fallen angel

ANKI NILSSON SOM SAGT. Asgarv!! OH-MY-GOD.

Jag känner hur mina ögonlock ramlar nerför ögonen. Snart ser jag inte bokstäverna klart längre. Jag vet vad det beror på också. För lite sömn :P Somna kl 4, vakna kl 7. GÖTT MED 3 TIMMAR! Herreguuuud..
Vi drog till stugan i Köla igår iaf, jag, Anki, Jossan, Sofia, Amanda, Loisan. Tog mopederna, fint väder och allt. Kom dit, gjorde oss hemmastadda, satt på klipporna vid vattnet och pratade. Fyfan va fint det är vid vattnet. Åh! Hur som helst, mat, grill, dricksvatten fick eskort dit och vi grillade. Det är himla roligt att vara med er. Och med tanke på att vi börjar skolan nu till veckan och det är gymnasiet som gäller så kan det bli en del förändringar. Vilket det kmr bli såklart, en stor omställning. Men det kanske kmr in nya i bilden, både på gott och ont. Ni av er som läser iaf, vill att ni ska veta ni betyder otroligt mkt, och alltid har. Glad jag har fått lära känna er. Viktigt att ni vet det. Älskar er, ska alltid göra det, även om vi inte kmr umgås som förr.. <3
Åter till igår kväll;
- AAH, skriker det. Det är Anki.
- AAH!! DET ÄR NÅGON HÄR!
- Ehm, va? undrar jag.
- JAMEN DET ÄR JU FÖRFAN NÅT SOM PRASSLAR!
- Shit, säger Jossan som också hör. (Knäpptyst)
Anki och Jossan skruvar otåligt på sig, har tyckts hört något under hela kvällen. Det hörs igen.
- Nej allvarligt, det ÄR nåt! Jag skojar inte! HÖR NI INTE?!
Jossan vänder sig om, båda två känner ett olustigt obehag som är till rätt stort nöje för oss som ligger ute i vattnet på klipporna.
- Asså, det är nåt. (Jossan)
- Ja, jag är säker!! (Anki)
Dom 2 sitter på land och är i upplösnings tillstånd. Den ene värre än den andra och dom skrämmer upp varann där i mörkret.
- Men HALLÅ, säger jag. Det är ingenting! Och även om det är nånting så är det säkert inte farligt. Jag hör inget.
- Jo men jag har hört, säger både Louise och Sofia som under kvällen också har hört nått på land, vid stugan.
- AAAAAAAAAH!! skriker Jossan plötsligt, det skär igenom tystnaden, och både Anki och Jossan vänder sig om mot trappan upp mot vägen.
- VAFAAAAN! vrålar Anki som verkligen är scaaaareeed till 100%.
- Men guuud, DET ÄR NÅT DÄR! SER NI?!! HJÄLP!
- GUUUUUUUUUUUUUUUUUD!!!!!
VADDÅ PAAAAANIIIIIIIIK?! Dom bokstavligen flyger nerför klipporna, nerför stentrappan, i farten då Jossan ska kasta sig över mot Anki, skär hon upp sig på knäet och dom springer på stenarna ut till klippan när jag, Louise, Sofia ligger och kollar på stjärnor.
- HJÄÄÄLP, DET ÄR NÅT PÅ LAND!
- MAMMA!!!!!!!
MOHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA ^^, :D Och vet ni vad det var? Värsta söta räven    ;) Det var gårdagens absolut bästa etapp!

