fallen angel

Vad är jag, utan dina andetag?

ALS - Amyotrofisk lateralskleros. Den neurologiska sjukdomen ALS, är en fortskridande och nedbrytande sjukdom som successivt försvagar olika muskler i kroppen. Trots att ALS beskrevs redan i mitten av 1800-talet och trots den ökande forskningen är sjukdomens orsak fortfarande okänd. Forskare har t.ex. diskuterat virus, immunologiska mekanismer, tungmetallsförgiftningar och brist på spårämnen som bakomliggande orsaker till sjukdomen, men ännu har ingen enskild faktor påvisats. 
ALS är en sällsynt sjukdom, men förekommer över hela världen. I Sverige insjuknar cirka 200 personer per år, och sjukdomen är något vanligare hos män än kvinnor. Den förekommer främst i åldrarna 40-70 år, men även hos yngre och äldre personer. ALS innebär att de motoriska nervcellerna i hjärnan, hjärnstammen och ryggmärgens yttre del dör och ersätts av bindvävnad. Muskler som därmed inte får impulser från nervsystemet blir svaga och förtvinar. Om en person misstänks ha sjukdomen görs vanligtvis analyser av blod och ryggmärgsvätska, en röntgenundersökning samt neurofysiologiska undersökningar, som undersöker muskelfunktionen och hur nervimpulser sprids genom nerver i armar och ben.

De tidiga ALS-symptomen kan uppträda vagt, såsom att man snubblar, tappar saker, får ett otydligare uttal, muskelkramper, ryckningar och känner fysisk svaghet - symptom som lätt kan ses som vanliga ålderstecken.
Det finns i dag ingen botande behandling av ALS, men det finns en rad lindrande behandlingar och hjälpmedel som kan underlätta för patienten att leva ett så aktivt och självständigt liv så länge som möjligt. Det finns bland annat flera bromsande mediciner som förlänger överlevnadstiden hos majoriteten, med större effekt ju tidigare i sjukdomsförloppet den sätts in. Det finns även mediciner som lindrar kramper och muskelspänningar samt läkemedel som minskar salivproduktionen. Antidepressiv medicin kan hjälpa vid tvångsmässigt skratt och gråt, depressiva symptom och sömnsvårigheter. Dessutom bör en ALS-patient ha tillgång till arbetsterapeut, dietist, kurator, logoped, läkare, sjukgymnast och sjuksköterska för att hitta den vård och de hjälpmedel som just hon behöver. Omkring hälften av de insjuknade avlider inom tre år efter de första symptomen, 20 procent lever längre än fem år och tio procent längre än tio år.

Från internetsidan nedan:
http://www.netdoktor.se/neurologi/?_PageId=493

(v

Ah okej. Nu ska jag göra klart en sak. Jag tycker inte synd om mig själv, inte för fem öre. Men det här har gått för långt.
Inte nog med att en person hastigt har ryckts ifrån mig, utan nu har det även uppstått ett problem som tar över hela min sorg och sorgbearbetning. Vid ett dödsfall tycker man att folk borde agera en aning mer eftertänksamt och försiktigt. I detta fall är det precis tvärtom. Personer som borde ha backat ett steg tar istället ett steg fram och tar över allt som finns. Detta gör mig galen.
Ikväll var jag hos farmor i Stommen och träffade Torgny, prästen. Programmet blir bra. Carin Skoglund ska sjunga och Johanna Nolgård ska spela fiol. Det kommer bli fint och jag tror att pappa hade varit både glad och stolt! Det är fortfarande overkligt att han är borta. Jag saknar honom. Det är nånting inom mig som längtar efter honom, väldigt mycket. Tanken på att han är borta har satt igång längtandet.. Imorn ska vi hämta Ingela, min faster, i Torsby. Återkommer.

(v

Jobbat färdigt för idag, är ordentligt trött. "Emmelie, har inte du slutat för idag?" sa Henrik förut. Då hade jag jobbat över. Det händer ganska ofta. Idag hade Henrik med sig sin blandrasvalp till Dyrego. Den är jätte söt! Milton heter han och är en blandning av typ tio olika hundraser, några av dom var bernen sennen, golden och dalmatiner, mjuk som en liten nallebjörn. Har precis kommit hem från jobbet. Ont i huvudet och trött som jag skrev förut. Ringt till Rolf och hört mig för om det är okej att komma upp till Börtan och kolla vad pappa har i deras garage. Har försökt ringa Åke också men inget svar där, varken på hemtelefonen eller mobilen. Får pröva lite senare. Uhh, vad är det med mig.. Jag är så galet trött. Ska gå och ta en dusch och lägga mig på sängen lite, får se om jag slumrar till. Tagit två panodil också. Känns som jag skulle behöva sova ikapp.

(v

Jag har fått pappas klocka, hans armbandsur. Jag fick det samma dag. AC kom och gav mig det när jag hade gått ifrån sängen den kvällen och satt mig på en stol vid ytterdörren. Den var alldeles för stor. Han måste ha haft grova handleder, jag minns inte riktigt. Jag minns i alla fall att han hade skruvarhänder och på några av fingrarna hade han vårtor. Det är därifrån jag har fått mina fyra som sitter på min vänstra hand. Dom är väldigt små, nästan obefintliga, men jag ser dom och skulle någon studera mina fingrar så skulle dom också se att de satt där. Tre på vänster långfinger och en på vänster ringfinger. Men som sagt, nästan obefintliga för ett ovetande öga.
Armbandsuret var alldeles för stort. Jag fick det i min hand och började gråta igen. Det här som hade hänt, det var så påtagligt nära. Nu ligger klockan på mitt sängbord, den tickar och går. Jag brukar titta på den varje dag. Den går rätt men datumet är en dag efter, vet inte om det bara har blivit så eller om det är svårt att ställa om. Har funderat på om jag skulle "korta av" bandet så att den passar till mig, men sen å andra sidan kan det vara fint att ha den som den är. För minnets skull. Imorse vaknade jag som vanligt av Gustavs telefonalarm. Signaturmelodin till Johnny Bravo som går på Cartoon Network, ibland vill jag bara strypa den signaturmelodin! Ändå är jag väldigt glad över att han inte har typ Cow & Chicken, den signaturmelodin gör mig galen. Gustav är tidsam, på vardagarna när han jobbar brukar han börja sin dag kl 5. Det är bra gjort. På helgerna ställer han kl på 7 eller halv 8. Han fixar inte att sova för länge, då förstör han sin dag eller får ont i ryggen. Det är bra, för jag kommer upp i tid på morgonen. Ibland är det väldigt gött att komma upp vid åtta-tiden, man hinner med så mycket. Gick upp vid halv 9 imorse och åt frukost. Vid 10 begav jag mig hemöver och tog Pontiacen till Ch-berg, Gustav har för övrigt fixat bromsrören på den nu (!) så nu återstår det bara lite mirakulös E85 och vanlig 95, sen är det dags för bilprovningen. Det blir spännande. Han har gjort så mycket jobb på den, han är verkligen alldeles för snäll, hoppas den går igenom. Det måste den göra efter allt hans slit. Åkte ner till Janssons begravningsbyrå vid tolv och såg ut en bukett att ha vid pappas kista. Det blev en med lila-rosa blommor (minns ej namnet), vita nejlikor och lite grönt, samt murgröna. 700kr gick den på. Pengarna gör mig ingenting, jag vill att buketten ska vara ordentlig. Det blir ett band också och på det ska det stå Pappa - du finns i mitt hjärta och mitt namn. Jag hoppas det blir fint. Som kistdekoration ska AC plocka ängsblommor från Haga, Borrsjön, där han bodde. Det blir säkert också fint.
Jag har jobbat varje dag denna vecka, idag är min enda lediga dag. Imorn är det öppet hus på universitetet i Karlstad men jag jobbar mitt på dagen. Vet inte vad jag ska göra till hösten, det är så mycket som händer just nu. Jag har kommit in på SSK men jag vet inte om det är vad jag vill jobba med i framtiden. Dock ingen tvekan om att utbildningen kommer bli intressant, otroligt bra kunskaper men skulle på ett vis lika gärna kunna tänka mig att läsa Naturvetenskapligt basår som jag valde som andra alternativ. Sen valde jag också Ekonomi i Karlstad, det är också en stark kandidat. Alla är bra utbildningar, känner starkare för den ena ibland och ibland vet jag inte alls. Jag vet att jag måste inta kunskap ifrån någon håll under hösten i alla fall. Läser jag inte vidare nu så kommer jag jobba under året och troligen ta kurser på univerisitetet eller på Tobaken. Funderar på att ta grävarcertifikat i Säffle också. Jag och Rasmus, för han var sugen. Det vore kul att föra företaget vidare, äger helt plötsligt en hjulgrävare. Vet dock inte hur jag ska klara bedöma vad som är fel och snabbt och smidigt åtgärda om något går sönder på grävaren. Man får lära sig, jag är tacksam för allt sånt. Nu ska jag gå ut och ta vara på mina blommor som jag har plockat idag, några av dem är till Gustav för allt hans slit.

