fallen angel

Så.. Nu har pappa och co åkt hem. Första intrycket var väl inte precis det bästa i hela världen -.- Det var som det brukar och det tog mig ner på jorden. Nej, det tog mig mycket längre ner än så. Jag gick genom jorden. Dit ner, ja vad man nu kallar det. Om man kallar det helvete eller inte, no idea! Även fast jag har varit där nere 850230583495023 ggr så kan jag inte sätta ord på det. It scares me. I alla fall att inte kunna göra nåt. Ändå så har jag inte värsta stora problemet med det. Det kanske är för att jag väljer att inte se det och vara någon annanstans istället. Bör jag känna mig värdelös? För jävlig? DUM kanske. Ett tag hade jag bara lust att säga: It ends tonight. Right here. Lust att slänga mig nånstans, smälla igen en dörr och bara: AAAAH! Skrika en stund för att sen sitta helt stelt och uppgivet och inte göra nåt åt det. Samma visa igen -.-
Sättet vi går och står är ändå så lika. When light turns into darkness.

Dig saknar jag.

Och du gör mig besviken om och om igen. Åtminstone så tappar jag hållningen när du inte engagerar dig som förr.

(v