tjeeeenare !

I'm sry for laying so much trouble on you - you know. TFBT <3


¤     hey, how the hell does he know who I am         ?

nu har jag suttit och gnuggat på vad jag ska skriva i dagens blogg jätte länge. what's on my mind right now. jaa, kan ju försöka sammanfatta det, men med stor risk för att låta helt totalt bortkommen. jag känner mig ganska förvirrad men jag kan inte förklara för er varför jag gör det. wow, jag känner på mig att det kommer ta hela dagen för mig att få ur mig något vettigt.
vet ni va, det hjälper inte bara att stå vid sidan och titta på. antingen så vänder man det ryggen och går därifrån eller så tar man tag i det. man slänger sig in i det och brottas med odjuren. vad är det jag försöker säga kan man undra då. haha jag har lust att dra huvudet i bordet och bara dunka det flera gånger! hur faan ? - men wtf ^^. man ska ha utlopp för sina känslor här och jag känner mig så tjaaaaatig .

vrfr har jag problem me just detta? alltid samma kääänsla :S
så fanns den där känslan och jag mådde på det dära viset och den där "fågeln" lyfte x) och vrfr, vrfr känns det inte som jag ska släppa taget. uuundrar jaaaag ? men då får det fanmä visa sig vara på ett annat sätt sen. för är det precis likadant ja då. då blir ja lite smått gaaaaalen :/ daah!
why this confusion? SVAR: jo jag ska väl ha nåt att gräma mig över och bli galen på :P men ENOUGH

nu har louise, sofia och jossan varit borta i typ en vecka? jag har inte haft ngn riktig koll faktiskt. om det hade funnits en smiley som kliar sig i huvudet hade jag definitivt använt den mycket. jämt bara så du vet. dom har varit i polen, på "skolresa" och jag får hoppas att dom har haft roligt. jag är inte säker på när dom kommer hem heller :S är inte det rätt konstigt att jag inte har ngn koll? tssh ;       jag har blivit dryyyyg (ett lätt konstaterande)

jag vet att du vill - men vill vi ?

jag älskar er allihopa och jag är så glad att har er. det finns som vanligt inte ord att beskriva med. och jag vill så mkt och jag tänker sätta det i verket. och det viktigaste är väl att känna tro. och ha solen som ledstjärna och vinden i ryggen  (;   är ni förvånade över att det kom en väderprognos? this places and spaces are giving me hope. they're giving me life. this is a different kind of pain ;)

do you remember .. viksholmen ? [:


I'M GOING HOME, BELIEVE ME
 
btw.]
ingen låter
patetisk.
i'm glad.

(v

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0