(v

Jag vet verkligen inte hur jag ska börja det här blogginlägget..
Förra veckan, i måndags, uppdaterade jag bloggen senast. Klockan var exakt 18:30 när jag tryckte på knappen "Spara & publicera". Loggade sedan ovetande ut och sprang ner till duschen för vi hade bestämt att Anki skulle komma upp på kaffe och stri lite. Knappade iväg ett sms till Anki och hoppade sedan in i duschen. Hann knappt komma ur innan Eskil ringde Bengt och frågade om han fick komma och låna film så innan jag visste ordet av var Eskil och Maj-Britt nere och vände på gården. Hann knappa iväg ett till sms till Anki, då var klockan 18:53. Skyndade mig på med träningsbyxor och mottog dom, det var så roligt att dom kom, Maj-Britt har ju aldrig sett hur jag bor. Vi gick runt och hälsade på alla våra hundar och klockan tickade på. Efter dryga tjugo minuter åkte Eskil och Maj-Britt hem och jag gick i godan ro in och kollade mobilen. Möt mig hos Ragnhild nu! Sms mottaget 18:54, en ynka minut efter mitt sms till Anki, från AC. Jag upptäckte det 19:29. Minuten efter ringer telefonen här hemma. Det är farmor, hon räcker sen över telefonen till AC som gråter. Jag berättar att jag inte sett smset förrän nu och frågar om jag ska komma. Jag rusar till skorna och ropar till Bengt att det har hänt något eftersom dom gråter. Kastar mig i bilen och åker iväg. Försöker ringa mamma under tiden men där är det upptaget, hela tiden. Kör enligt hastighetsbergränsningen ända tills jag kommer till Aschtan. Då ringer mamma upp mig och hon säger det rätt ut. VA skrek jag. Jag visste att det var något som hade hänt, jag visste att det hade med pappa att göra, jag visste att det troligen var något allvarligt men jag kunde inte föreställa mig eller acceptera att det var SÅ allvarligt. Pulsen gick upp och jag ökade farten, det gick väldigt fort, 110. Det gick inte att sakta ner. Fötterna var som låsta vid pedalerna, det var som att kroppen vägrade flytta sig. Jag tänkte tanken, tänk om polisen står efter vägen då reser jag på körkortet men det var som att ingenting spelade någon roll. Och tårarna dröp nerför kinderna, ibland fick jag någon hysterisk knäpp och skrek men ibland blev det helt tyst och jag stirrade bara på vägen.
Parkerade utanför farmors lägenhet. Farmor verkade som vanligt, AC gråt, pappas kompis såg ut som om han hade gråtit. Jag sa "jag tror jag vet vad som har hänt" och torkade bort tårarna, och dom bekräftade det. Pappa hade dött. Min pappa. Min stöniga och originella farsgubbe. "Tjenare farsgöbbe!" brukade jag säga när jag ringde honom. "Tjenare bruden!" brukade han svara då. Eller "hej du!". Det var helt overkligt, men ändå nånstans visste jag klart och tydligt att det var sant, det dom hade berättat för mig. Jag satte mig på golvet, farmor stoppade till mig nässdukar och jag grinade, jag grinade så mycket att ansiktet svällde upp på mig. Som tur var hade jag inte hunnit sminka mig efter duschen så jag slapp kladda med mascara. Jag tror att jag dog där och då. Med pappa dog en liten bit av mig. Vi sågs inte så mycket men jag hade drygt en och en halv vecka innan pratat med honom och frågat om Pontiacen. Där och då var han fullt upptagen med att skjuta lerduvor så vi pratade inte så länge. Vi hade nästan bestämt att jag skulle komma upp om någon vecka så skulle han hjälpa mig att titta på den, och det såg jag fram emot, att ta lärdom av hans skruvande. Det skulle ta mig tusan bli riktigt roligt att åka upp till honom med bilen.
Farmor ringde några samtal och efter en stund kom mamma. Då åkte vi upp. Det var längesen mitt hjärta var så tungt som då. Att gå uppför den branta backen till huset, att titta på fasaden, steget in över tröskeln, sneglandet i fönstret för att se om jag såg hans säng.. Jag kommer aldrig någonsin att glömma det. Och hur varmt det var och hur solen sken in genom hans sovrumsfönster. Augusts springande fram och tillbaka, hans trånande efter uppmärksamhet. Jag tog upp honom i knät, han kråmade sig, kliade sitt huvud mot mitt ben och jag klappade honom. Jag visste hur mycket pappa älskade honom och hans syster Lotta. Hans små ögonstenar, alltid. Jag kunde inte förstå, jag ville inte förstå, jag kan inte förstå och jag vill helst inte förstå varför pappa är borta. Min egen pappa. Veckan innan sjöng jag på en begravning åt en ung man, han var också en pappa. Jag tyckte det var en jobbig begravning. Mycket märkligt att jag snart kommer få uppleva samma scenario.
Idag var vi på sjukhuset. Ingen tvekan om att det var jobbigt, liksom allt annat har varit den här senaste veckan. Ingen tvekan om att mitt liv är upp och ner just nu. Det är jag inte ensam om. Om lite mer än två veckor är det begravning. Det går inte att fatta. Dödsannonsen i tidningen går inte att fatta. Att han inte går att nå på andra sidan telefonen går inte att fatta. Att han inte längre existerar.. Går inte att fatta. Och att jag aldrig mer kommer få se honom, det är ofattbart.

