
Vill säga att jag tror, att jag vill ha mer tid och att jag därför måste prioritera och se i stora drag. Men som sagt, människor kan inte bara se i stora drag. Det har vi ju erfarat -.-
Mina tankar just nu. Sommar, kom tillbaka! Frihet, kom till mig! Ge mig riktig glädje i skolan! Ge mig tid att lira med Laila! Hjälp mig att slappna av, resa härifrån! Hjälp mig hitta mig själv, och på vägen.. Kanske även dig.
(v
Kommentarer
Postat av: anki
öhm.. inget att ursäkta sig för äms! Vi pratade ju om det igår ju :) looove [v
Trackback