Sen då.. Till dagens :)
Happ, vaknade kl 7 imorse, Anki hade sovit en timme och hade tydligen vaknat av att jag pratat med henne. Haha det kmr jag inte ihåg själv men ^^. Hur som helst så vaknade Louise också, dom andra 3 låg i djuuup sömn så vi gick upp och åt frukost. Blää vad äcklig man kände sig :S Haha, men iaf så åt vi frukost och tänkte väcka dom andra, vilket kanske inte var på det snällaste viset med Boten Anna och mohaha det blev som det blev ;) Sen drog vi 3 ut på mopedraaace, och vi beslöt oss för att åka upp till Valfjället, till utkikstornet. HA-HA säger jag bara.
Eftersom min moped hade fått punka (of course) så satt jag bakom Louise :) Vi drog Anki där ett par ggr, haha, lr va säger du? Detta jag ska berätta nu är så jävla komiskt så det finns inte. Vi var nog världens törraste där på morgonen, ingen i ordning det minsta och bara gav oss ut, kl 8 på en scooter och en MT5.
Louise och jag drog Anki ett antal times och var före henne upp till utkikstornet iaf, så vi hade tagit av oss mopedhjälmarna, hörde Anki långt borta i fjärran ;P Så vi walkade på.. Jösses vad brant det var att ta sig upp. Tänk när man har pjäxor på sig och ska krångla sig upp på vintern i det rapunzeltornet. Inte lätt.
Vi tog första etappen iaf, kom ungefär en trapp upp (det är ca 4st) och så hör vi Anki rulla in. Hon kommer åkandes på grusvägen. Vi ser henne alltså hela tiden. Hon åker förbi Louises scooter där vi lämnade våra hjälmar och menar seriöst talat att hon ska köra mopeden ända upp till utkikstornet. Håll i er nu ;D
Så hon tar sats uppför denna backen, den kanske är 20 meter lång, ganska brant med mkt rullgrus. Jag ser inte först eftersom jag står och tar kort på utsikten, med Louise står med armbågarna på räcket och kollar in Änki Spänki #1 när hon har böttgas på sin MT5:a uppför branta backen på 20 m. Den blicken. Koncentreraaaad (Y) Hon har hjälmen på, och visiret uppfällt eftersom man i stort sett dör av syrebrist om man åker i låg fart med det nere, HAHA. Så Spänki tar sats. Sparkar ifrån med benen, MT5:an puttrar på och tar sig nääääästan ända upp :) Men bara nästan. Louise bara; "Emmelie kolla på Anki, kolla!" Jag kollar.. Ser hur mopeden börjar rulla bakåt och det är ingen fjantig, liten, långsam rullning heller, utan det går som faan i nerförsbacken, bakåt! Sen ser man lixom i slowmotion hur mopeden sjunker ner i rullgruset, glider omkull och Anki ramlar av.. Till en början bara; AAH! :S Detta gick INTE bra.. Louise gapskrattade. (Btw, det gick bra med Anki, annars hade vi nog inte skämtat så mkt om det.)
Anki rullar åt sidan, ligger still där i vägen. Skon har ramlat av ngr meter ifrån mopeden som fortfarande är igång och ligger och puttrar. Sen rullar hon medvetet en bit till och stoppar nere i gräset, utan sko. Detta är så komiskt att kolla på. Vi ropar och frågar om det gick bra med henne. Anki som är lite halvt nyvaken sådär, haft fullt upp hela vägen med att kolla efter vildsinta älgar, bara; eh mmmm..
Ser att mopedhjulet snurrar och hör att motorn fortfarande är igång. SEN HÖR VI HUR MT5:AN spinner på av sig själv; NÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖ! tjuter det, och det tjuter inte liite! Då börjar vi gapflabba båda två. Kedjan hoppar av, motorn stannar. Anki reser sig, tar av sig hjälmen, ler och; NEEJ NU GÅR JAG!!
- Ska du gå?! ropar en skrattande Louise.
- MEN ANKI DU KAN JU INTE GÅ!
- JO JAG GÅR HEM!! FYFAN VAD SKÄMMIT!
Vi skrattar ännu högre och hlr bokstavligen på att gå åt med tanke på stundens komik. FAN va bäst du är då Anki! MOHAHAHA, DAGENS ETAPP, DAGENS ROLIGASTE, DAGENS CRAZY GÄRNING.
Louise: SHIET vad jag ångrar att jag inte tog med mobilen! Och att jag inte filmade det, för att sedan lägga ut på youtube! En av youtubes mest sedda klipp, "Anki gör bort sig"! Åh herreguuuuuud va lustigt väl ^^,
Jag skrattade så jag grinade när vi kom tillbaka till stugan förut. Ett gott skratt förlänger livet, tack <3
Ska definitivt spara bilden, så fort jag tänker på det skrattar jag! Alltså vet jag vilket kort jag ska kolla på när jag är ledsen. Det är så bra gjort, så klockrent! Anki i ett nötskal men du är så bääst damen :D
EVEN IF YOU MAKE IT TO THE TOP OF VALFJÄLLET YOU´RE STILL RETARDED! 19/08-07

Jag skrattar just nu så jag håller på att ramla av stolen..

(v