Tänkte att jag faktiskt skulle änna mig att ta lite bilder idag under promenixen med vovvarna, men tror ni att jag kom ihåg kameran? Mitt närminne är skamligt dåligt. Är ledig idag, jobbade i princip hela förra veckan. Tror inte att jag har nämnt att jag har fått ett till jobb? Har börjat lite smått på Farmartjänst från Gunnarskog så är med gubbarna i stan och utför bl.a. trädgårdsarbete av olika slag. Förra veckan var det en del häckklippning och häck- och ogräsrensning. Härligt att vara utomhus, dock lite mindre behagligt om det växlar mellan stekhet gassande sol och regn, nej nu ska jag inte börja klaga! Men faktiskt, man uppskattar det gamla mer efter lite miljöombyte. Gött :) Förra veckan hade jag även två begravningar (jobb även det) och en spelning tillsammans med Madde i Lersjöns kapell då vi även fick varsitt stipendium! Varit i Bôrtan under helgen, med Gustav. Han har grejat med rostlagning på Pontiacen så i lördags efter jobbet körde jag och mor upp den till Maj-Britt. Diggar verkligen henne stenhårt, det är Gustavs genomgoa farmor. Hon är inte bara pratför och trevlig utan hon är även smart och rejäl! Och fruktansvärt gästvänlig. Ibland får jag noja för att jag är där så ofta och då käkar upp deras mat men hon protesterar alltid högt och säger åt mig att äta och vara där så mycket jag vill! Det är ganska sällan det är tomt på folk hos Gustav. Så fort jag kommer innanför dörren hos Maj-Britt tar jag en extra kik på skorna för det brukar ofta stå minst ett par "nya" där. Nu kan jag inte påstå att jag har koll på vilka skor som hör till Gustav och Eskil, men det brukar synas ganska tydligt vilka som inte hör till stället. En kväll här var det t.ex. 6 pöjker där när jag kom och efter en stund kom både Martin och Anton insläntrandes vilket gjorde dem till 8. Eskil brukar säga att Maj-Britts hem fungerar som ungdomsgård i Bôrtan, vilket också är väldigt sant. Men det är trevligt! Pöjkera är jävligt roliga, när de går/åker hem sen är man fortsatt lycklig resten av kvällen. Deras enorma fantasier och roliga teorier gör en genomlycklig! För det är så törrt :)
Åkte från Gustav förut efter lunch. Han skulle iväg och jobba. På onsdag drar bl.a. han och Anton till Västerås på Power meet. Det lär bli grejer, haha. Och en annan har hunnit med rätt mycket idag faktiskt. Motionerat hundar och gett dom mat, dammsugit och städat akvarium. Ledig imorn också :) På onsdag är det på igen med Farmartjänst vilket innebär gränslös ogärsrensning i stan. Lagomt kul men! Det är utomhus, man får lorta ner sig i oömma kläder och jobba i sin egen takt med mp3 i öronen ;)

(v

Hej! Jag tar väldigt dåligt med bilder nuför tiden. Borde egentligen skärpa mig, det är ju så fantastiskt ute just nu så det är nästan synd att inte bevara den vyn! Idag har jag jobbat hela dagen. Städat akvarium och dylikt. Det gick super snabbt och precis när jag var färdig med det sista kom Amanda och vi pös ut och åt i solen tillsammans med Mathias som också hade lunch. Hade inte mycket att tillföra mitt arbete efter lunchen. Fyrtio minuter innan stängning kom Bôrtaligan och gav min dag en liten guldkant. Fem store starke pôjker och bara Daniel vågade snudda vid boan som jag tog ut bara för deras skull. De stod inte ens kvar inne i reptilrummet utan de placerade sig på andra sidan glasrutorna. Trodde att det skulle vara lite mer stake i dom i alla fall :P Ack ack vad de gjorde mig besviken! Haha.
Igår var jag på Gunnevi en tur :) Åkte till Bôrtan först och åkte därifrån kärra från Anton till Gunnevi. Det var dragigt, hade kul. Glömde legget men tog mig att in i öltältet flera gånger ändå. Inte för att jag hade så mycket där att göra, hängde bara på. Jag och Lisa dansade också :P Kvällen fortskred och vid 2-tiden åkte jag hem, var då ganska trött men mådde himla bra imorse. Tack gode Gud för Resorb och tekakor!
Nu ska jag gå ut i solen, äta ballerina och läsa Svensk Damtidning. Jag älskar att jag är en tant ibland.

