fallen angel

Fick sån lust att skriva blogg igen. När jag läser texten igen till Be Like That med 3 Doors Down ler jag nästan hela tiden för då sjunger jag den inombords. Det är så fin melodi. Om man tänker lite längre så är det om framtiden, om det förflutna, det vi har genomlidit tillsammans, i glädje, i skratt, i tråkiga stunder, i tårar. Och när jag tänker på det.. Då kan jag faktiskt bara kliva av tågrälsen och betrakta er, ni, vi. If I could be like you, I would give anything. If I could be with you forever, I would give my life. Allihopa åker så himla fort. Man vandrar längs den här vägen, en tågräls som sträcker sig långt framåt. Om man kollar noga går den ända bort i horisonten, och där borta lyser solen, på en röd kvällshimmel. Det enda man ser är skog långt där borta och en räls som försvinner ut i oändligheten. För visst har vi alla en egen räls, och vi kommer nog inte vara lika nära det vi trodde var oss själva alltid. Tvivla, misstro, misstolka, fråga och få svar. Ibland till och med springa bort ifrån oss själva. För att bara komma bort. Vad gör man. Jag ska aldrig bränna några broar i alla fall, för då är man bränd.

31 maj-1 juni ;) - det var f r i h e t  < 3