fallen angel

Imorgon börjar en ny vecka, då träder vi in i vecka 48. Med andra ord så är det bara 3 och en halv vecka kvar tills vi tar jullov och ärligt talat, det är hemskt efterlängtat. Jag vet inte vad som väntar mer än all julmat och förhoppningsvis julklappar och gemenskap, och kanske framförallt.. Ett nytt år. Om det blir nåt festande, det återstår att se. Jag hoppas i alla fall, jag har inte festat sen i september. Det var några månader sen och mycket har hänt på den tiden, faktiskt. Innan du fortsätter läsa borde du sätta på den finaste låten du har.

När jag inte skriver blogg lika ofta och ser att andra inte skriver heller, märker man en del förändringar på helheten. Vad ens liv byter skepnad. Och vad man inser att roliga minnen och ögonblick betyder allt för en. Det är då man inser vad alla människor har påverkat en. Nog finns det ett par godbitar ur den här sommaren noll7 som jag aldrig kommer att glömma. Som alltid kmr stanna här. En del saker som man delar med några av de viktigaste personerna i ens liv och några glasklara minnen som bara kommer stanna hos mig. Ögonblick som man har fångat på bild någonstans, once in a lifetime upplevelser som sprider sig likt en löpande eld genom kroppen när man tänker på dem. Som gör att en låga flammar upp och brinner så klart och starkt att det syns genom ögonen.
Jag är korkad om jag förnekar att jag saknar sommaren och alla de totalt braindeada grejer jag har haft för mig. Alla dessa galna påhitt som jag och några av mitt livs viktigaste människor har upplevt. - I've been moved by you.
Om jag blir på humör innan detta år är slut, bör jag skriva en blogg eller en bok eller nåt liknande om alla dessa 365 dagar. Det har varit så innehållsrikt och jag har haft så blandade känslor för allt. Jag har haft riktigt svåra stunder då enda sättet att överleva har varit att springa ut mitt i natten, mitt till nowhere.
Stunder då jag suttit framför datorn i desperation och med så mycket ilska innuti mig att jag haft svårt att sitta still. Stunder då jag känt mig helt nedtryckt och värdelös. Stunder då jag har varit så nedstämd att jag bara har segnat ihop utan varken livslust eller ork. Stunder då jag har skakat av rädsla. Stunder då jag sett mitt liv slås i spillror. Stunder då jag upplevt nåt hemskt och sedan insett allvaret av att vara tvungen att göra nåt. Stunder då jag har varit grymt avundsjuk och förbannad. Stunder då jag skrattat så jag gråtit av komiska händelser eller nån rolig kommentar. Stunder då jag har varit så nervös att jag har fått spunk och varit tvungen att lägga mig ner på golvet. Stunder då jag har hållt på att gå upp i atomer. Stunder jag fått den känslan som fått mig att kunna gå igenom alla svåra och omöjliga beslut igen. Stunder då jag rysit av lycka. Stunder då jag har känt kärlek till allt och alla. Stunder då jag har gråtit av sorg och saknad. Stunder jag önskat kunde komma tillbaka. Stunder där man velat stanna för alltid. Stunder då klockan varit mitt i natten och man sett en underbar sommarhimmel och sprungit omkring ute på Sofias gräsmatta som ett annat fyllo. Stunder då jag häpnat av förvåning. Stunder då jag har känt ömhet och pirr i magen. Stunder i en bil tillsammans med just han utan att veta vart man varit påväg. Stunder vid en strand. Stunder jag aldrig trott jag skulle få uppleva. Stunder som bara är mina och enbart mina. Stunder då man verkligen vet vem man är och vad man vill.