(v

Lördagen efter studenten var jätte bra. Det var rep på musikskolan inför Hamnfestivalen samma kväll då vår, viljestarka, stöniga, förbannade men dock så fantastiska klass skulle göra vår sista gemensamma spelning. Just att detta skulle bli vår sista spelning som klass EsMu 2007-2010 var något som fanns i allas bakhuvud. Kvart i åtta var scenen vid Olssons brygga vår och vi började lasta upp och koppla grejer. Alla i klassen förutom Johanna fanns där. Vi är 23st och oftast ena riktiga oorganiserade, ostrukturerade muppar som gillar att vara med och styra i allt men den här gången, då visste vi precis vad som skulle upp på scenen, vad som skulle kopplas, vart allt skulle stå utan att någon ens yttrande ett klagande ljud. Disten på ena förstärkaren var paj så Victor fick i all hast skynda sig hem för att hämta sin distpedal men tro inte att det sabbade för oss. Vi var lite efter tidsplaneringen men inte ett enda panikstön hörde jag. Det var nog för att detta var vår sista spelning tillsammans. Vi hade koll på allt, vi litade på varann och tog det med ro. Jag måste säga att efter tre år av evigt tjat och gnat och gnäll så har vi kommit varann riktigt nära. Det märktes speciellt i lördags. Allt flöt på. Martin, vår mentor, berömde oss efteråt och sa "den här klassen har otroligt många viljor och ni har pratat i mun på varann ända sen ni började. Ni är hela 23 pers i den här klassen och det är väldigt mycket, men idag gick ni upp på scenen allihop utan att det blev det minsta kaos, ni ställde upp allt precis som det skulle va och bara körde gärnet!" Jag riktigt kände hur stolt han var över oss. Klassen som satt och pratade och betedde sig som barnrumpor på svenska och engelskalektionerna, som jämt varit oorganiserade under ensemblelektionerna, som alltid alltid alltid, på nästintill varenda lektion under tre år dragit de mest poängslösa ordvitsar jag någonsin upplevt eller kommer uppleva, klassen som till en början omedvetet gjorde skillnad på sångare och musiker vilket några älskade och började göra ordentligt mycket narr av, klassen som älskade att vara sarkastisk och som troligen slog rekordet i att snabbast och längst kunna vara och bete sig på ett övertrött vis. Galningar allihopa. Jag har aldrig varit så arg på en klass som på min, men trots allt detta så har de varit ett otroligt stöd utan att jag egentligen har vetat om det. Att ha fått träffa alla musiker med trötta miner uppe i sal 14 på Solberga har nu i efterhand varit mer roligt än tråkigt. Allas himlande ögon när Kristina sätter igång och pratar dryg litteraturhistoria eller när hon står och förklarar nåt litteraturhistoriskt begrepp helt för sig själv på tavlan och alla andra blundar i ögonen, småpratar med varann eller planerar veckans alla händelser i sina almenackor.. Den synen kommer sitta djupt inom mig! Allas suckar, allas blöta vinterskor som lämnat avtryck på golven, Karins årliga herregud-vad-jag-fryser-period, Victor och Sandras ständiga försovningar, Petrus bittra ton på morgonen, Linneas smygande i klassrummet eller Amelie eller Isacs stadiga inledning "jo, jag tänkte bara på att..". Det kommer för alltid finnas inom mig vare sig det är kul eller tråkigt :) Alla fantastiska minnen med min musikklass som t.ex. turnén Klemens Livs eller estetshowen Spaceship Rehab. Ooh, det är dyrbara minnen.
Efter att ha gjort spelningen, döpt till En sista kort spontan, som för övrigt gick mycket bra så samlades vi alla på eget initiativ i Orkestersalen på musikskolan. Vi stod i en ring och Martin tackade för de här tre åren med oss. Han sa att vi hade utvecklats otroligt inom klassen och lyckönskade oss. Jag kunde inte fatta att det var över. Det var sista gången vi stod där i Orkestersalen som en klass. Efter att Martin gått beslöt vi oss för att starta en kramcirkel. Tro inte att det inte blev känslosamt. Bettan satte igång allt med att fälla några tårar och lägga fram avskedet som att vi aldrig mer skulle ses igen. Då började fler folk att gråta. Det underbaraste var att alla på ett eller annat vis berättade att de kände vemod och saknad över att splittras. Tillslut grät nästan hela klassen, jag kunde verkligen inte hålla mig. Då brast det! Fy tusan. Det gick inte att få stopp på det. Att få krama alla och säga hejdå, vissa ska ju flytta under sommaren, vissa kommer man inte se mer. Jag kände först då hur verkligt sant det är och genast saknade jag dom, mitt galna Es3mu. Tre jävla år har vi stått ut med varann, jobbat upp bekantskapen till en vänskap och så står vi där på musikskolan med forsande tårar och ska ta farväl. Vaddå, hur kan det ha gått så fort och hur kan det verkligen vara så dags att säga hejdå? Kan bara inte förstå. Bara namnet på vår konsert gjorde mig sentimental, hur kan det här vara en sista kort spontan? Jag längtar redan efter att få komma tillbaka till musikskolan efter sommaren och få höra vad alla haft för sig och börja jobba med nya, dumma projekt som lärarna petar till oss. Men det blir inte så.. Det tar slut här. Vår gemensamma resa som EsMu tar slut här, precis som den gjorde i nian. Vi ska börja på nytt.

Tack så mycket klassen. Ni fattas mig.

(v

I fredags hade vi bal. Var riktigt dålig på morgonen. Satt och sluddrade vid frukosten, dom här hemma påstod av nån okänd anledning att jag fortfarande var påverkad. Struntprat, hade bara lite problem med balanssinnet och dylikt. Åkte in till Sköna Rum i stan, satt som en zombie och utanför öste regnet ner. Jajjemän, då var vi på bra humör. Tjejen som fixade mitt hår gjorde mig däremot på bättre humör och runt 12-tiden var jag färdig med uppsättningen och nöjd blev jag också! Vad jag däremot var lite bitter över var mina trötta ögon och mitt likbleka ansikte. Inte bra att vara bakis, definitivt inte om man ska försöka vara fin en sån dag! Hur som helst, vaknade till på vägen hem, mådde betydligt bättre än på morgonen! Åkte hem och sminkade mig, lääänge. Kände att jag var tvungen att vara riktigt grundlig. Efter att jag hade sminkat mig följde mamma med till Börtan för att visa Maj-Britt min håruppsättning :) Tänkte att jag skulle fått visa Gustav också, men ikke. Han var med Daniel och Anton i Charlottenberg han. Fast på vägen hem mötte vi dom och de stannade och så slutade det med att han fick se min balfrisyr ändå :) Vid 5-tiden blev jag avsläppt vid Solbergas rasthall och letade då upp klassen. Vi tog massa kort, alla var så otroligt vackra och då menar jag verkligen otroligt vackra! Jag, Petrus och Alex bestämde att vi skulle gå sist i ledet så vi parkerade oss där i väntan på att den kilometerlånga kortegen skulle röra sig neråt mot Oscars. Det var mysigt trots att regnet stod som spö i backen. Petrus var så ordentlig när han eskorterade oss, för att inte tala om hans roliga mamma som gav mig många skratt. Hon bokstavligen kutade med/efter oss hela vägen ner till hotell Oscar för att utnyttja alla kortchanser! Maten på Oscar va jätte bra. Den smakade väldigt bra och sällskapet var självklart fint, alla glada studenter på ett och samma ställe! Marcus och Anna höll talet till mannen respektive kvinnan och Petrus fick hålla talet till lärarna. Kvällen fortskred och den bjöd på bl.a. dans, jag fick dansa med Martin Hultén, vår gamla mentor. Haha, va fel det kändes att skriva "gamla" mentor. Han skulle lära mig foxtrot, gick inte sådär överdrivet bra. Kvällen innehöll förutom mingel och annat trevligt, även ett litet slagsmål. Strax efter det drog jag och Madde oss bort till Timmys. Skräpmat var mums just då. Träffade på Jocke och han hängde med till Rajjens och sedan bryggan. Där var det rush, träffade på världens ostadigaste Gustav. Men kvällen slutade ytterst stadigt för min och Maddes del och runt halv 3-tiden var jag hemma på trappen. Då hade jag fullt sjå med att få ut klänningen, kameran, väskan, paraplyet och mig själv ur bilen. Hade nämligen ett mycket lustigt samtal att ta itu med ;) 

