torsdag - lucia 07 slår mkt fast ändå inte lucia 06
Hela musik/estet var i kyrkan tidigt idag. Jag och madde var där redan halv 7 och då var förstås inget öppet så vi gick till badhuset och klädde på oss glitter där istället. Vi var i kyrkan vid 7 och körde igenom ett par låtar, hur mysigt som helst. När det var 7 minuter kvar innan kl 8 släppte vi in folk och började sen ganska raskt med lucia firandet. Det var jätte roligt att göra det, första och sista gången med 89:orna. Det ska bli tråkigt att de slutar för de är väldigt roliga :/
Versen som jag skulle läsa gick som smort, men det som kom efter gick inte lika lätt. Madelene Skog Sloberg vetni, hon mörka långhåriga västvärmlänningen som ibland är skrattretande klantig. Förstås klantade hon sig och hela kyrkan brast ut i skratt. Nu mera om ni hör någon immitera 'åh shit så är det pg.a madde :) Från början va det absolut så att hon inte ville läsa någon vers men jag skvallrade lite snällt på henne och hon fick en ändå. Hon går fram och börjar stamma fram orden, först börjar hon med 'jag tänder ett ljus.. (tvekande) 'jag tänder vårat ljus! (tvekande) 'jag tänder vårat 3:e ljus! (hon inser att hon har drabbats av en total blackout) 'åh SHIT! säger hon sen i kyrkan och dess mikrofon, och alla börjar fnissa och brister sedan ut i skratt. Jag svor förra året på att jag aldrig mer skulle stå bredvid madde i ett luciatåg efter incidenten på Petersborg men icke sa nicke, där stod jag i år igen, fast denna gång, ganska allvarlig. Tur var väl det ändå :P Nu har jag dock skrattat så jag är hes i halsen. Man kan i alla fall med ett gott samvete veta att man gjorde sitt bästa och det blev så bra att årets luciafirande gick till historien!
Vi var på taserud också och publiken där är som vanligt väldigt engagerad och bra :) Jag skratta åt Jonas, Jonathan, Martin och Marcus som gjorde en egen låt med massa gester i. Den var så otroligt bra. Dessutom så gillar jag verkligen staffanvisan ira-ira-ira-ira. Den är riktigt grym! Elisabeth är verkligen fantastisk i sitt dirigerande. Gillar verkligen sammanhållningen och det egagemanget.
Jag såg dig och varje gång så väcks en oros känsla. Eller nån slags saknad. Fast idag va den ganska samlad ändå, emot vad den har varit. Det var som att jag hade packat ihop den och skruvat in den i en lampa och bara lyste ut den mot en punkt. Du kunde lätt ha gått någon annanstans men du valde att kma åt vårat håll och stå där i dörren och prata med folk.