(v

Studenten var sjuk. Den var rolig! Tisdagen var en av de bästa utedagarna.
I torsdags, själva studentdagen, var jag uppe tidigt tidigt för att ta mig in till stan till 7. Det vankades champagnefrukost i stadsparken, riktigt trevligt eftersom solen sken och alla var finklädda och på gott humör! Jag och Madde delade på ett mousserande vin - FY - ganska äckligt men det gick ner. Vi var lite berusade när vi skulle sjunga i kören. Vår lilla grupp sjöng Friends O'mine och efter det tog vi åter plats i kyrkbänken för att lyssna till Alex's Fields of Gold och Petrus I mitt hjärta, eller vad den nu hette. Fint! Sen var det en lång stunds väntande på betygen. Vi höll till i klassrum nr. 16, hängde upp våra lakan där det stod EsMu - Shalala la-la! och "Får du jobb efter studenten?" "JA!" Och så går man musikestet ;Pppppppp. Shit, fult skämt. Att det ens kan vara ett skämt xD Himla facebook. Såg på lärarnas lilla överraskningsshow. Himla bra måste jag säga, Lordi och Magnus Uggla var lätt bäst. Sedan, från att vara abiturienter satte vi på oss våra mössor och blev studenter! Sen väntade vi lite till i klassrummen, drack lite smått och gott som man egentligen inte fick dricka och gick slutligen ner för att handhälsa och avtacka alla Solbergas lärare på rad nere i aulan. Hooh, det säger jag bara. Det var lite känslosamt men jag var först och sprang ganska snabbt igenom alla! Då var det dags för uppställning och lite skriking i entrén. För vi har tagit studenten, för vi har tagit studenten, för vi har tagit studenteeeeeen! FY FAN VA VI ÄR BRA! Eller EsMu - Shalala la la! EsMu - SHAAA LALA LALALA LAAAA! Eller varför inte INGEN FRAMTID - Shalala la la! INGEN FRAMTID - SHAAA LALA LALALA LAAAAAAA! Haha. Förbannat kul. Och varmt! Sen slogs dörrarna upp och vi sprang ut i rasthallen, stannade upp bredvid musikkåren och skrek studentsången högt och ljudligt - ej i stämmor som inövat. Bara rätt ut från hjärtat! Och så var det över :) Efter det blev vi grattade. Möttes av världens gladaste Gustav tror jag! :) Den första jag såg var dock farmor men bakom fanns Gustav som stod och sken som en sol, för han hade två timmar tidigare också tagit studenten. Fick massor av blommor, gosedjur och annat påhäng. Fick en champagneflaska av Gunnel, välbehövd lite senare för då var det dags för flakåking och vi skrek, den gången i stämmor, för fullan hals när vi åkte runt i Arvika innerstad! Riktigt kul. Sen var det dags att åka Cadillac hem till lilla studentmottagningen. Den gick fort, oj, den bara blåste förbi. Malin, Maggan, Ola, Lisa och Leif kom till min stora förvåning :) Och massor av annat folk! Fick finfina presenter; pengar, vas, skål, muggar, glas och smycke! Jag var helt chockad. Fick så mycket! Och av Gustav fick jag världens finaste halsband och örhänge, i äkta silver. Det visste jag var direkt från hjärtat :)
Kvällen fortskred och runt kl 22 var jag tillbaka i Ste vid Madde och Gustavs studentmottagning där jag hade klivit av Cadillacen, för att sedan åter hoppa in i den och återvända till Arvika. Anders körde. Cooling. Rasmus och Eskil var också med. Det var en kul kväll. Blev dock så våldsamt påverkad att kvällen slutade med en väääldigt trött och avtrubbad Emmelie. Hemma vid 2, 3-tiden. Kul student! :) 

(v

OH JA, IMORN SMÄLLER DET!
Imorgon tar vi studenten! Efter tre år på Solberga eller Taserudsgymnasiet är vi imorgon lyckliga studenter. Då är det ta mig fan partyyyy! Jag har svårt att förstå att det är imorgon. Det har gått jättesnabbt, har väl egentligen inte kunnat förvänta mig annat heller. Typiskt att det ska gå snabbt när man har det som roligast!
I måndags fixade jag och Rasmus ljud i Mitsubishin och på kvällen åkte jag och Madde till Edane, men när vi kom dit skulle alla ta tåget in till stan så då tryckte vi in ytterligare fyra personer i bilen och skjutsade dem in till Arvika. Linnea, Magda, Bettan och Sandra blev kvar i bilen resten av kvällen och vi körde runt runt, bort till Shell och vidare till tågstationen, tillbaka till Shell och sen upp på Esplanaden där det var fest. Det hände både roliga och tråkiga saker, hade riktigt roligt trots att jag höll på att bli av med körkortet. Polisen stoppade oss och frågade om jag var rädd om körkortet i och med att folk befann sig mer utanför bilen än innuti. Som tur var gick det bra. Jag har aldrig varit lyckligare i hela mitt liv :P En annan tråkig sak var att det hoppade in helt random folk i bilen som dessutom var otrevliga och betedde sig väldigt oförskämt. Förstår inte. Kom tillslut hem i alla fall, då var klockan halv fyra och jag började torka rutor. Folk hade ju spillt hej vilt över bildörrarna, kladdat på rutorna och sprätt chips över precis hela bilen! La mig vid fyra, somnade vid kl 6 eftersom det enda jag hörde i huvudet när jag la mig var dunkande musik och såg framför mig hur folk vandaliserade vår bil. Lagomt rolig morgon där, gick upp vid 9. Jag var ganska trött igår! Men tro det eller ej så gick jag ut på kvällen. Med mamma som chaufför åkte jag, Madde och Rasmus till en början runt runt i stan, efter att ha kollat läget på Bellas parkering, Shell och OK började det rulla in folk. Det roligaste var när vi körde om Antons bil för där i satt Gustav och såg ut som han höll på att sätta i halsen när vi drog förbi :) Kvällen va riktigt rolig! Det var längesen jag hade så kul. Träffade bl.a. Nanna, det är komiskt för allt Gönnerskefölk gör mig på så gött humör :)
Nej nu måste jag kila. Måste skriva en lista så jag inte glömmer grejerna för morgondagen. Min studentdag kommer börja 04.30 i natt ;)

FÖR VI SKA TA STUDENTEN!

(v 

 

Igår åkte jag och Rasmus ner till centret och kollade på bilstereor. Det slutade med att jag införskaffade en Kenwood för 2 och 5. Jag är ganska nöjd faktiskt, jag tror att jag är det åtminstone för det låter riktigt bra. Bengt är lagomt glad på mig, han tror att vi kommer spela i sönder originalhögtalarna. Har nämligen övertalat dom att vi ska få sätta in riktigt ljud i mitsubishin. Fick låna Johans 10or igår så i eftermiddag när Rasmus kommer hem ska vi sätta in dom och Rasmus slutsteg :) Får spela varsamt ;)
Igår var jag med Gustav. Där var till en början även Daniel, alla låg utslagna framför tvn eftersom premiärturen med valpen som de har lagt ner mycket tid i garaget på hade ägt rum dagen innan. Men strax efter att Daniel gått gick vi till Anton och fick tårta och åt kaffe. Sen kom Daniel och Martin på en tandemcykel, hahaha! Anton tog sin fyrhjuling och vi följdes tillbaka till Maj-Britt. På vägen tillbaka drev dom och körde i skogen och försökte hålla i sig efter fyrhjulingen och det slutade med att dom tillslut fick punktering! Fast höjden av roligheterna var ändå när Gustav och Anton började brottas och bråka. Det var längesen jag skrattade så mycket! Efter att dom har brottats i tio minuter eller nåt så börjar Gustav; "Amen tänk i djurvärlden da! Där behöver en itte slöss å hölle på, utta där räcker'ä om en viser färger och blåser opp sä!" Och så började han blåsa upp sig. Jag skrattade så jag dog och det bästa var att varken Daniel, Martin eller Anton heller klarade hålla sig. Sen kom Peter och så tog vi valpen till dammen och grillade och metade. JAG FICK FISK. Mer än vad jag fått under hela min livstid! Roligt var det, hemma vid 2-tiden :) Nu ska jag mixtra lite med musiken och invänta Rasmus.
Ögon som glittrar, läppar som ler :)

(v

Okej,  jag må vara dålig på att vara med på studentaktiviteter, har inte riktigt haft lust, men nu vill jag! Jag funderade på att börja skärpa mig på söndag? Eller måndag, beroende på hur det ligger till med skjuts och så. För PÅ TORSDAG TAR VI STUDENTEN! Herregud, det är helt otroligt. Heeelt otroligt, och ROLIGT!
Igår var jag och Änki på en spontantripp till Köla. Förutom att myggen höll på att käka upp oss så var det hur trevligt som helst. Det är så roligt med spontana grejer. Vi åt gifflar och Digestive, gick upp ett par kilo på dom timmarna vi satt där ;) Måste bara tillägga att för några veckor sen var jag och Spänki på en till spontantripp, den gången hem till Sara på Eda. Gissa om hon belv förvånad! Det var kul, vi blev sittandes hela kvällen och prata :)
Just nu sitter jag och "övar in" Ragnar tar studenten så att jag kan sjunga med till den högt och ljuuuudligt till veckan. Igår övade vi förresten studentsången ihop med alla studenter! Åh, hoppas det blir fint väder till veckan också. Det vore i alla fall perfekt! :D Jag blir så glad. Det ska bli kul att ta studenten, kul är verkligen rätt ord :)

(v

Om exakt 10 dagar tar vi studenten! Va tusan, vart har tiden tagit vägen? Det ska bli väldigt roligt!
Idag fyller Madde år. Jag och hon har varit i Deje och hämtat en till kattunge. Dom har redan en som Rasmus varit och hämtat i Börtan hos Martin Andersson, en vanlig bonkatt, men den här som vi hämtade idag är en blandning av bonkatt, norsk skogskatt och skeppskatt. Den lilla dockan har en extra tumme! Hon är supersöt. Madde skulle döpa henne till Joplin efter Janis Joplin. Lite för okvinnligt tycker jag som föreslog nåt i stil med Missan, hon såg ut som en Missan, men Madde är ändå fast besluten vid Joplin. Rasmus har inte hunnit döpa sin än men idag kom han på det tyckte han; Morgan. Stort M och litet organ. Kul :P Jag och Rasmus va ute och körde King Cab förut. Han fick den av Bengt för någon månad sen och har bytt däck, höjt den och fixat ljud så den har blivit riktigt cool. Uhh, avundsjuk. Jag vill mä ha en King Cab och köra runt i som studentbil! Fast i och för sig, under studenten kanske det inte är så lämpligt att köra. Undra när vi ska börja festa? Somliga har redan börjat. Men börjar jag för tidigt dricker jag för mycket och mår skit dagen efter och kommer inte vilja dricka igen förrän på själva studenten. Fast snart drar vi nog igång :) Har varit ute med voffsingarna idag också, klippt gräset och tagit ut låtar inför en begravning på fredag. På lördag ska jag och Madde spela på Carina Wibergs 50års kalas. Vi får nog se till att öva lite inför det denna vecka och försöka vara lite mer proffsiga.
Igår va Gustav här. Vi snickrade på några brädor på en lastpall som mamma tränar Ian (häst) på. Okej, det där låter konstigt men han går upp på den. Sen sparkade jag och Martin boll, Gustav blev sugen han med men det urartade och vi började att brottas och jaga varann. Sen åkte vi fyrhjuling i skogen, va till mormor och morfar, drack kaffe och åt banan (alltid standard men jag blir konstig i magen av för mycket kaffe) och vilade på sängen. Det är alltid händelserikt, det är ytterst sällan vi aldrig gör någonting. Jag säger bara en sak; det är skit bra! :)

(v

På Gardermoen, påväg mot varmare väderstreck.



Lyft.



Alperna!





Efter drygt 4 timmars flygning var vi där, vid Afrikas kust.







Parkeringen utanför flygplatsen i Enfidha.





På Apollobussen mot Hammamet.
Gött och inte ha några ögonbryn på bilden ovan.





SHELL!







Påväg till djurparken Frigua Park.



























Påväg tillbaka från djurparken, åker genom Yassmine.



På hotellet och prövar vattenpiporna.
Detta var sista dagen. Tog lite dåligt med bilder. Gött att vi är fräscha!





Hemresedagen strax innan kl 6 på morgonen.
Sprang då runt och tog kort på hotellträdgården och stranden.







Vår terass.





Barbequen.



Mot stranden!











I hotellobbyn i väntan på bussen. Något trötta.







Flygplatsen.





Rätt så glada över att snart få kliva på planet hem.



Precis lyft.









Här ser vi det sista av Afrika. Otroligt vackert!



Vidareresan hem. Flög bl.a. över Italien, Alperna och Tyskland. Jäkligt fint!







Såhär var vädret ovanför molnen över Oslo.



Och såhär var det när vi kom under molnen.
Hem ljuva hem! ;)

(v

Hej Sverige! Här har det hänt grejer! I förrgår 14.45 landade jag, Karin och Madde på Gardermoen, något slitna efter en vecka i Hammamet, Tunisien. Skulle nog vilja påstå att vi är ganska härdade efter den här resan. Det har hänt otroligt mycket. Tänkte att jag skulle försöka göra en överblick över resan. Detaljerad eller ej, det lär vi snart märka ;)
Kl 03.15 9 maj, söndag morgon ringde alarmet på min telefon. Jag och Karin som hade anlänt till mig lite tidigare på lördagskvällen, hade sovit max 1,5 timme. Jag kände mig bakfull när jag klev upp ur sängen. Jag mådde riktigt, riktigt illa. Kånkade ner resväskan i hallen och bredde en smörgås att ta med i bilen. Vid det laget var jag inte det minsta taggad inför vår studande Afrikaresa. Madde anlände ca 03.45 och vi packade trötta ihop oss i vår bil och begav oss mot Gardermoen. 05.15-05.30 kom vi fram till Gardermoen, skrev lappar och checkade in vårat bagage. Köpte smörgås, vatten och kinderägg och blev påsprungen av Jossan! Sen satte vi fart mot gaten och klev på planet som lyfte lite efter 07.00. Karin var lagomt entusiastisk under flygresan dit. Hon fällde massa roliga kommentarer som: "Han tog en sån han ja!" (Svårt att förstå, det var mycket komiskt i situationens allvar.) Några minuter senare började hon igen: "MEN, ska det va såhär högt ljud HELA TIDEN? Jag kommer ALDRIG orka sitta och lyssna på det här i 4 timmar!"
10.15 landade vi i Enfidha. Vi såg riktigt blått, nästan lite turkost vatten från flygplanet och var överlyckliga.
Under söndagen installerade vi oss på hotellet, utforskade lite av den delen av Hammamet som vårat hotell låg i, köpte äckligt bröd som smakade papper och träffade på några *host* araber. Herregud säger jag bara. Vi träffade kepskillen. Han började snacka om sin stora, rejäla supermarket där han sa att han hade allt. Hur mycket mat som helst.. Det blev en stor besvikelse när vi äntrade den supermarketen alltså. Vi pratar om ett litet rum, ungefär lika stort som halva damtoaletten på köpcentret. Ja, och vad fanns det där inne då? Lite kläder, vattenflaskor och souvenirer, inte mycket mer än så. Jag hade tänkt mig nåt i stil med Eda Supermarket eller Maximat och så klev vi in i ett rum hälften så stort som frukt och grönsaksavdelningen på Maximat. Gött! Vi sprang också på en gubbe med en kamel som han hade döpt till Alibaba. Vi gick fram och klappade den och sen, utan att jag visste ordet av satt jag på kamelen. Gubben ledde runt den i en cirkel med en diameter på typ 5m. Sen fick jag kliva av och så var det Madde och Karins tur. Efter att de hade fått ridit typ 10m så fick kamelen lägga sig igen och de fick kliva av. Vi trodde att gubben hade låtit oss rida gratis men HAHA, så var inte fallet. Han skulle ha 45 dinarer, d.v.s ungefär 225 svenska! För en sammanlagt 5 min lång ridtur. Vi höll på och stendö, men va kunde vi göra? Vi prutade ner till 35 dinarer och gick därifrån, lagomt nöjda över vår sammanlagt 15 meter långa kamelridtur.
På måndagen tog vi det väldigt lugnt. Vi latade en del vid hotellets pool och låg en stund på stranden, det blåste kallt därifrån så vi orkade inte ligga så länge. Där träffade vi på en del araber också. Dom dras liksom till ljushyade tjejer! Madde fick sig en beundrare som uppvaktade henne ganska flitigt skulle jag vilja säga. Rejält kul :) Hon brände dessutom upp sig ganska rejält. Vi träffade på hotellets fotograf som nog var framme 4-5 gånger under vår vistelse och frågade om vi inte ville bli fotograferade. Jag och Madde var även ute på långpromenad längs stranden. Träffade då på en jätte schysst kille, sådär coolt afrikanskt mörk med dreads, han hette Karim och berättade att han ursprungligen var från Senegal. Inte alls lika påstridig och dryg som alla andra vi träffat. Han försökte förklara det här med kroppskontakt i Tunisien och efter att ha diskuterat och lyssnat på honom i typ en kvart tänkte vi fortsätta vår promenad tillbaka till hotellet. Tappade då min hatt på honom eftersom det blåste ganska rejält vilket resulterade i en otroligt rolig reaktion från hans sida. Hans ögon blev stora som fotbollar, jag skrattade så jag vek mig. "Oh my god, I thought you were jumping into my arms!" ropade han.
På tisdag tog vi en taxi till Frigua Park, en djurpark 20 minuter från Hammamet. Det var hur varmt som helst ute, runt 30 grader så djuren låg helt utslagna typ. Missade delfinerna eftersom att vår taxichaufför sa att de stängde kl 16 när delfinariumet i själva verket bjöd in till show. Vi hade en riktigt läskig chaufför! Han frågade om vi var gifta, glodde nästan ögonen ur sig på våra ben, frågade om vi inte kunde tänka oss en tunisisk pojkvän, ja ni förstår tankebanorna! Lite senare på kvällen rökte vi vattenpipa och hade beachparty med 3 tunisier på stranden. Ps. vi flickor drack juice!
På onsdag gick vi en timme till Yassmine Medina. Där träffade vi på väskkillen som vi alltid kommer att minnas som Karins bästa vän. Han stängde nämligen in henne i affären. Han berättade att hans shop var så exklusiv eftersom att den bara höll öppet två dagar i månaden (bullshit) så han tryckte in oss i affären och började syna oss. Affären bestod av massa fakemärkesväskor som Gucci, Prada och D&G. Överallt. Vi bestämde oss ganska tidigt att det här absolut inte var vår typ av affär men, vi fick inte gå därifrån förrän vi hade druckit te med honom och hans bror. Karin var däremot lite intresserad av en väska men fick förklarat för sig att priset var väldigt högt, 172 dinarer, eftersom väskan var av äkta läder. Det visade han genom att springa runt med en tändare och elda på väskorna(?). Efter ett tag blev vi så trötta på honom att jag och Madde smet förbi honom ut till affären bredvid, som egentligen bestod av exakt samma skit, men Karin hann inte med utan blev kvar inne i väskkillens shop. Det var då han blev typ agressiv och vägrade släppa ut henne, men hon tryckte sig tillslut förbi honom och sprang därifrån. Då skrek han efter henne att hon kunde få väskan för 10 dinarer. Galning!
Torsdagen bestod av sol och bad. Salt vatten, ganska höga vågor. Vi träffade på Tunisiens toppskikt, 3 sportkillar med en varsin liter vax i håret. Jag hade köpt en vattenpipa som vi var tvugna att pröva men eftersom den inte fungerade, eller gjorde fel, behövde vi hjälp. Det var då vi träffade på en av hotellets fransktalande elektriker. Tror han kunde sammanlagt 4 ord på engelska. Vi fattade inte mycket av vad han sa. Han kom in på vårt hotellrum, tände cigaretter åt oss alla och började fixa och dola med vattenpipan. Förgäves eftersom den läckte precis överallt! Kvällen slutade i alla fall med att vi hade blivit bjudna hem till honom nästa kväll för att röka "riktig" vattenpipa och äta couscos. Gött! Här försätter vi oss inte i fara, neej då.
På fredagen åkte vi till Naebul på marknad. Folk fällde riktigt komiska kommentarer när vi gick förbi. Dom spydde ut kärleksförklarningar. Efter Naebul bar det av till gamla Medina och elektrikern. Seriöst, vi gick flera kilometer från det café vi hade bestämt att vi skulle mötas på, hem till hans "krypin". Ett tag trodde vi att vi skulle bli kvar där men efter att ha rökt några bloss på vattenpipan fick vi gestikulera oss ut från hans hem, han förstod ju inte engelska. När vi kom till hotellet slängde vi i oss mat och sprang till spaet. Där fick vi bada turkiskt bad, bli skrubbade, insmörjda i lera och olja, masserade och slutligen fick vi en ansiktsmask.
Lördagen bestod av en resa till Yassmine Medina igen. Där skrek en restaurangarbetare högt och ljudligt över hela torget "you are not beautiful!" och pekade på oss. Vi hade några dagar tidigare valt en annan restaurang framför hans. Vi shoppade färdigt det sista, åkte tillbaka till hotellet, åt middag på en svensk restaurang, prövade våra nya vattenpipor och packade.
Jag har upptäckt en del saker med den här resan. Jag gillar inte arabisk musik. Det går definitivt inte hem hos mig. Jag gillar inte tunisisk mat. All tunisisk mat över lag smakar papper. Jag gillar inte folkslaget. Dom är alldeles för framfusiga, intensiva och sexfixerade. Det finns ingenting som kallas jämställdhet. Jag gillar inte röran. Sverige är tusen gånger renare och enligt mig - vackrare! Sverige i mitt hjärta :)
Jag säger bara en sak. Det lär ta ett bra tag innan jag återvänder till ett arabland.

Men, det har varit en minnesvärd resa på alla sätt. Jag har haft riktigt roligt! :)

(v

Då var det klart! Tror jag. Gymnasiets alla viktiga skolarbeten. Idag redovisade jag och Madde NuKo:n och lämnade in den! Aj, aj kapten! Allt är i princip färdigt. FATTA! Idag har vi repat med Johanna inför morgondagen. Vi ska spela på stora scenen på Charlotta kl 12.30 och kl 15.30 ska jag få motta ett litet stipendium eftersom jag har blivit utsedd till en av årets Eda-ungdomar, vilket känns väldigt roligt! :) Sen ska jag köpa inpackning med UV-skydd för håret på Rusta och batteri till min kamera och eventuellt något mer. Sen efter Charlotta ska jag hem och packa det sista för Tunisien. Jag, Madde och Karin åker till Gardermoen kl 03.30 imorgon natt för att flyga till Tunisien och landa i Enfidha runt 10-tiden tunisisk tid. Tunisien ligger en timme efter Sverige. Sen kommer vi åka buss i typ en och en halvtimme innan vi är framme i Hammamet. Det känns så sjukt! Undra vad vi ska hitta på, om det är fint väder, om folk är så galna som man har fått för sig att de är osv. Men det ska bli kul, en erfarenhet rikare! Nu ska jag pyssla i ordning med lite saker och när mamma kommer åker jag nog upp till Gunnarskog för en visit! :)

(v

En sak till innan jag går ut. Va bra det känns att ha blivit av med den "dåliga energin". Jag visste inte vad jag skulle ta mig till för nån månad sen och jag visste inte om beslutet vi tog va rätt. Jag hade inga logiska känslor, allt, hela situationen var som ett frågetecken för mig. Asså, det var en slags ångestliknande känsla där man inte kunde se vad som var rätt och fel. Att höra av en person det var vad jag ville. Det var absolut inte vad jag fick. Jag var inte heller den bästa på slutet men jag var ändå mer angelägen om att höra av mig. Jag var nog blind. Jag försökte att överväga och se det mesta positivt. Ärligt talat, vad var positivt där på slutet? Vad tusan var det jag försökte se! "Jo men, det blev bara så för att det inte fanns tillräckligt med pengar", "det är okej att knappt höra av sig för det finns inte nog med tid", "det är normalt att spela på svartsjuka", "det är normalt att någon känner sig i behov bekräftelse hela tiden", "det är normalt att vara lat". Jag visste ju att det inte var det här jag ville ha! Herregud, va såg jag med. Jag är så stolt över mig själv. Jag har fått så mycket erfarenhet av det här. Jag är så glad över att Sverige är demokratiskt och glad över att vi är fria människor. Att vi betalar skatt för att samhället ska bli bättre för unga och äldre och att monarkin fortfarande lever kvar, för det är fint. Vår kungafamilj har väl inte gjort en människa förnär. Jag är så glad över att jag har insett vilket otroligt bra val som gjordes i slutet av mars. Tack! :D
 

(v

Här sitter jag och skriver en punktlista för mig själv med saker som ska göras. NuKo:n ska övas på och skriva  ordning och stödord. Det skulle vara redovisning idag men eftersom att Madde är sjuk ska vi få ta det för en mindre grupp på fredag. Lika bra va det, va inte så förberedd. Vi ska redovisa om skräckfilm. Jag hade allt mitt färdigt, förutom föredraget, har knappt övat på nåt eller sammanställt det så man vet i vilken ordning man ska redovisa så ja - det var lika bra! Nån av de återstående dagarna den här veckan tänkte jag skriva ut min projektrapport till Nisse. Har inte gjort det än, självklart har han fått den på mailen men jag är så snål på bläck. Fast visst så är den svarta bläckpatronen slut så det går inte att skriva ut 21 sidor med bara svart text. Ska se till att öva lite på sångläxan också, har lektion på fredag. Pianot har jag redan övat på, uhh va duktig! Sen har jag bara lyssnat snabbt på ensembleläxan "aiko aiko". Vi har den tills imorn så får nog lyssna lite mer ingående idag. Sen så kommer det lite roligare, eller det beror väl på hur man ser det.. Packa! På söndag morgon 07.00 åker jag, Madde och Karin till Tunisien! Helt sjukt. Vi satt och stre om utlandsresor och klagade över att vi inte skulle någonstans innan studenten på första arbetsmiljö och säkerhets-lektionen där i januari och nu står vi här! Om 4 dagar åker vi, vaddå GALET? Det är ta mig tusan redan 5 maj. Om drygt en månad tar vi studenten. Hallå! De närmsta 6 veckorna kommer troligen bli något av det roligaste vi har upplevt. Jag kan inte förstå det. Jag kommer inte kunna förstå att vi ska utomlands heller förrän på söndag när vi sitter på flyget.
Jag och Karin va och gymmade och simmade igår morse innan ensemblen vilket innebär stora muskelsmärtor idag. Haha, otränad gammöltant! Nu måste jag nog sätta fart. Bör röja lite på rummet och passa på att ta en sväng med Berry när det är så fint ute.

(v

Det var nån dag sen sist. I fredags var det valborg. På dagen var jag och Karin i Karlstad i studentshopping-syfte. Hur bra gick det då? Nej, inte så bra. Det fanns inte många vita kandidater till studentklänningar. Fick köpt ett par sandaler, läppglans, ett linne, en bodyspray och mat. Va tusan, jag har förr mig att jag handlade för runt 700kr. Måste ha glömt något! På kvällen var vi hos Louise i Ottebol och åt middag. Pasta, bacon, sparris, tomater, ostsås.. Gött säger jag bara. Wow, nu blev jag hungrig. Lite senare på kvällen umgicks jag med Gustav och Eskil och Maj-Britt och Peter och en som hette Mathias, haha. Igår vaknade jag, dock mindre utvilad, åkte till Jossan och började dola med Walles present! Walle har nämligen fyllt 20 nyligen :) Dennis var också där och vi pysslade med att klistra, skriva och packa in paket. Vi ordbajsade också fram en låt som skulle komma att bli The Walle Theme Song om jag inte minns namnet fel :) Lite efter sju anlände vi till Lersjöhyttan (Norge!) där födelsedagsbarnet och resten av folket befann sig. Mysig stuga! Vi käkade mat och firade Walle. Lite senare på kvällen framförde vi The Walle Theme Song och hon blev så glad att hon började gråta! Då kände vi att vi hade lyckats :) Hemfärden ägde rum vid tvåtiden och hemma var man typ kvart i tre. Somnade nykter, ärligt, finns det något bättre?
Imorse däremot var jag aptrött. Det känns att man har lagt sig runt tre flera kvällar i rad. Åkte ner och stod i kiosken på Örnvallen. Det var hyfsat kul faktiskt. Fick en t-shirt, det var det bästa av allt! Nu kommer alla tro, som ser mig i den, att jag har varit med och spelat fotboll på Maximat cup fast i själva verket har jag bara sålt korv och huvudräknat. Är det inte fantastiskt. Imorn blir det NuKo för på onsdag är det redovisniiiiiiiiiing. Om exakt en vecka bär det av till Tunisien! :) 

(v